Det kommer att bli blod, svett och tårar

Det beskedet lämnar socialdemokraten Jan Lundgren, blivande regeringschef i Gotlands kommun och det för andra gången i sitt nu 59-åriga liv. Förra gången det begav sig var 1995-98, då med stöd av vänstern och miljöpartiet. Så blir det även denna gång.
Vi kommer att bilda valkartell med vänstern och miljöpartiet för att besätta poster i nämnder och styrelser. Vi kommer att fortsätta att samarbeta även med miljöpartiet, som vi har haft ett gott samarbete med både i opposition och i regeringsställning.
En stabil majoritet
Det blir naturligtvis en mycket stabil majoritet i fullmäktige, 40-31, och det kommer att gå tämligen friktionsfritt. Vad man gör på riksplanet påverkar inte här. Miljöpartiet får gärna slänga i dörrar i Stockholm bäst dom vill, säger Jan Lundgren.
Jan Lundgren vill alltså stärka den politiska organisationen, ha minst fyra socialdemokratiska kommunalråd, kanske fler. Han säger att han vill det dels med tanke på vårt landstingsuppdrag, dels beroende på kommunens ekonomiska problem.
Vi har även stora förväntningar på oss när det gäller personalpolitiken inom vård och omsorg. Då gäller det att ha verktygen för att klara detta. Det måste till en förstärkning när vi på kort tid måste få ordning på ekonomin.
Det blir som man tidigare sagt också en skattehöjning med 50 öre efter årsskiftet. Höjningen tror Jan Lundgren blir bestående mandatperioden ut. Men höjningen är ingen lösning på de ekonomiska problemen, framhåller han.
Blod, svett och tårar
Vi kommer även att genomföra ytterligare nedskärningar. Det kommer att bli mycket blod, svett och tårar. Vi har nu haft 10-12 år med underskott i kommunen.
Jan Lundgren kom med redan i det fullmäktige som bildades efter kommunsammanläggningen 1971 och han är den ende från den tiden som finns kvar i fullmäktige den kommande mandatperioden!
Men starten på hans politiska liv grundlades redan vid köksbordet hemma hos mamma och pappa, båda socialdemokrater. Där diskuterades ständigt samhällsfrågor. Mycket diskussioner blev det också när morfar, smed vid Skäggs gård, kom på besök.
Vi barn satt där och lyssnade och fick nästan samhällsintresset med modersmjölken.
När Jan var 18-19 år gick han med i SSU. Hemifrån fanns påtryckningar, både för att han skulle gå med i Unga Örnar och sedan även i SSU. Men det var inte mamma och pappa som fick honom att gå med i ungdomsförbundet.
Tjejerna lockade
Att jag och en kompis gick med berodde på att vi var intresserade av två tjejer där och dom bad oss också uttryckligen att gå med.
Jan Lundgren blev sedan ordförande både i Visbyklubben och i Gotlandsdistriktet. Sitt första kommunpolitiska uppdrag fick han också under 60-talet, på Visby stads tid. Han fick en plats i skolstyrelsen.
Under 60-talet satt jag också som observatör för SSU vid stadsfullmäktiges sammanträden. jag fick uppleva den tidens socialdemokratiska profiler på Gotland, Hjalmar Hejdenberg, K g Nilsson, Hilmer Åkerberg och Calle Enström.
Efter kommunsammanläggningen 1971 fick han alltså plats i fullmäktige. han fanns också kvar i skolstyrelsen och en period under 70-talet blev det även en sväng in i fritidsnämnden under centerpartisten Curt Månssons ordförandeskap.
Om samregerandet
Från starten av den nya kommunen 1971 så hade man samregerande i Gotlands kommun. Styrde och ställde gjorde framför allt folkpartisten Carl-Bertil Stenström, som kommunstyrelsens ordförande, samt socialdemokraten Nils "dubbelnisse" Nilsson. Den senare var samtidigt ordförande sjukvårdsstyrelsen, sociala centralnämnden och omsorgsstyrelsen.
Men det var mycket diskussioner, inte minst inom ungdomsrörelsen, där vi var emot samregerandet. Delvis gick vi också emot partitoppen med Nisse Nilsson när vi hoppade av samregerande i slutet av 70-talet och gick i opposition.
Barnomsorgen var den viktigaste frågan som man till att börja med ville driva i opposition. Man tyckte och tycker än i dag, säger Jan Lundgren, att det är viktigt för väljarna att veta att de kan påverka politiken.
1980-talet kom med de ständiga utredningarna om lasarettets framtid och från sossarna riktades mot det lasarettsbygge som sedan genomfördes och de enorma kostnader som det har medfört.
Blev yrkespolitiker
Till makten kom man först 1995-98, då med stöd av vänstern och miljöpartiet. Jan Lundgren hade då varit oppositionsråd ett tag. 1989-90 avlöste han mitt i mandatperioden Bertil Wiberg, som gick i pension. Sedan dess har Lundgren varit yrkespolitiker.
Jag gick då från stolen som ledarskribent på Folkbladet. där jag hade suttit i åtta år och innan dess hade jag varit egen företagare inom turistbranschen. jag hade Turistcentralen i 7-8 år. Jag har också var passiv delägare i restaurang Isola Bella.
Om perioden som kommunens regeringschef 1995-98 säger han:
Det var en ansvarsfull uppgift. Jag tycker vi gjorde bra ifrån oss. Men det var tuffa och svettiga år. de statliga bidragen minskades kraftigt, med 165 miljoner kronor. Under den den senaste perioden har det i stället blivit ett tillskott på 500 miljoner kronor. Vi borde ha varit i balans i ekonomin med detta!
Så mycket mer än politik hinner han inte med. Det bidrar också till att han vill ha fler kommunalråd än i dag.
Arbetsvillkoren med 70-timmarsvecka är orimliga för ett kommunalråd. Det blir ingen bra politik med den arbetsbördan. man måste ha tid till mer
än de dagliga problemen,
få tid att hinna tänka
framåt, säger Jan
Lundgren.