Efterlängtad Robert Wells drog storpublik
Musikcirkus Robert Wells angjorde på torsdagen Gotland för första gången med succékonceptet Rhapsody in rock.Eller "Rhapsody in rauk" som han kallade ö-upplagan.Cirkusplats: Östergravar.Publik: Sommarens största 6 000.Robert Wells sitter säker på pianotronen.
Östergravar alldeles invid ringmurens östra del var således spelplatsen, som sådan inte nyttjad sedan saligen avsomnade Visbyfestivalen höll till där. Det med bastanta stålstaket avspärrade, rejält tilltagna spelområdet fylldes snabbt av förväntansfulla, picknickande människor i alla åldrar när entréerna öppnades.
För Robert Wells var efterlängtad - liksom högsommaren. En sommar i övrigt närmast kliniskt ren från brett publikdragande namn inom musikområdet när Gyllene Tider går ön förbi och namn som Lundell och Ledin inte turnerar.
Inte någon gång tidigare har Rhapsody in rock nått Gotland. Dock har Robert Wells spelat på ön flera gånger längre tillbaks i tiden när han ännu inte var fullt lika känd. Debutkonserten var 1983 med The Boppers på Kneippbyn och bland annat gav han senare en konsert tillsammans med Charlie Norman på Snäck.
<span class=MR>Amerikansk touch</span>
Det himmelsmålade backdropen dras upp kl. 19 och innebär starten för ca fyra timmars show inklusive paus när vitklädde Robert Wells drar i gång "Anniversary ouvertyr".
Rhapsody in rock har något mycket amerikanskt över sig, med svenska mått mätt är det en omfattande produktion. Det är stort, det är mycket, det är långt. Gästartisterna är många och konstellationerna ännu fler. Det är pampiga ansatser, glitter, ljus och häftiga utstyrslar. Det är storbildsskärmar som visar vad som sker på scenen även för de som står långt bak på spelfältet.
Robert Wells kompas av den 24 man starka Rhapsody symphony orchestra. Till detta sångarna i trion The Vocalettes och dansarna i The Rhapsodettes.
Gästartisterna är av den folkkära kalibern: Jill Johnson, Charlotte Perrelli, Martin Stenmarck och Tito Beltran.
Med i år finns dessutom delar av panelen i fyrans tittarsuccé "Parlamentet"; Johan Ulveson, Johan Wahlström och Mikael Tornving.
Till detta två riktiga cirkusartister: Petri Heikkilä och Wille Christiani.
Låtmaterialet är dels upphottade klassiska kändisar som Liszts "Ungersk rapsodi nr 2" dels coverversioner i mängd av bekanta rocklåtar, svenska som engelska/amerikanska.
Det mesta stöpt i samma musikaliska form. Robert Wells anslår tonen redan i startnumret. Han accelerar på tangenterna (eller elfenbenskliar som han själv kallar det) och sätter kvällens signum - fart och fläkt. Till yttermera visso zoomar kameror emellanåt in Wells fingrar så att alla ska kunna se hur snabbt det går.
Högt musikaliskt tempo rakt igenom kombinerat med gästframträdanden och talrika komiska avbrott signerade Parlamentet-gänget.
<span class=MR>Hänt under kvällen</span>
Några axplock ur vad som bjöds under kvällen:
Tito Beltran utsätts för hårdhänt omgörning och kommer ut iförd full Magnus Uggla-mundering och gör den nyblivne 50-åringens "Pom, pom, pom".
Johan Ulveson återintroducerar Lorry-karaktären, den snuskige scoutledaren Farbror Bosse.
Martin Stenmarck gör en utmärkt version av Boomtown Rats "I don´t like mondays".
Parlamentet-trions salta humor utgör en välbehövlig tuff touch i den vänliga musikaliska stämning som råder.
Ett rejält Queen-medley innefattande sånginsatser av de flesta i gänget inklusive Wells, som lämnar sin kära, rörliga musikmöbel. Riktigt Brian Mayska gitarrsound ljuder. Gruppens första klassiska skivomslag träder fram på skärmen men originalmedlemmarna är ersatta av Rhapsodyfolk. Läckert.
Robert Wells själv håller totalt sett en oväntat låg profil showen igenom bakom sin flygel. Han har något av kapellmästarens roll snarare än den markerade solistens.
Oblygt uppmanas publiken att applådera eller ställa sig upp om det spontana bifallet inte blir tillräckligt.
Svulstigt och lättsmält i en salig blandning. Klassiska toner kombinerade med rockmusik och humor. Visst var det många som fick ståpäls av Wells när han äntligen kom till Gotland. En föreställning som har en hel del likheter med Allsångs-programmen.
En familjeshow i ordets rätta bemärkelse.
Ugglaimitatör. Han går in som Tito Beltran och kommer ut som
Magnus Uggla.
Skrivmaskinister. Parlamentet-trion Mikael Tornving, Johan
Ulveson och Johan Wahlström.
Countrystuk. Jill Johnson i passande omgivning.
Publikträngsel. Robert Wells lockade en bred publik till Östergravar.Foto: Mats Hemlin
Så jobbar vi med nyheter