Potatisen förändrade livsvillkoren för svenskarna och under första halvan av 1800-talet ökade befolkningen särskilt snabbt på Gotland. På bilden: "Söderlund o ungmor tar pärår upp." Fotot taget i Lau, oktober 1913.
Gotlands befolkningsutveckling sedan början av 1800-talet har gått allt långsammare. Förutom en liten dipp cirka 1820 har befolkningstillväxten varit ganska snabb på Gotland fram till slutet av 1800-talet – snabbare än i landet i snitt. Under 1900-talet gick ökningen betydligt långsammare och tappet efter kriget har tagit över 70 år att hämta igen.
Etnolog Owe Ronström förklarar att Gotland är och har varit speciellt. Vi har haft geografiska begränsningar – men vi har inte varit isolerade.
– Gotland har haft en ganska stabil befolkningsutveckling det senaste seklet, inga jättetoppar och inga riktigt dramatiska tapp. Det har inte varit någon jättelik inflyttningsvåg, som det varit på andra ställen. Det har kommit folk utifrån hela tiden och Gotland har verkligen inte varit en isolerad bygd, som många föreställer sig, berättar Owe Ronström.
En etablerad – men omdiskuterad – "sanning" är att gotlänningarna tidigt började praktisera barnbegränsning.
– I stort sett all jord på Gotland var fördelad redan på medeltiden. Möjligheten att expandera och bygga nya gårdar och bosättningar var liten på Gotland.
Gårdsstrukturen på Gotland har förändrats väldigt lite sedan medeltiden.
– Man ville inte dela gårdar och det fanns ingen plats för nya gårdar. Istället byggde man strategiska och sena äktenskap för att begränsa antalet barn, för att slippa splittra gårdarna när de gick i arv.
Eftersom det föddes färre barn på Gotland var det också fler som överlevde.
– Överlag kan man säga att vi inte haft samma typ av befolkningsutveckling som i många andra delar av Sverige. Vi har heller inte haft lika många mycket rika eller fattiga och utslagna som i andra delar av Sverige, förklarar Owe Ronström.
Går vi tillbaka långt i tiden så har Gotland ändå haft några riktigt stora tapp. På 550-talet försvann en tredjedel av Gotlands befolkning efter en naturkatastrof.
– Det inträffade flera vulkanutbrott som i mytologin kom att heta Fimbulvintern, flera år utan att någon såg solen. Det ledde till en befolkningsminskning i hela Europa och även på Gotland. Gräs och träd växte inte, folk och djur dog i stora skaror.
På 1300-talet drabbades Gotland av två katastrofala händelser: först Digerdöden och sedan Waldemar Atterdag.
– Av de flera tusen döda som man hittat utanför ringmuren var nästan alla män. Det måste ha varit ett dråpslag för Gotlands befolkning.
På 1780-talet drabbades hela landet av några mycket svåra nödår och efter det föddes väldigt få barn och många dog. Gotland tycks dock inte ha blivit lika hårt drabbat. Här föddes färre barn än i övriga Sverige och fler av dessa överlevde.
Cirka år 1815 börjar befolkningsutvecklingen öka i relativt snabb takt på Gotland.
– Det berodde till stor del på potatisen, på nya sätt att bruka jorden och på laga skifte. Trots återkommande nödår under 1800-talet blir tillgången på mat bättre.
Under samma period växer en ny samhällsklass fram. Nya yrken dyker upp och de som inte behöver försörja sig på jorden kan bygga bostäder på mark som inte duger att bruka, vilket ger utrymme för en snabb befolkningsökning.
Mellan 1815 och 1875 ökar befolkningen från cirka 33 000 till 54 000 personer och ökningen är snabbare än i landet i snitt.
Befolkningsutvecklingen på Gotland.
– En väldigt intressant puckel är kring 1855-1875. Befolkningen har ökat med cirka 22 000 personer på 60 år, försörjningsbördan är stor, man inte kan sätta upp nya gårdar, och de flesta lever ännu av jordbruk.
Lösningen blir Amerika. På tio år minskar Gotlands befolkning med cirka 3 300 personer.
– Det var allmogen som fick flest barn och som också var rörligast. Det var de som for till Amerika, de som hade minst att förlora.
En minskning med cirka tio procent, påverkade samhället ganska mycket. Först var det unga män, men sen även unga kvinnor som gav sig i väg. Men många kom faktiskt tillbaka till Gotland, fler än i många andra utflyttningsbygder.
Efter det stora tappet börjar befolkningen sakta att öka igen fram till cirka 1945. Det var nya tider, i industrialiseringens spår växer nya socialförsäkringssystem och det svenska folkhemmet fram.
– Det är en långsam stabil backe uppför när det gäller inkomst och när det gäller att överleva. Man behöver inte längre fundera på om man ska svälta imorgon.
En båt med 102 flyktingar från Baltikum togs emot i Herrvik på östra Gotland 1944. Totalt passerade cirka 10 000 flyktingar från de baltiska länderna Gotland under åren 1943-1945.
Den enda riktigt stora immigrantvågen till Gotland kom från Baltikum 1943-1944, men många av dessa flyttade snart vidare.
Nästa stora befolkningstapp kommer efter andra världskriget. Mellan 1945 och 1963-64 minskar Gotlands befolkning med cirka 6 000 personer.
– Det är ett stort tapp och återigen är det främst unga män och unga familjer som lämnar. Det föds väldigt mycket barn och det handlar om ren utflyttning.
Under första halvan av 1950-talet föds fler barn än någonsin i Sverige, vilket dock inte syns i befolkningsnettot för Gotland.
– De flyttar härifrån som en följd av att jordbruken blev mer produktiva. Maten räckte, men det fanns inte tillräckligt med arbete inom jordbruket. Den agrara befolkningen på Gotland blev arbetslös i stor skala väldigt snabbt. Framtiden fanns på fastlandet.
Urbaniseringen från mitten av 1950-talet var väldigt snabb. Bostadsbyggandet ökade, men mest i storstadsområdena. I början av 1960-talet beslutades att utflyttningsområden, som Gotland, skulle få hjälp på traven att skapa nya jobb.
– LM Ericsson fick en stor påse pengar för att sätta upp en fabrik i Visby. Cirka 1 000 personer fick jobb, vilket betydde att minst 4 000 personer blev försörjda av fabriken.
Ragu, Riksantikvarieämbetets Gotlandsundersökningar, var en annan satsning för att skapa nya jobb och som bromsade utflyttningen.
Gotlänningar har genom tiderna fött färre barn än i landet i genomsnitt, vilket inneburit att en större andel barn överlevt även under nödår. På bilden Nils Bergman med familj, Bjärgäs i Lau 1904.
Den lilla ökning som sedan följde berodde i stort sett enbart på inflyttning till Visby.
– Det är en helt ny grupp av människor som kommer till Gotland. Tjänstemannaklassen växer och de bosätter sig i Visby. Det är den här typen av befolkning som ökar från fram till i dag.
Efter 1945, då Gotland hade en befolkning på 59 505 personer tog det lång tid att komma upp på samma höga nivåer igen. 1995 var en mindre inflyttningstopp då vi blev 58 120 personer. Därefter tappade vi igen och först i september 2019 slog vi rekordet från 1945 – och i augusti 2020 passerade vi milstolpen 60 000 invånare på Gotland.