Efter 20 år i rörelsen tar blommorna vid

Jag tycker det är bra att lämna organisationen medan den fungerar bra. Nu finns också 1,5 års möjlighet att plocka fram en kandidat. Jag vill gärna att det blir någon politiker eller samhällsmänniska som känner för handikappfrågor, säger Boy Larsson.
När jag kom med så var Rsmh en tystlåten organisation. Nu hörs vi och det gäller att inte tappa debatten. Just att hålla i gång en debatt tycker jag att jag har lyckats bäst med. Vi har också en styrelse som fungerar bra.
Avskeda anställd?
Men jag tror att det är tvunget med en ny debatt. Vi klarar verksamheten ekonomiskt 1,5 år till. Men sedan måste vi kanske klara oss utan någon anställd. Vi har 100 000 kronor från kommunen till personal, som vi avlönar en lönebidragsanställd med. Sedan har vi ett verksamhetsbidrag på 60 000 kronor. Men om vi inte får mer pengar till den anställda, som sköter administration, datacirklar och motion för medlemmar, så måste vi kanske klara oss utan personal, säger Boy Larsson. 100 000 kronor kommer inte att räcka till lönen.
Boy har en idé om att använda personalpengarna till medlemsvård, där föreningens lokaler hålls öppna fyra kvällar i veckan och en helgkväll i månaden. Olika aktiviteter ska ordnas som karaoke, att få spela in sin egen cd, berättarkafé, osv. dessutom behövs då ett utökat samarbete med psykiatrin.
Det var i början på 1990-talet som Boy Larsson blev aktiv inom handikapprörelsen på Gotland. Ett par år tidigare, 1988, gav han ut sin första bok, "en gång ska jag berätta hur det var". I boken berättade han om sin uppväxttid på södra Gotland, bland annat om hur han blev betraktad som utvecklingsstörd och placerades i särskolan.
Klarat sig bra
Trots den svåra uppväxten har Boy Larsson klarat sig bra. Men efter 20 år som aktiv inom handikapprörelsen tänker han trappa ner och ägna sig mer åt blommor (han är utbildad florist). Det ska bli mer av försäljning och att leda studiecirklar om blommor, säger Boy. Kanske kan det också bli något projekt att jobba med.
Boy Larsson har också ett par fadderbarn. Från inkomsterna från sin andra bok har han skänkt 20 000 kronor till ett bibliotek i en av de fattiga byarna i Guatemala och 10 000 kronor till skolmöbler till en by i Tanzania.
Nästa år ska jag resa till Guatemala. Sedan kanske jag åker till Tanzania när jag fyller 60, säger Boy.
Nu håller han på och skriver på sin tredje bok. Den nya boken ska handla om olika utsatta människor, som Boy har träffat på Gotland. En berättelse handlar till exempel om en kommunanställd som har blivit långtidssjukskriven och sedan har blivit lämnad åt sitt öde och inte vet hur framtiden ska bli.
Utsatta människor
En annan historia gäller en familj med ett utvecklingsstört barn. Familjen har inte fått den hjälp och det stöd som den behöver. I boken berättar Boy Larsson också om sin politiska bana och om varför han lämnade det socialdemokratiska partiet. Han anser att sossarna inte lever upp till sina mål när det gäller de handikappade.
Pengarna som kan komma in från boken tänker jag skänka till en fond för uteliggare och hemlösa på Gotland. Pengarna ska användas till samlingsplatser för dem som behöver hjälp bland uteliggarna, säger Boy, som också har en bror som är uteliggare.
Slutligen så är Boy och andra i Rsmh just nu sysselsatta med att ta fram en historik om föreningen (150 medlemmar) som i år fyller 30 år. Något som också ska firas med en stor fest den 16 oktober.