Dressed for success

En filt, ett horn, lite mat och några svärd. Mer än så behöver man inte för att få till en förfest. En kvinna sitter på knä och spelar okarina, ett flöjtinstrument av lergods. Melodier som jag aldrig hört förut kommer från det lilla lerklumpen och bredvid står några grabbar och snackar svärd. Tvåhands eller enhands? Det är frågan. Öl serveras i horn. Ingen rör maten som består av morötter, bröd och äpplen, men de ger en färgklick på filten. Några hånglar, med solnedgången och muren bakom sig. - Vi övar med allt som går att slå ihjäl varandra med, berättar en utav killarna för några nyfikna personer som undrar vad som försiggår.Vildsvin blev väska
Kvinnorna bär långa klänningar. Enkla och raka, utan krusiduller. Elisabeth Paulsson har en väska som sticks. Hennes pojkväns morfar flydde till Sverige under andra världskriget från Estland och hade med sig ett vildsvinsskinn. Elisabeth och Eric tyckte det var synd att kassera skinnet - och sydde en handväska. Eric Hejdström håller i Wisby historiska fäktskola. I dag är de här, på medeltida knytkalas. - Jag har alltid varit intresserad av historia. Jag blev intresserad redan vid 17-års ålder. Det var pappa som introducerade mig, säger Elisabeth, som annars jobbar i Vikingabyn vid Tofta. En tjej säger att hela stan kretsar kring medeltiden och att gotlänningar får lära sig mycket om medeltiden, så att intresset väcks är inte konstigt. Hennes pojkvän är skåning och tycker det är fräckt med så mycket våld, svärd och riddargrejer. Syr sina egna kläder
Ett otränat öga skulle kunna tro att killarna går klädda i pyjamas. Men bakom varje plagg ligger noggrannhet och timtals arbete. Alla kläder sys för hand utifrån mönster från medeltiden. Till och med skorna. Smycken och läderskärp med fickor för diverse prylar och vapen pryder killarnas midjor och halsar. En del gör sina egna ringbrynjor. Andra köper på nätet. 1700 spänn är ett bra pris.Kylan kryper på och vi beger oss till utsiktsplatsen vid Rackarbacken. Solen ligger på horisonten och vilar, för att snart försvinna ner bakom havets ram, och Eric Hejdström och Johan Kalmén ger sig in i en fäktningsrond. Fäktning - ingen lek
Spjut är visst lätt att manövrera, det är svärd som är svårt. En vanlig vecka tränar killarna två hårda tretimmarspass där straff ibland delas ut. 650 armhävningar under ett pass är inte helt ovanligt. Någon säger att fäktning är tuffare än fotboll och grymmare än värja, och så här några veckor innan Medeltidsveckan drar igång, skiljer sig sällskapet från resten av stan. Folk tittar och pekar. Maskerad eller allvar
Är ni uppklädda eller utklädda frågar jag. - Definitivt uppklädda! Svarar de i kör.- Jo nu skrattar folk. Men när man börjar prata fäktning blir de intresserade. De flesta vet inte om att vi har långa kampkonsttraditioner i Europa, säger Eric. Det är inte olagligt att bära svärd men det kan väcka uppmärksamhet och därför har Eric en öppen dialog med polisen. Han har även varit ute på skolor runtom på Gotland och berättat för storögda barn om riddare och dess historia. Alltid uppklädd. Killarna börjar bli trötta och svärden viner inte lika snabbt längre. Den ene faller handlöst till marken "med ett spjut i magen". Striden är över. Dags för bärs i horn.

Dressed for success

Ett gäng människor sitter vid Nordergravar. I handsydda kläder och med vapen i händerna, har de samlats för att avnjuta ett helt vanligt medeltida knytkalas.