Sedan svensk polis fått börja göra familjesökningar på brottslingars dna-spår har två uppmärksammade kalla fall lösts. Det ena var våldtäkten på en 8-årig flicka i Billdal 1995. I det andra fallet, dubbelmordet i Linköping 2004, togs metoden ett steg längre av släktforskaren Peter Sjölund. Med dna-resultatet som grund använde han sedan traditionell släktforskning för att hitta gärningsmannen. Nu har Peter Sjölund samlat ihop en grupp av flera andra dna-släktforskare som ska kunna bistå polisen. En av medlemmarna är Kristina Loo, som även om hon inte är född på Gotland, har nära anknytning till ön. Hennes pappa är från Slite och hon har spårat sin egen släkt så långt tillbaka som till 1500-talet och till orter som Hogrän, Othem och Rone.
– Vi vill ju sätta igång med det här så fort som möjligt. Jag tror att metoden är oslagbar som en del av en utredningen, det kunde vara en viktig del i alla utredningar, säger hon.
Kristina Loo har släktforskat i 13 år, bland annat för tidningen Släkthistoria. Hon hade gärna velat använda släktforskningsmetoden för att hitta den person som mördade nattportiern Christina Olofsson i Visby 1996. Inte minst för att hennes egen faster och kusin också jobbade på hotellet och var arbetskamrater med offret. Men dna-spåret från hotellmordet är inte tillräckligt stort för att användas i släktforskarnas databaser.
– Det är tråkigt att dna-slingan inte går att använda. Men utvecklingen på det här området går snabbt. Det hade ju varit helt otroligt och en lättnad för de anhöriga och för hela Gotland om det gick att lösa, säger Kristina Loo.
Dna-släktforskning går till så att man beställer ett provkit från ett av de företag som erbjuder tjänsten att spåra sin släkt. När man topsat sig skickas provet tillbaka till företaget som sedan analyserar resultatet och skickar en lista på människor man på något sätt är släkt med och som också har topsat sig. Det ger en uppfattning om hur nära man är släkt, men inte på vilket sätt man är släkt. Via traditionell släktforskning i kyrkböcker och annat kan man sedan forska vidare på de personer som verkar mest intressanta. Och det är i de sista stegen som Kristina Loo och de andra i dna-gruppen hoppas kunna hjälpa polisen att hitta gärningsmän.
– Man forskar bakåt på de personer i träfflistan som verkar mest intressant. Och då ser man hur släkterna går ihop, säger hon och fortsätter:
– Vi har olika områden i Sverige som vi är duktiga på, jag kan Småland, Gotland och Skåne. Och jag är rätt så enveten.
Peter Sjölund skriver nu en rapport om hur han arbetade med morden i Linköping och hur metoden ska göras rättssäker. Förhoppningen är att få metoden godkänd av polisens högsta ledning under hösten.
– Det är så viktigt att det görs på rätt sätt, att det inte blir någon opinion emot metoden och att det inte finns några kryphål. Det är jätteviktigt att följa alla riktlinjer och då får det ta lite tid nu innan de bestämmer sig, säger Kristina Loo.
Och även om dna-släktforskning inte går att använda för att lösa det mer än 20 år gamla mordet på Christina Olofsson i Visby så kan gotlänningar hjälpa till att lösa framtida brott genom att dna-testa sig och tillåta att polisen får tillgång till resultatet.
– Gotlänningar har tidigare inte varit så flitiga med att topsa sig men det kanske man kan tänka sig att göra för den här saken, säger Kristina Loo.