Eldsjälarnas fritidsgård
Bosse Lautin är en klippa för ungdomarna i Eksta - Årets socken.- Ungar är allt för mig. Tiden då jag jobbade i Eksta skola var den mest underbara i mitt liv, ja förutom när vi fick vår dotter, säger han.
- Sigvard Löfstedt har alltid varit stora idolen för mig, säger Bosse. Jag gick i skolan för honom, då var han bra skollärare. Så hade vi honom som ledare på fritiden, då var han verkligen en bra ledare.
Legendariske läraren Sigvard Löfstedt är död sedan en del år, men mycket av det han gjorde finns kvar, går vidare.
Slöjd hemma
Bosse har alltid sysslat med barn och ungdomar. Ända sedan han var barn själv.
- Jag började som ledare i Eksta IF när jag var tretton år, säger han. Nu är jag 47.
Det var när han "gått in i väggen" för några år sen som han började hjälpa till i skolan, mest på rasterna.
- Jag tog med eleverna och vi gjorde saker på rasterna, säger han.
- Och när inte tredjeklassarna fick åka med och ha slöjd i Klintehamn, då fick de ha slöjd hemma hos mej istället. Jag tycker mycket om att snickra och hemma i snickarverkstan gjorde vi fågelholkar och annat kul.
I fjol fick Bosse Gotlands kommuns Ungdomsledarpris. Han fick det för jobbet i skolan, idrottsföreningen och det med ungdomsgården. I motiveringen stod bland annat att "förskolebarn, skolbarn, sporttöntar och halvproffs, alla dessa är lika viktiga för Bo".
Svårt tacktal
Priset var 10 000 kronor, som han fick vid kommunfullmäktiges sammanträde i juni i fjol.
- Priset var oerhört roligt att få, säger han. Riktigt stort. Men trots att jag hade skrivit upp vad jag skulle säga i tacktalet, som jag fått hjälp med, så var det mycket svårt när jag stod där och skulle prata.
Prispengarna blev till en resa för honom, sambon Maith och dottern Emma.
- Så bjöd jag på korv här på ungdomsgården, säger han.
Föräldrar ställer upp
För just ungdomsgården ligger honom varmt om hjärtat.
- Innan vi började med ungdomsgården var vi några kompisar som pratade, Mats Trulsén, Jocke Holmberg och jag, säger Bosse. Vi visste att barnen inte hade så mycket att göra på kvällarna och så kom vi på att vi kunde ha ungdomsgård i bygdegården.
Föräldrarna i socknen kom till möte i bygdegården. Bosse blev huvudledare för ungdomsgården, men de lovade att hjälpa honom.
- Och det har de verkligen gjort till fullo, säger han. I kväll är Thomas Hedin och hans grabb Kristoffer med. Alltid är det någon som ställer upp. Det är tredje året vi håller på nu. Ibland åker vi till Stånga och bowlar, vi åker till Hemsebadet och i kväll, ja då beställdes att storbildsteven här skulle vara påslagen. För det är final i Let´s dance.
Fick pengar till spel
Cirka 20 ungdomar från förskoleåldern och upp till sexan samlades i bygdegården i fredagskväll. Det gör de varannan fredag. Eleverna i femman har kioskförsäljningen och pengarna går till deras skolresa.
I bygdegården finns biljardbord, hockeyspel, fotbollsspel och en mängd mindre sällskapsspel att fördriva tiden med.
- Till spelen fick vi pengar från kommunen. Jan Alamo på fritidsförvaltningen hörde av sig och undrade vad vi ville ha på måndagen. Jag beställde en del och på torsdagen var det klart med pengarna. Cirka 20 000 kronor.
Bosse ser också till att ungdomsverksamheten får pengar från fonder.
- Så får vi årligen pengar av hembygdsföreningen, säger han, det får både vi och idrottsföreningen. Den har också en del fondpengar och sitter verkligen inte på pengarna utan ger ut dem.
Numera jobbar Bosse halvtid som "fixare" hos Håkan Onsjö i Fröjel. Det blir snickeri och mycket annat. En anställning som passar bra för en mångsysslare som Bosse.
- Har jag en stund över åker jag ännu till skolan, säger Bosse. Många av barnen kommer och pratar, en del av de mindre kryper upp i mitt knä. Det är underbart med barn, man ger så lite och får tillbaka så mycket.
Tidigare reportage från Eksta - Årets socken - har varit publicerade i GT 20 januari, 2 och 17 februari.
Så jobbar vi med nyheter