"Egentligen är det nog sig själva de blir förtjusta i"

- Det kan jag tycka är ganska skönt. Ofta har journalister en önskan att placera en i ett fack. Det blir ju så. Det är mer lätthanterligt. Med mig går inte det. Jag vill inte hamna i en garderob, utan springa in och ut genom alla dörrarna. Det är så jag är. Det vore orättvist mot mig själv om jag bara höll på med humor.

Mia Skäringer är 33 år och bor på Brännö utanför Göteborg med sambo, två egna barn, tre bonusbarn och en irländsk varghund vars uppenbarelse hon beskriver som "en stor Dalai Lama".
Hon är skådespelerska och manusförfattare. Aktuell med tv-serien "Solsidan", boken "Dyngkåt och hur helig som helst" och en soloturné med samma namn. I april kommer den till Gotland.
Vad handlar föreställningen om?
- Jag tycker den handlar ganska mycket om nutidskvinnan, 30 plus. Den har fått en enorm respons och igenkänning, som motiverat mig att göra föreställningen. Det finns för få brutalärliga samtidsskildringar av nutidskvinnan. Det putsas för mycket. Livet kan vara ganska fult ibland och det blir lite lättare att andas om man pratar om det. Men jag har ingen vision om att förändra världen.

I 17-årsåldern blev Mia "Klister-Mia" med hela svenska folket, när hon radiokåserade i Morgonpasset. Sedan följde Z-TV, stå upp, mer radio - och så radiohistoria, när Mia och Klara (Zimmergren) gjorde Roll on i P3. Roll on blev krogshow och sedan "Mia & Klara" i tv. En miljon tittare per program och Kristallenpriset. Nu planeras "Mia och Klara 3".
Du säger att man duger som man är, att man inte kan bli älskad av alla och att det går bra ändå. Samtidigt söker du ständigt arenor som bekräftar dig.
- Ja. Jag är ju inte färdig med något av det jag håller på med. Jag jobbar hela tiden med mig själv. Jag skulle aldrig kunna skriva en bok som Mia Törnblom (bland annat "Självkänsla nu!"). Jag har inga svar. Men nu söker jag mig till sammanhang där jag får vara avslappnad och trygg. Jag skiter i sammanhang där det finns avundsjuka och bajsnödiga människor som bara vill hävda sig själva.
Det är onekligen en avgörande skillnad, att välja rätt sorts bekräftelse.
- Ja! Den bekräftelse jag har fått på sistone är ren och vacker och fin. Men jag inser att den inte handlar om bara mig, utan om vår tid. Det sårbara får så liten plats, att när någon blottar halsen blir man överöst med andra människors projiceringar. Egentligen är det kanske sig själva de blir så förtjusta i, för att de speglar sig i detta.

- Jag har en väldigt tänkande och analyserande publik. Tyvärr är det ganska lite män, säkert 90 procent kvinnor. Jag har skrivit att det är en rolig och sorglig föreställning om att vara kvinna och det är det ju - men också om att vara människa. Jag tycker absolut män ska se den. Fast det är ju upp till dem.
Mer konkret, vad blir det?
- Den är ganska rå bitvis, men också väldigt mjuk och försiktig. Det ifrågasätter en hel del. Sedan dyker karaktärerna upp, fast på ett nytt sätt. Tabita och Gulletussan har jag tagit med mig. Så sjunger jag lite.
Mm. Jag lyssnade precis på "Stygn" på Youtube. Den var fin.
- Ja, den är fin. Den har Danne skrivit. Dan Fors som jag lever med.
I februari kom cd:n "10 sånger med Mia Skäringer", en biprodukt av turnén som inte säljs på marknaden. En "naken och enkel vis-skiva" kommer längre fram. Oklart när.

Mia Skäringer har drömt om att bli skådespelare sedan hon var barn och säger att det är "skitkul" med Solsidan, TV4:s hyllade serie där hon spelar mot bland andra Felix Herngren och Johan Rheborg.
Det är nu. Vad gör du om tio år?
- Då är jag 44. Då ska vi väl hoppas att jag spelar in film för fulla muggar. Jag längtar efter att jobba med andras manus. Man blir sliten av att göra allt själv. Det är mycket nervositet. Man skriver ensam i ett halvår-år, går upp ensam på scenen och så ska någon säga om man är bra eller dålig. Det är en enorm press i det.
Och nu. Vad ska du göra nu?
- Jag har ont i huvudet och är hostig, så jag ska bara ligga här hemma på min ö och titta på regnet.

Den 16 och 17 april står Mia Skäringer på Wisby strand.

"Egentligen är det nog sig själva de blir förtjusta i"

Hej Mia. Jag har lite prestationsångest inför att intervjua dig. Jag känner att jag vill försöka fånga din humor och ditt allvar, det enkla och det svåra. Att du liksom förpliktar. Hur känns det?