Emerich Roth har föreläst för åtskilliga gotländska ungdomar genom åren.
Emerich Roth föddes i dåvarande Tjeckoslovakien, 1924. Bara 19 år gammal blev han fånge i koncentrationsläger, men överlevde. 1950 flyttade han till Sverige.
Fram till 1992 arbetade Emerich Roth som socialarbetare i Sverige, utan att berätta om sina upplevelser. Efter att ha blivit starkt påverkad av en nazistisk demonstration samma år valde han att ta bladet från munnen.
– Jag läste en artikel om honom i Dagens Nyheter och blev så berörd. Jag gick direkt och ringde till honom och bad honom komma till Gotland för att föreläsa. Jag tror det var 1997, säger Kerstin Blomberg, som kom att bli en nära vän med Emerich Roth och som 2009 stiftade Emerichstipendiet.
Besöken på Gotland, och möten med skolungdomar, skulle bli återkommande och Emerich Roth besökte Gotland en, eller flera, gånger per år fram till att pandemin slog till i slutet av 2019.
– Modellen var alltid föreläsning för ungdomar på dagen och så bjöd man in föräldrar på kvällarna, säger hon.
Kerstin berättar att hon sörjer sin vän som inte längre finns i livet, men att hon är tacksam för deras vänskap och för vad han gjort.
– För mig var det så fantastiskt att vara med i skolorna och se hur viktigt det var för ungdomarna att se och höra Emerich och hans historia.
Emerich Roth under sitt första besök på Gotland. Här i Kerstins trädgård i Ava på Fårö, tillsammans med den avhoppade nazisten Kent Lindahl.
Styrkan, menar Blomberg, var att han aldrig uppfylldes av bitterhet från den ondska och det hat han fått utstå. Istället vände han det till kärlek.
– En sann hjälte var han. Han gjorde det till sin livsuppgift att hjälpa ungdomar och det gick att se hur stärkt han själv blev av det också.
Senast i onsdags hade Kerstin Blomberg och Emerich Roth kontakt kring årets upplaga av Emerichstipendiet, som delas ut den 27 januari, på förintelsens minnesdag.
– Han ville att jag skulle hälsa till Gotland. Ön betydde mycket för honom liksom de möten han haft här. Det kändes verkligen bra att veta att han var hemma, även om hans röst var svag.