"Elever med de här problemen får inte falla mellan stolarna"
Temadagen om läs- och skrivsvårigheter lockade 70 deltagare till Södervärnskolans aula där bl a Torbjörn Lundgren, författare och dyslektiker, höll föredrag. Lundgren berättade om hur det är att vara dyslektiker och hur det är att vara förälder till barn som har samma svårigheter.Arrangörer till temadagen var ABF, LO och handikapporganisationerna.
Han inledde sitt föredrag på tisdagen med att säga att författare och dyslektiker syns vara en motsägelsefull kombination men dock inte så ovanlig. Torbjörn Lundgren påpekade att det finns flera kända svenska författare som privat kan berätta att de läs- och skrivsvårigheter men de går inte ut offentligt med detta. Det finns en skam när det gäller det här.
Den numera bortgångne författaren Lars Widding påpekade en gång att han brukade kasta om orden och ibland bokstäverna i ett ord, påpekade Lundgren.
<span class=MR>Kompisarna försvann</span>
Torbjörn Lundgren började med att berätta om sin egen dotter som var utåtriktad och hade många kompisar innan hon började i skolan. Det dröjde dock inte så länge efter skolstarten innan hon blev utan kompisarde ville inte vara med henne eftersom de ansåg att hon var dum i huvudet, "hon kunde ju inte läsa och skriva".
Dottern var mycket duktig på att laga mat, att baka, att sy dockkläder och även att sy sina egna kläder. Hennes problem var att kunna få ned sina kunskaper i skrift.
Torbjörn Lundgren konstaterade att om en elev har problem med skriftspråket så blir denne automatiskt utestängd från andra ämnen som matematik och NO-ämnen.
Lundgren mindes sin egen skolgång. Det första året fick han gå om men det gjorde ingenting eftersom han trivdes så bra i den läsklass som han gick i. Han stortrivdes de första fyra åren och det berodde på läraren.
Det handlar om attityder, hur man ser på de som har svårigheter med språket, sa Torbjörn Lundgren.
Trots att hans föräldrar var dyslektiker kom Torbjörn Lundgren från ett hem där man läste mycket för honom som barn. Han betraktade sig själv som läsare ända fram till årskurs 7 i skolan då en lärare tog ifrån honom detta. Det handlar som sagts om attityder.
<span class=MR>"Måste prioritera om"</span>
Innan Torbjörn Lundgren började hålla sitt föredrag berättade Lennart Blom, distriktchef för Klinte Sudrets barn- och utbildningsdistrikt, om vad skolan gör för barn med läs- och skrivsvårigheter.
Han berättade om LUS-schema (läs- och skrivutvecklingsschema) som ska göra det möjligt att se var barnet står i sin läsutveckling och var skolan ska sätta in insatserna.
Blom fick en fråga från publiken som gällde de barn som trots alla ansträngningar ändå inte klarar att lära sig läsa och skriva. Lennart Blom svarade att det är en resursfråga.
Torbjörn Lundgren kom tillbaka till Bloms svar under sitt föredrag och sa att om skolan inte har råd så måste den prioritera om, det är mycket viktigt att de här barnen inte faller mellan stolarna.
Lundgren fortsatte att berätta om sitt liv som dyslektiker och berörde ungdomen. Han kom in på Fotoskolan i Stockholm och skolkade från alla teorilektioner. Han tog istället en kamera och begav sig ut på stan, fotograferade och stod sedan i mörkrummet och kopierade bilder. Det blev inte så bra betyg från skolan.
Han spelade gitarr och uppträdde på klubbarna i gamla stan. Han spelade Bob Dylans musik och lärde sig texterna utantill. Han bestämde sig för att skriva en bok om en kärlekshistoria.
Det tog honom tre år att skriva boken. När den kom ut 1978 var det en person som påpekade att avsnittet i boken där Lundgren beskrev hur det är att vara dyslektiker var bra. Personen var själv dyslektiker och arbetade som lärare. Han avslöjade för Lundgren att han aldrig skulle komma på tanken att berätta för de andra lärarna i lärarrummet om sina problem.
<span class=MR>Självbilden påverkas</span>
Torbjörn Lundgren visade prov på hur fel det kan bli när man läser rubriker i tidningen och kastar om bokstäver i vissa ord. Ibland blir det rena nonsensrubriker och ibland får rubrikerna en helt annan betydelse än vad det var tänkt.
Han talade också om hur självbilden påverkas och hur självförtroendet kan bli lika med noll för en människa med läs- och skrivsvårigheter
Lundgren påpekade bl a att högskoleprovet inte är någonting annat än ett stort dyslexitest. Motivationen hos den som gör testen mäts inte. Det är kanske en person som är medveten om och beredd på att han/hon måste använda hela sin lediga tid för att kunna hinna med och läsa för att därmed hänga med i undervisningen.
Det behövs lite mera än bara LUS-schema, sa Torbjörn Lundgren.
Lundgren berättade också om de ansträngningar som nu görs när det gäller läromedel för personer med läs- och skrivsvårigheter. Lundgren är verksam i FMLS (Funktionshindrade med läs- och skrivsvårigheter) och han sitter med i referensgruppen för läromedelsutredningen.
Nu kommer direktiv från EU att offentlig information måste vara tillgänglig för alla medborgare vilket innebär att den ska läsas in och kunna spelas upp på samma sätt som gäller för synskadade.
Åren 1993-1994 bestämdes att en student på högskolan skulle kunna få all kurslitteratur inläst på band. detta bestämdes med tanke på synskadade men detta är en stor hjälp även för dyslektiker.
Nu gäller det bara chansen att kunna komma så långt som till högskolan också, sa Torbjörn Lundgren.
<span class=MR>Hjälp på cd-rom</span>
Lundgren visade prov på det undervisningsmaterial som han har varit med och tagit fram för FMLS IT-utbildning. Materialet läggs numera på cd-rom och det finns möjlighet att se texten samtidigt som man får den uppläst.
Torbjörn Lundgren visade att det inte alls är omöjligt att kunna ta fram studiematerial så att även elever med läs- och skrivsvårigheter kan utnyttja den självklara rätten till den kunskap som skolorna har att erbjuda.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!