Det är inte lika mycket snö som snövintern 2010, kanske. Då låg snön i 100 dagar, bergen växte vita vid Oscarsstenen i Visby, röjningsbudgeten sprack och snöröjarna dokumenterade sig själv med en gruppbild.
Men en hyfsad vinter har vi, och än ett tag håller vädret i sig.
Skidspåren ringlar fram i snart sagt varje socken, folk skottar, sopar rent och både älskar och hatar.
Men, alltså: Yrväderstisdagen, den 29 januari 1850. En dag som också kallats Ondskans tisdag.
Om morgonen låg tempen runt noll, men bakom varmfronten lurade det intensiva lågtryck som överraskade dem som givit sig ut och sände folk in i döden.
Som 27-årige drängen Johan Stenbom i Stenkyrka som gått ut för snöskottning, men på hemväg kylts ner av den överraskande yrsnön. Dagen därpå hittades han död på en åker nära Stora Hammars.
Och som Gretha Lisa Möller Löfqvist som gått från Bro till Visby men försvunnit i ovädret. Trots att hon vid flera tillfällen sökts av Bro sockenmän hittades hennes kvarlevor inte förrän 15 juni, på heden mellan Halmare och Suderbys.
Nio gotlänningar tros ha omkommit i ovädret, det är uppgifter som släktforskaren Jan Elofsson i Valdemarsvik hittat via kyrkböcker och i riksarkivet.
Liknande berättelser finns från hela södra Sverige. Denna dag för 170 år sedan dog mellan 100 och 200 människor, uppgifterna om det exakta antalet är dock mycket vaga.
Nåväl, det har varit kalla vintrar sedan dess. Under krigsåren i tidigt 1940-tal var kölden svår, min far låg inkallad i Katthammarsvik då. Han har berättat om kyla och umbäranden.
Men trots detta noterades den lägsta uppmätta temperaturen på Gotland, minus 32,8 grader, faktiskt långt senare, i Buttle den 9 februari 1966.
”Det sistnämnda datumet är lite överraskande eftersom köldrekorden på de flesta håll i Sydsverige noterades under januaridagarna 1942. Det var dock alltså ännu kallare i början av februari 1966” skriver SMHI på sin sajt.
I Buttle har för övrigt även öns högsta temperatur uppmätts, 35,2 den 8 augusti 1975.
Dessa ytterligheter då öns inre, enligt SMHI, har kontinentala drag, vilket kännestecknas av just stora skillnader mellan varmt och kallt.
Att mäta snödjup är dock svårt på en vindutsatt ö. Med denna reservation noteras gällande rekord, 112 centimeter, i Herrvik den 31 januari 1987.
Det var för övrigt en riktig vargavinter, det, precis som många vintrar i mitten av 1980-talet.
Gotland hölls i ett järngrepp, kylan nådde neråt minus 20, skolor stängdes och bandvagnar undsatte människor med mat.
Arla-chaufförer övernattade hos mjölkleverantörer, hemsamariter tog fram skidorna och såväl Cementa som Nordkalk hade personalbrist då arbetarna hade svårt att ta sig till jobbet.
Vid Hallshuk i Hall, längst ute på udden, satt familjen Löttiger isolerad med småbarn i huset. I en hel vecka var de insnöade, mjölk, smör och bröd hann tryta och blöjorna nästan ta slut innan plogbilen till slut kunde röja vägen.
I GT:s reportageserie ”Många år senare”, publicerad 2018, berättade Tina Löttiger, nu boende i Bro, så här:
– Vi matade svanarna med bröd och hjälptes åt grannar emellan. Jag minns en granne, en morgon tog han sig inte ut genom dörren. Hunden fick han kasta ut genom fönstret medan vi skottade fram honom. Det är många dråpliga minnen när jag tänker tillbaka.
Att det blåser är som bekant inte särskilt ovanligt på en ö i havet, men låt oss titta lite på vindarna.
Den högsta medelvind som uppmätts på en gotländsk station var i samband med "Allhelgonaorkanen" den 1 november 1969, det blåste då 32 sekundmeter på Gotska Sandön.
Denna inträffade under det som kallats "Orkanhösten". Redan 22 september drog ett omfattande oväder in över Sverige med stor påverkan på byggnader, telenät, väg- och sjötrafik.
Den kommande vintern, 69-70, kom sedan att bli kall och lång och varade ända in i april.
Måhända var det inspiration till låten "Vita vidder", som Family Four vann Melodifestivalen med 1971.
Vi inledde med Yrväderstisdagen och avslutar med en annan katastrof av liknande karaktär.
Den 29 oktober 1829 gick engelska briggen Alfhilde, på väg mellan Falmouth och S:t Petersburg, i lugnt väder hårt på grundet Röde hunden utanför Hamra.
När ortsbefolkningen gick ut i räddningsbåtar blev vädret snabbt sämre; en orkan drev in och tempen sjönk under noll.
Tolv sockenbor miste livet vilka högtidlighålls genom en minnestavla i Hamra kyrka.