20-åriga Ellen Malmros skärmtid brukar ligga mellan fem och sex timmar per dag. Det är mindre än när hon gick i gymnasiet.
– Nu när man har börjat jobba finns det inte lika mycket tid att använda telefonen.
Kompisen Saga Kullenbert håller med – men trots jobb uppskattar hon sin dagliga skärmtid till närmare sju timmar. Mest används mobilen till att ha kontakt med vänner och kolla på kläder.
– Och Instagram och Tiktok som tidsfördriv, säger Saga.
Precis som många andra är det första de gör på morgonen att titta på mobilen. Även på kvällen kan det bli en hel del skrollande.
– Men jag gillar att läsa böcker så jag försöker att göra det istället. Jag mår bättre av det, säger Ellen.
Även Saga har strategier för att hålla nere sin skärmtid. Hon brukar exempelvis sätta mobilen på ”stör ej”-läge för att varva ner.
– Då är det lättare att inte bli distraherad. Meddelanden kan jag alltid svara på sen, säger hon.
När smarta telefoner kom till Sverige runt 2008 var det ovanligt att barn använde dem. Men under åren har mobilanvändandet bland unga ökat. I dag använder 80 procent av alla 10-åringar smarta telefoner dagligen och 40 procent av 16–18-åringar använder sociala medier mer än tre timmar per dag.
– Gruppen med störst psykisk ohälsa är tjejer som använder mycket sociala medier, där de exponeras för ett väldigt snävt ideal. Osunda kroppsideal kombinerat med näthat och risk för att bli utsatt för övergrepp är ett jättebra recept för att må dåligt, säger Pär Nyström, forskare i utbildningspsykologi på Uppsala universitet.
Ytterligare en risk med skärmen är den så kallade ”undanträngningseffekten”, det vill säga att vi får allt mindre tid över till annat. För mycket skärmtid gör att vi exponeras mindre för social interaktion och samspel med andra människor.
– Ju mindre sociala interaktioner man har i verkligheten, desto mer kan man börja undvika dem. Det blir lätt en ond spiral.
Ellen Malmros och Saga Kullenbert känner sig inte beroende av sina mobiler. De är bättre på att lägga ifrån sig telefonen i dag än när de gick i gymnasiet.
– Då var jag så besatt av vad alla gjorde och vilka de var med.
– Egentligen är det sjukt att man visste var alla var hela tiden. Det tror jag påverkade en negativt, man var rädd för att missa någonting.
Även om de själva tycker att de har kontroll över sin skärmtid, oroar de sig för att mobilanvändandet kryper ner i åldrarna.
– Det skrämmer mig. Det finns så mycket skit där som unga inte borde se, säger Ellen, som själv har ett yngre syskon.
En aspekt de återkommer till är den utbredda skönhetshetsen på sociala medier – med sminkvideos och en aldrig sinande ström med bilder på snygga människor.
– Samtidigt som man vill att unga själva ska upptäcka vad de gillar och inte, känns det som att man manipuleras av allt det där, säger Saga.
– Det är så lätt att glömma att folk redigerar sina bilder eller betalar massa pengar för att ändra sitt utseende, fyller Ellen i.
I slutet av förra året gav Svenska barnläkarföreningen ut nya råd kring skärmtid. Barn 0–2 år rekommenderades helt att undvika skärmar medan barn 2–5 år fick rådet att använda skärm högst en timme om dagen.
Enligt Pär Nyström handlar samhällsrekommendationer om att skydda dem som är skörast.
– Skärmar är duktiga på att ge belöningar och spänning. För personer med större sårbarhet kan de bli riktigt farliga.
Till dessa hör exempelvis barn och personer med funktionsnedsättning eller beroendeproblematik.
När små barn spenderar mycket tid framför en skärm riskerar det även att hämma språkutvecklingen, vilket kan påverka personen genom livet. Även sömnen och koncentrationen störs av mobilanvändandet.
Men skärmar är inte alltid dåligt. Personer som upplever att de inte passar in i normen kan hitta likasinnade på nätet.
– Online finns det alltid sociala arenor där man kan känna sig hemma, säger Pär Nyström.
Även Ellen Malmros och Saga Kullenbert tycker att mobilen på många sätt är en trygghet.
– Det är skönt att veta att man alltid kan höra av sig till någon, säger Ellen.
Skärmen kan även vara till nytta för att bota tristess, till exempel när man åker buss eller väntar på någon.
– Det är svårt att sitta och bara titta rakt fram. Då brukar jag ta upp mobilen, säger Saga.