Angreppet från den aggressiva växten skedde i fjol somras.
Det var en fredagskväll i början av juli och Kenth Håkansson, lantbrukare vid Sigsarve i Alskog, idag nyss fyllda 60 år, hade lovat att hjälpa några bekanta att kapa ved.
Ettriga rödmyror
- De bor en bit bort och jag tog med mig motorsågen och åkte dit och började jobba. Det var varmt den kvällen, så jag var barfota i träskorna och hade bara kortbyxor på mig, berättar han.
Det är ett klädval han senare har ångrat. Vedbacken ligger invid ett dike och där växte fullt med riktigt stora björnlokor.
- En del var så höga som två meter och för att komma åt att jobba bättre sågade jag bort en del av dem, fortsätter han sin berättelse.
Han hade då inte en aning om hur farliga de växterna är.
Jättebjörnlokornas växtsaft sprutade på hans bara ben när han fällde dem. Han hade då även blivit biten av ettriga rödmyror som det också fanns gott om i vedbacken.
Men det var inte förrän efter ett par dagar han förstod hur allvarliga angreppen var.
Helvetisk värk
- På måndag morgon vaknade jag med värk i benen och upptäckte en massa blodblåsor längs smalbenen och på fötterna. Värken blev rent glödande, så jag ringde vårdcentralen, berättar Kenth Håkansson.
Vårdcentralen remitterade honom omgående till lasarettet. Kenth Håkansson hade då symptom på svåra brännskador över hela benen. Och en helvetisk värk.
- Jag hade en fruktansvärd värk i många månader. Nu efteråt har jag räknat ut att jag ätit cirka 2 000 tabletter under den här tiden. När värken var som värst fick jag morfin men också höga doser av cortison, berättar han.
På lasarettet konstaterades inledningsvis inflammation i kärlen i benen. Men kopplingen till den giftiga jättebjörnlokan drogs inte direkt.
Blåsor blev djupa sår
- Det var när jag nån vecka senare träffade en kompis på travet och berättade om mina brännsår som jag via hans pappa, som är läkare, fick det beskedet. Han förstod direkt vad det var när jag beskrev symptomen. Och vid nästa besök på hudmottagningen tog jag med en kasse med björnlokor från vedbacken där jag stått och via olika analyser kunde man då fastställa att det var den växtens gift som orsakat mina brännskador, säger han.
Blodblåsorna blev till djupa sår. Varje dag måste Kenth Håkansson göra rent dem och sätta på salva och nya plåster. Och en gång i veckan skulle han in till hudmottagning på lasarettet.
- Det har blivit 40 besök under de här månaderna, säger han.
Under en period fick han infektioner i såren, vilket ledde till ytterligare plågor och en tuff penicillinkur.
- Sen åkte jag på tablettförgiftning dessutom, säger han.
Fruktansvärd växt
Det har varit en riktigt jobbig tid för Kenth Håkansson. Men nu är han frisk. Huden är läkt och värken är borta. Men svarta fläckar på benen vittnar om de brännskador han ådrog sig genom kontakten med den giftiga jättebjörnlokan.
- Det är en fruktansvärd växt. Det borde utfärdas tydliga varningar för den. Ingen, inte ens min värste fiende, ska behöva utsättas för det jag har varit med om, säger han.