Det här kunde du fått läsa tidigare

Allt vi pratar om under intervjusamtalen hamnar inte i tryck. En del blir över, stryks bort för att det fallit ur ramen. Eller helt enkelt inte får plats.
Men kan säga att det här är ett antal extraspår. B-sidor. Bonusmaterial. Som på cd eller dvd.
Så varsågoda.
Du hade inte en aning om att du redan tidigare kunnat få reda på allt det här.
Det är inga sensationer, inga scoop, i själva verket rätt ointressant. Men du kommer ju att läsa det i alla fall!
* * *
Frida Domnauer är somelier, vinkännare, och vi möttes i ett samtal om dessa ädla drycker i mitten av mars.
Under andra intervjuer jag gjort har jag ibland frågat vilken som är den bästa rockdrycken och oftast fått svaret: öl, möjligen Jack Daniels. Så jag frågade till vilken musik vin passar bäst.
Frida funderade, drack en mun kaffe och bestämde sig för att:
- ...ja, du...det måste nog vara lite glad men ändå rätt soft musik, det kan vara schlager, kanske, eller lite lovesongs, sådär.

Det händer att pizzabagaren Louise Blomgren drar ihop en deg hemma och bakar i den egna ugnen. Men inte ofta. Inte ofta alls, faktiskt. Men det händer.
Fast det blir aldrig lika bra som på restaurang.
- Det blir det inte med vanliga ugnar, de kommer inte upp i tillräckligt hög värme, förklarar hon.

Baljvis med kaffe
Erik Skagerfält, tubaist och ensemble-ledare inom Gotlandsmusiken växte upp på 60- och 70-talet när Bob Dylan var riktigt stor.
Men Skagerfält förstod inte riktigt storheten.
- Jag har aldrig tyckt om att lyssna på texter. Även när jag arbetar med körmusik är klangerna viktigare än texterna, och Dylan...ska man vara ärligt lyssnar man väl inte på honom för melodiernas skull. Däremot tycker jag om när andra musiker tolkar hans låtar, då tycker jag de växer.

Johan Kallum, förre räddningschefen som numera är säkerhetschef inom Gotland kommun, dricker sällan kaffe hemma. Men på jobbet går det år baljvis.
Det förklarade han under kaffebryggandet inför den intervju som gjordes med honom i april.
Så nu vet vi det.

Ella Palmgren vann lokala uttagningen av P4-tävlingen "Svensktoppen nästa" i början av sommaren. Någon dag senare träffades vi i hennes föräldrahem och pratade musik, hästar och att komma ur sin egen blygsel.
Då ställdes den här frågan, men den ströks bort före publiceringen:
En annan grej: vad skulle du vilja kunna?
- Rita. Teckna i blyerts...man kan se så fina bilder ibland, i naturen, till exempel...tänk att kunna teckna av dem.

Gourmetkocken och krögaren Bosse Nilsson intervjuades i april, men då handlade det mest om hans musikintresse och 15 000 vinylplattor han har i sin källare.
Han nämnde i den texten Supertramps "Crime Of The Century" som tidernas näst bästa album.
Det bästa då? Jo, där tog ju utrymmet på sidan slut - så här kommer svaret med ett knappt års fördröjning.
- "Goodbye Yellow Brick Road" med Elton John, världens mest underskattade album, ja, rent av det bästa, ett dubbelalbum och ändå bara kanonlåtar rakt igenom.

En lapp på väggen
Mattias von Corswant livnär sig som fotograf men använder aldrig sin mobilkamera, inte ens för privat bruk:
- Jag har väl tre bilder i den, kanske.

I mitten av september träffade jag Matilda Wahlgren, kenoansiktet, hemma i Roma. Jag insåg då att Matilda möjligen har rekordet i "lång tid att läsa ut en bok". 15 år.
Julen 1993 fick hon romanen "Ansiktet" av grannarna i Ganthem och först nu, hösten 2008, lyckades hon komma igenom den.
- Början har jag läst 15-20 gånger, men det har alltid kommit något i vägen. Och nästa gång har jag ju fått börja från kapitel ett igen.
Det var inget bra, alltså?
- Den var jättebra, det är därför jag inte givit upp.
Författare till boken är Marvin och Mark Werlin.

