Ebba Olsson, 100 år, drömmer ännu om att få upptäcka Amerika
Ebba Olsson i Visby fyller 100 år i dag.Ögonen glittrar, tungan är bitsk och Ebba är ännu så rask att hon kan bo kvar i den villa som varit hennes hem i mer än 60 år. Fattas bara annat. Här blir jag kvar tills de sparkar ut mig, förklarar Ebba.
I köket surrar elvispen. Tårtan är på gång.
Och mitt i myllret och ståhejet skrider Ebba själv fram med rollatorn. Hon kan bli lite trött sådana här dagar och hon tycker inte att det är mycket att prata om att hon ska fylla 100.
Naj hu. Jag känner mig som en gammal häxa, säger hon och skrattar.
<span class=MR>Snabb i repliken</span>
Det finns gott om skratt i den här "häxan". Ebba vet hur hon vill ha det och hon är snabb i repliken där vi sitter och pratar i vardagsrummet tillsammans med dottern Sylvia och sonhustrun Ingrid.
Vi tycker så mycket om dej, säger Ingrid och klappar på Ebba.
Skriv det, säger Ebba och nickar mot min penna med ett plirigt leende.
Ebba Olsson föddes vid Haltarve i Lokrume för hundra år sedan i dag. Föräldrarna var lantbrukare. Ebba hade drömmar om att studera.
Det är en dröm som jag har haft hela livet. Jag ville inte läsa till något särskilt, men jag ville få allmänbildning.
<span class=MR>Kocka hos prosten Sjöberg</span>
Högre studier blev det inte. Ebba arbetade som kocka, bland annat hos prosten Sjöberg i Klinte prästgård.
1939, när andra världskriget började mullra ute i Europa, flyttade Ebba, maken Wilhelm och barnen in i villan på Gråboväg. Det område som i dag är tätbebyggt med villor och flerfamiljshus hade vid den tiden fortfarande landsbygdskaraktär och kor och hästar gick och betade i hagarna häromkring.
Tre barn fick Ebba och Wilhelm, men Sylvia, Tore och Alf gick ännu i skolan när Wilhelm gick bort 1950. För Ebba följde sedan en lång rad tunga år. Sylvia har i efterhand insett vad det måste ha kostat på:
Mamma fick jobba mycket för att klara försörjningen av oss barn. Hon arbetade som hemsamarit både på dagar och nätter. Sedan jobbade hon som försäljare av försäkringar och tvättmoppar.
<span class=MR>Behövde inte be om hjälp</span>
Ebba håller med. Det var tuffa år och hon är stolt över att hon klarade av det utan att behöva be om hjälp.
Jag har aldrig legat kommunen till last. Så har det varit med mig. Jag har har aldrig velat krusa någon eller tigga om hjälp. Det är nog något som jag har med mig hemifrån.
Att bli pensionär innebar en väldig lättnad för Ebba:
Då blev jag rik och då kände jag mig äntligen fri!
En del av ålderdomens frihet har Ebba Olsson använt till att uppfylla drömmar som hon burit genom livet. Som drömmen om studier till exempel. Vid 85 års ålder började Ebba att läsa tyska för att kunna göra sig förstådd när hon reste till Mainau.
Och det gick bra. Jag kunde göra mig förstådd också när jag gick på egen hand. När tyskan inte räckte till gick det bra med vanlig gotländska också, det är så många ord som låter likadant.
Ännu vid fyllda 100 har Ebba drömmar som hon hoppas ska gå i uppfyllelse. Ebba Olsson vill resa. Hon vill se England och hon vill komma till USA.
6 000 kronor det är vad det kostar. Hade jag bara de pengarna så skulle jag resa till min väninna Majken i Florida!
I dag firar Ebba Olsson sin 100-årsdag med en mottagning i Visborgskyrkans församlingshem. Barnbarnet Irina kommer att fira sin mormor med en lång dikt där en av verserna lyder:
"Så låt oss samlas i april
runt en kvinna som är allt
låt oss nu sätta ett sigill
på ett liv som varit med om allt."
Så jobbar vi med nyheter