Jan Eliasson, en stor man i världen som samtidigt haft lilla Gotland som sitt andra hem, har många tunga uppdrag på sin meritlista, bland annat ordförande i FN:s generalförsamling. Sveriges utrikesminister och vice generalsekreterare i FN.
På torsdagen talade han inför drygt 600 personer under Företagardagen på Wisby strand, vilket enligt arrangörerna är publikrekord. Temat för dagen var FN:s 17 globala mål för en hållbar framtid, något Jan Eliasson sannerligen vet en hel del om eftersom han var en av dem som under 4,5 år förhandlade fram målen.
Jan Eliasson poängterar att målen är en "överlevnadslåda för mänskligheten", en "verktygslåda" som innehåller många handfasta saker att ta tag i.
– Vi behöver något som inger hopp och häver den modlöshet som kan drabba oss. Vi behöver de här praktiska målen, säger han.
En fråga som ligger Jan Eliasson särskilt varmt om hjärtat är vattenfrågan.
– 796 miljoner människor saknar rent vatten. Ett glas rent dricksvatten är en dröm för många människor, säger han.
I mitten av 2000-talet såg han barn i Sudan och Somalia dö framför hans ögon till följd av diarré, dysenteri och uttorkning, vilket fick honom att lova sig själv att kämpa med vattenfrågan.
– På den tiden var det nästan en miljard människor som saknade rent vatten. Jag var ordförande i FN:s generalförsamling då, så jag passade på att lyfta frågan i där. Jag tog ett glas vatten, klingade i glaset och sa "här har jag ett glas vatten från toaletten, det här vattnet är en dröm för en miljard människor".
Långt senare har han träffat personer som var med när det begav sig, och just vattenglaset är något som etsat sig kvar.
– Jag tog verkligheten in i generalförsamlingens sal, det glömmer de inte.
Han kallar vatten för en "trång resurs", tillgången är begränsad och vi måste hushålla.
– Man kan antingen slåss om den eller dela och använda den på ett vettigt sätt. Vi måste cirkulera det så det inte förstörs, inte slösa och rena det ordentligt. Är det en trång resurs så ska man värna om samarbete och inte använda den som en anledning till konflikt. Det är min filosofi och det borde man göra både inom näringsliv och forskning.
När det gäller Gotland så måste även vi ta hand om vattnet.
– Inte minst förra sommarens torka påminner oss om klimatförändringarna. Jag är en av dem som tror på ett samband mellan förra årets extrema torka och klimatförändringarna.
Han påpekar att klimatfrågan är en existentiell fråga.
– Det finns ingen plan B, det finns ingen planet B.
Du har jobbat så länge och sett så mycket elände, hur kan du ändå vara så positiv?
– Jag kallar mig bekymrad optimist. Alva Myrdal, hon var svensk nedrustare, lärde mig en sak. När man betvivlade nedrustningens möjlighet sa hon: "Det är ovärdigt att ge upp". Jag lever efter den devisen; du får fasen i mig inte kasta in handduken, du måste jobba på.
Jan Eliasson har varit deltidsgotlänning de senaste 40 åren, med sommarhus i Brissund, Garda, Etelhem och nu senast i Tingstäde.
Har det förhandlats några världsfrågor på Gotland under de här åren?
– Ja, vi har haft förhandlingar i Iran-Irak-frågan. När Olof Palme var statsminister hade han uppdraget att vara medlare i Iran-Irak-kriget. Då var han på Fårö på semester och jag var i Garda eller Etelhem och vi ville inte bryta semestern så vi sa "vill ni ha ett möte så får ni komma hit", så vi hade ett möte på landshövdingens residens.
Det här var i början av 1980-talet då Jan Eliasson var rådgivare i Iran-Irak-frågan.
Även senare har kriget mellan Iran och Irak diskuterats på Gotland. 1991 hade han företrädare från Iran på besök hemma i Etelhem.
– De var lite chockade. Jag bjöd på lunch på ett pensionat i Ljugarn och flickorna som gick omkring där var klädda i baddräkt och bikini. De var något okoncentrerade, säger Jan Eliasson och skrattar.
Dagen efter ringde de iranska företrädarna från Stockholm och berättade att Irak hade gått in i Kuwait.
– Vi hade talat om den risken, men de hade tydligen ingen förhandsinformation om det.