- Glädjen i de framsteg han gör är helt enorm, säger Lilian Lauberg, mamma till cp-skadade Zamuel, tolv år gammal.
Zamuel Lauberg är en pigg tolvåring.
När GT besöker Zamuel, mamma Lilian Lauberg och pappa Pelle Östman i villan i Gammelgarn, är Zamuel i full färd med att sätta ihop en pool på verandan tillsammans med assistenten Niklas Karlsson, som hjälper Zamuel med vardagliga sysslor.
Mycket bättre
Zamuel har fortfarande stora problem med motoriken och balansen, men med hjälp av den så kallade move and walk-metoden som familjen anammat, har han blivit mycket bättre under de senaste fyra åren.
- På Gotland sa man att vi skulle räkna med att han skulle få ett liv i rullstol. Men inför move and walk-träningen pratade man hela tiden om "när han lärt sig stå upp" och "när han börjar gå", minns mamma Lilian.
- När vi började där kunde han inte gå alls.
Stora framsteg
Nu har hela familjen, inklusive Niklas Karlsson, nyligen varit i Göteborg i två veckor, i move and walk-institutets lokaler.
Det är fjärde resan som Zamuel får göra till rehab-träningen och Zamuel gör stora framsteg varje gång.
- Det var jättekul. Men jobbigt, framför allt strechningen, säger Zamuel själv om träningen han får.
Besviken på kommunen
Det är bara ett problem, ekonomin.
Ungefär hälften av landets kommuner betalar för behandlingsmetoden move and walk.
Gotland betalar inte.
I regel sträcker sig en träningsperiod över fyra veckor, och slupriset är runt 50 000 kronor per gång, enbart för själva träningen. Sedan tillkommer resor och boende.
- Kommunen måste hjälpa till när man ser att det ger så bra resultat som det gör. Men det gör de inte, konstaterar Lilian Lauberg besviket.
För egen maskin
Hittills i livet har rollatorn, som Zamuel döpt till Henry, varit ett tvunget hjälpmedel för tolvåringen.
När GT hälsade på låg rollatorn vält på gräsmattan och Zamuel knatade omkring för egen maskin, om än i behov av stöd och hjälp emellanåt.
Hoppade jämfota
- För första gången någonsin hoppade han jämfota för några dagar sedan utan att ramla. Det har han aldrig lyckats med tidigare, säger Lilian - och Zamuel demonstrerar genom att gå ut på gräsmattan och ta två små skutt.
Och det blir inte bara skutt. För även om Zamuel fortfarande saknar mycket motorik och balans, så kan han nu för tiden spela fotboll med assistenten Niklas ute på gräsmattan. Han har också börjat spela elhockey, där spelarna sitter i små eldrivna "lådbilar" som styrs med en joystick.
Ekonomin ett krux
- Matcherna är roligast, ler Zamuel, som liksom resten av familjen är mycket tacksam gentemot alla dem som hör av sig och på ett eller annat sätt stöttar Zamuel.
I sommar ska Zamuel och familjen delta i ett seminarium om handikappade under Almedalsveckan, där man hoppas sätta fokus på frågan.
Familjen Lauberg-Östman hoppas kunna återvända till Göteborg för mer träning även nästa år, men i nuläget är ekonomin ett krux.
- Träningen är förstås värd sin vikt i guld. Om man satsar nu, kanske Zamuel kan få ett eget jobb, ett eget liv när han är 20 år, drömmer Lilian.