Dragbilar har ersatt Flask-Pelle och Co

Det är i runda tal 85 år sedan stuveriet organiserades i bolagsform. Först som Visby Stuveri AB, från 1970-talet heter bolaget Gotlands Stuveri AB.
Det är flera ägare som samsas om verksamheten. Gotlandsbolaget och kommunen äger ungefär en tredjedel var, sista tredjedelen är fördelad på i första hand Åkericentralen och Visby Bilgods.
Jobbet har som sagt förändrats. Bärandet och släpandet är slut och den moderna tekniken har gjort sitt. Sedan de första truckarna kom 1963 har mycket hänt. Och förr såg man stuvare i varenda lanthamn runt Gotland, idag finns de i stort sett bara i Visby och Klintehamn.
- Det finns ju inte kvar något stycke-gods alls - allt går per lastbil. Och i Slite har Cementa egen hamn och sköter sig själva. Det händer kanske en eller två gånger om året som vi jobbar i Slite, förklarar Kenneth Dahlén.
I Klintehamn har betlastningen gett en del stuverijobb på senare år. Annars är där mest gödning, råvaror till foderfabriken och ibland lossning av timmer till Flisen som åtminstone stundvis sysselsätter stuveriarbetarna.

Färjorna dominerar
Inte heller i Visby är det kvar mycket av "vanligt" stuverijobb. Jo, förtöjningsuppdrag finns ju då och då för tankfartyg och torrlastfartyg och sommartid också för kryssningsfartygen. Men det förekommer nästan ingen lastning och lossning.
Istället koncentreras verksamheten alltmer till färjetrafiken. Den är helt dominerande och kräver idag cirka 75 procent av stuveribolagets arbetsinsatser.
- Och mer och mer blir det eftersom godset bara ökar. Också ökningen av personbilarna spelar in eftersom det är vi som ansvarar för att vinka fram bilarna på kajen. Vi sköter all verksamhet på kajen utom incheckningen, berättar Kenneth Dahlén.
Men den stora insatsen är alltså godset på färjorna. Ni har säkert sett hur snabbt och suveränt Stuveribolagets sex dragbilar hämtar eller lämnar släpen ombord. Det går ibland i hiskelig fart, men förarna kan sina saker.
De hanterar mellan 550 000 och 600 000 ton gods varje år. Om man istället räknar antalet längdmeter så hamnar man på över 600 000 meter per år. Eller antalet lastenheter - då blir det drygt 40 000!
Imponerande, även om hamnar som till exempel Ystad och Trelleborg hanterar betydligt mer.

Då var de över 100
Tekniken och koncentrationen till färjorna har också inneburit bantning av yrkeskåren. 1962 kunde man läsa tidningsrubriken "Stuvarrekord i Visby - 102 man på 12 båtar". Idag ligger arbetsstyrkan på drygt 20 under vinterhalvåret, lite över 40 på sommaren, dock inte alla på heltid. Räknar man antalet "årsarbetare" hamnar man vid 27 eller 28.
Arbetstiden har också förskjutits på senare tid. Det mesta arbetet görs numera på kvällar och nätter. Det är också ganska jämnt med arbete över hela året, tidigare ganska stora sommarsvackor har jämnats ut.
Men stuvarna har också en del andra uppdrag, nämligen vad man kallar entreprenadverksamhet. Det kan gälla grävningar och snöröjning i innerstan med en behändig liten minilastare, ibland också en del borrnings- och spettningsarbeten.
Strejk? Nej, när många andra hamnar i Sverige och Europa drabbades av strejk i måndags märktes ingen skillnad i Visby. Bakom strejken låg nämligen hamnarbetarfacket - och det finns inte i Visby. Här är stuveriarbetarna - och har alltid varit - anslutna till Transportarbetareförbundet.
Fast visst har det gnisslat också bland stuvarna på Gotland. Kanske minns ni konflikten i anslutning till att Nordström & Thulin tog över trafiken från Gotlandsbolaget 1988. Tvisten gällde bland annat lastning och lossning av färjorna, men den löstes relativt snabbt och märktes inte alltför mycket.