Dyngbagge åter- fanns i komocka
1956 försvann oxhorndyveln från Gotland. Nu, 50 år senare, finns den åter på ön. Återfunnen i en komocka på Sudret kan den rödlistade dyngbaggen med det latinska namnet Onthophagus illyricus flyttas från kategorin Försvunnen i Artdatabanken.
- Oxhorndyveln, Onthophagus illyricus är en av tre rödlistade dyngbaggar som har haft sina starkaste förekomster i landet på Gotland, berättar Håkan Ljungberg från Artdatabanken i Uppsala, som har inventerat av dyngbaggar på Gotland.
I sin metodstudie konstaterar han att av 36 arter hör dyngbaggefaunan på Gotland till de artrikaste i landet.
Den är känd på ön sedan 1700-talet och fanns förr längs öns västkust från Eksta till Tofta.
Förvånad
- Det kände jag till och blev mycket fundersam när jag var ute med lärarna i naturen en dag i förra veckan på Storsudret. En av aktiviteterna var att leta dyngbaggar i komockor. Jag blev förvånad över att se en individ som jag inte trodde fanns kvar i materialet, säger biologen Marie Jacobsson som sysslat med dyngbaggar i sitt examensarbete.
Ett telefonsamtal till Håkan Ljungberg på Artdatabanken i Uppsala gav svar på frågan. En av de mest sällsynta och sedan 50 år tillbaka försvunna arten av dyngbaggar hade återfunnits.
"Sensation"
Nu har flera individer av arten påträffats vilket bekräftar att arten lever kvar på Gotland. Det är en sensation som uppmärksammas, inte minst vid länsstyrelsen på Gotland som leder ett nationellt åtgärdsprogramför hotade dyngbaggar.
- Charmiga kryp med dåligt bordsskickkaraktäriseras dyngbaggarna för i en fin broschyr som handlar om krypen som gillar läget där de sitter mitt i skiten. Precis som namnet säger äter dessa baggar dynga och deras närvaro är avgörande i nedbrytningsprocessen.
- Dyngbaggarna är hotade. Mindre betesmark, färre hagar, nedläggning av torra och magra betesmarker samt avmaskningsmedel gör livet svårt för dem. Många av dygnbaggarna har blivit sällsynta, men Gotland erbjuder fortfarande bra miljöer för många av dem, säger Lena Almqvist från länsstyrelsen.
Vamlingbo
Tillsammans med Håkan Ljungberg och Marie Jacobsson fanns hon i går på Naturrum i Vamlingbo där också en död och två levande exemplar av den rara oxhorndyveln visades upp. På plats var också Mats Björck, ordförande i Gotlands entomologiska förening.
- På huvudet har oxhorndyvelns största hannar två långa horn som kröker sig bakåt som hornen på en oxe. De stora hanarna vaktar sina honor som i ett harem, medan unga och mindre hannar försöker kila emellan. De lever under komockor där honor och hanar hjälps åt att gräva en gång med flera kammare. Gången fylls med dynga och i varje kammare läggs ett ägg. Föräldrarna stannar i gången och vaktar larverna.
Håkan Ljungberg berättar kunnigt om oxhorndyvelns liv som gör nytta för den naturliga balansen i betesmarker.
Utan dessa och deras kollegor i skiten skulle dyngan inte brytas ner i processen där maskarna sköter avlösningen.
Så jobbar vi med nyheter