Eleverna lever farligt i öns nedslitna skolor
Det har funnits risk för allvarliga personskador på S:t Hansskolan i Visby. Fönster-nischerna av fastlandssten, som suttit på plats sedan skolan kom till 1959, vittrar sönder i snabb takt. Det var år 2000, som man upptäckte nerfallna stenar på skolgården.
Om vi upptäcker något som är så allvarligt att det finns risk för personskador och det inte finns pengar för underhållet, då måste vi säga att vi inte kan ta ansvaret. Därför begärde vi tre miljoner kronor extra och vi är glada över att man nu tog oss på allvar i budgetberedningen.
Det säger kommunens fastighetschef Tord Rasmusson, som har mycket svårt att få pengarna att räcka till för det periodiska underhållet av kommunens fastighetsbestånd på drygt en halv miljon kvadratmeter.
Detta sedan man för i år skar ner anslaget till fastighetsunderhållet med tjugo miljoner kronor, nästan en halvering av anslaget som brukar ligga på 43-44 miljoner kronor om året.
<span class=MR>Stenar i huvudet</span>
Läget vid S:t Hansskolan var att skoleleverna hade kunnat få stenar i huvudet sedan fönsternischerna hade börjat vittra sönder.
Att stenen höll på att vittra sönder upptäcktes år 2000, när man hittade nerfallna stenar på skolgården. Vi tog då hit en stenexpert, som gjorde en inventering. det visade sig att fönsternischerna var gjorda av sten från fastlandet. När den börjar vittra sönder, så kommer man till en punkt då det blir ett explosionsartat förlopp, säger Tord Rasmusson.
Nu är alla söndervittrade delar på skolans framsida ersatta med gotländsk kalksten för en kostnad på en miljon kronor. Det man nu fått pengar till, 1,8 miljoner kronor, går till att reparera på skolans baksida och på kortsidorna. Totalt kostar de söndervittrade stennischerna alltså 2,8 miljoner kronor att reparera.
<span class=MR>Fönster kan lossna</span>
Två andra byggnader med risk för personskador är Säveskolans F-hus och gamla infektionskliniken. Fönstren i F-huset är så illa däran att en del inte får öppnas. Då kan de ramla ner på skolgården.
Egentligen behöver alla fönster bytas ut på F-huset. Men då talar vi om en kostnad på 3-4 miljoner kronor. Nu skall huset stå kvar till år 2009 och vi har redan gjort en del underhåll. så jag ifrågasätter över huvud taget om huset skall tas bort. Trycket har ju lättat när det gäller elevkullarna. Men sedan kommer en ny elevpuckel som finns i grundskolan och så småningom kommer till gymnasiet, säger Tord Rasmusson.
Många av de fastigheter som är i stort behov av underhåll är skolbyggnader. Det gäller exempelvis Fole skola, som är i stort behov av renovering och där man hade hoppats få pengar för en större insats plus underhållet. Men investeringstaket i kommunen är lagt lågt.
<span class=MR>Plastfärg gav röta </span>
Pengar till att byta ut alla fönster finns dock för i år, 800000 kronor. År 1985 målade man alla fönster på skolan med plastfärg. På den tiden var det inne att göra det. Senare upptäckte man att det ett stort misstag. Träet förstördes av röta, säger Tord Rasmusson.
Vi har våra underhållsplaner. Men om dem som hyr vill ha något gjort då ska det fram investeringsmedel. Då brukar vi vänta tills man har hela investeringspaketet. Men man kommer till en gräns när det inte går att vänta längre, som exempelvis på Fole skola. där gör vi bara fönstren nu.
Men det finns fler kommunala fastigheter där det finns ett akut behov av underhåll, men som man inte har kunnat göra något åt på grund av nerskärningarna inom kommunen. På sina håll har det avancerat så långt att behovet är akut och det rör sig totalt om underhåll som måste göras för tio miljoner kronor.
Bland dessa kan nämnas Norrbackaskolan, där fönstren är starkt rötangripna, Follingbo sjukhus, där värmesystemet behöver lagas och Eskelhems skola där träfasaden är förstörd.
<span class=MR>Dålig sparbuffert</span>
Det som inträffar om man fortsätter att använda underhållet som en sparbuffert är att akutlistan växer snabbt. Det är ingen hållbar väg att gå. Tekniska nämnden delar den åsikten. Men det ekonomiska läget gör att nämnden brottas med alla andra nämnder om utrymmet som blir mindre och mindre.
Man har sagt att år 2002 är en engångsföreteelse, men jag misstänker starkt att man ser sig tvungen att använda sig av det här anslaget även under 2003. I varje fall är det de signaler som jag har hört. Vilken storleksordning det blir på nerskärningen av fastighetsunderhållet vet vi dock inte ännu, säger Tord Rasmusson.
Ett annat problem som fastighetschefen får ta itu med är att antalet uppsägningar av lokaler inom kommunen ökar när man skall spara pengar. Om det sedan finns en marknad att sälja fastigheterna till för att få in pengar, så går det inte att under tiden dra ner på underhållet. Fastigheter som läggs i malpåse har en förmåga att försämras snabbt.
Jag har ett stimulerande jobb som fastighetschef. Men det är förstås lättare att vara chef i uppgång än i nergång. Det ställer extra krav på oss att göra rätt prioriteringar, säger Tord Rasmusson.
Så jobbar vi med nyheter