Dan Hylander, en av mina största musikaliska hjältar, fick jag på tråden en dag i oktober. Jag ringde mobilen och vi kom överens om en tidpunkt dagen därpå då intervjun skulle göras.
- Då kan du ringa mitt fasta nummer. Om jag hittar telefonen, det vete fan var den är men jag hoppas hitta den tills i morgon, sa han.
Men så blev det inte.
Och den timslånga intervjun genomfördes via mobilen.
Där fick jag bland annat veta att han bara har två guldskivor kvar av alla han fått, upphängda på väggen. De andra utmärkelserna från de framgångsrika åren med Raj Montana Band har försvunnit genom åren.
- Jag har flyttat så jävla mycket. Det går i och för sig att köpa nya, men för 10 000 spänn styck, tror jag det är. Det är det inte värt, jag kan lika gärna hänga en lapp på väggen.

Stefan Ene, fem år
Ibland är det roligt att under intervjuer fråga något tokigt, något oväntat, något utan varken substans eller baktanke för att se vad man får för svar.
Oftast förstår den utfrågade ingenting.
Därför blev jag lite paff när Anna Emilsson, som turnerar världen runt som barock-sångerska - kyrkor, konserthus och andra trygga scener - faktiskt svarade på frågan:
Singapores första GP i formel 1 gick i elljus i helgen, har du någon synpunkt på det?
- Nä, gjorde det? Jag har sett lite på formel 1, faktiskt...mest för att det är så himla galet...samtidigt har jag insett att jag sitter och tittar för att få se nån olycka.
Det var en ren tokfråga...och så är du lite insatt!
- Jag tittar ibland. Det är så kul att se presskonferensen efteråt, där sitter de svettiga och pratar på knagglig engelska, Räikkönen och de där.

Lars Kruthof är Visbykillen som låter 50-talet leva kvar. En era som han talar gott om. Nutiden är han inte lika förtjust i.
Under intervjun i oktober, när vi talade om datorer, utgjöt han sin irritation över dataföretagen, och han har så rätt, så rätt, för visst har han?
- Man får hem en futuristisk låda och så ska man få ihop det själv och så blir det fel, för det blir det ju, och då sitter man där...hade det varit förr hade de naturligtvis skickat ut en man som visade hur det ska vara...men, nej, det är den enda branschen i dag som tycks vara helt utan ansvar.

Stefan Ene i Smaklösa berättade i en intervju med 2sidor att han är rätt mycket Smaklösa även till vardags.
Och, jo, vi ger väl honom rätt där.
Som i den här anekdoten om hur han träffade sin fru för drygt 20 år sedan, den fick inte plats förra gången.
Vi ger Stefan själv ordet, hans sätt att tala får du tänka dig:
"Jag var på fest på en husbåt på Södermälarstrand och kunde tydligen bara ett ord den kvällen, jag sa "jättetoppen!" till allt. Och så var det en tjej där som hela tiden bad mig hålla truten.
Men jag kunde inte glömma henne efteråt och inte vågade jag ringa henne heller men polaren som hade haft festen ringde upp utan att förvarna och gav mig luren och jag blev helt ställd...jag hörde mig säga ’ska vi ta en cykeltur nån dag?’ och så bestämde vi det.
Jag bodde i Solna och hon i Älta fick jag reda på då men då gick det ju inte att backa. Ingen cykel hade jag heller, men jag fick låna en av en kompis, en knallgrön med blommor på.
Så jag kom till Älta på andra sidan stan, genomsvettig på en flower-power-hoj med en kasse Bildjournalen på styret. Jag tog med dem, jag tänkte då har vi nåt att konversera kring!
När vi träffades nästa gång, vid Erstaviksbadet, föreslog jag att vi skulle kasta såna där gröna slemmiga alger ut i vattnet. Ene fem år, liksom".
I dag har Stefan och hustrun Rut varit gifta i snart 25 år.

Platåskor från London
Sminkpopbandet Tears hade inte bara just smink då de stod på 70-talsscenerna.
De hade glittrande platåskor också.
Och de kunde vara knepiga att få tag i, med storlek 43-44. De fick beställa från London.
Det berättade Matti Vuorinen, basist när det begav sig och nu gotlandsboende rektor för Fole-Stenkyrka rektorsområde, då vi träffades i november.
- Det var vi och Abba, de kom med flyg från London. Det är lite kul, platåskorna var inte vår enda beröringspunkt...jag spelade med Björn och Benny på den tiden och ett tag var vi på gång att göra en skiva tillsammans...men sen blev det aldrig så.
* * *
Tänk alltså så mycket du hade kunnat få reda på, men som du inte fått veta förrän nu.
Visst är det märkligt?

Det här kunde du fått läsa tidigare

Det du har framför dig är unikt.Det du har framför dig är hittills aldrig publicerade brottstycken ur intervjuer gjorda för 2sidor.Det här är sånt som ratats, men som är för bra för att inte till sist ändå ges ut.