Hösten 2014 nådde spicevågen sin kulmen på ön. På kort tid tog vården emot närmare 20 förgiftningsfall, orsakade av den syntetiska, cannabisliknande drogen. Flera kom in till akuten medvetslösa, ett par fall krävde intesivvård och respirator. Polisen kopplar också flera dödsfall vid den tiden, till drogen.
Spice hade fått fäste på ön tidigare än så. Redan i maj 2014 träffade GA Emma, en tjej i 20-årsåldern, som med stöd från regionens alkohol- och drogrådgivning, då hade varit drogfri i sex veckor. Efter att ha gått ett cannabisavvänjningsprogram fortsatte hon i en gruppbehandling.
– Jag var nog yngst och den äldsta uppemot 50. Jag var helt chockad över hur lika våra svårigheter var – trots åldersskillnaden och att vi var killar/tjejer. Alltifrån abstinens till tillits- och familjeproblem, säger Emma.
Hon började med cannabis, men gick över till spice eftersom det var billigt, lättillgängligt och i viss mån lagligt.
– Du fick så mycket mer och jag tyckte att jag fungerade normalt även bland andra som inte missbrukade, säger Emma.
I efterhand ser hon att det inte alls var så och drogens baksidor visade sig snabbt i såväl kroppsliga besvär som ångest. Efter en hård festvecka klappade Emma ihop och blev frivilligt inlagd hos psykiatrin i tre veckor.
– Det blev för mycket, säger hon.
Där och då klippte hon banden med sitt missbruksliv, men Gotland är en liten ö och det är oundvikligt att inte stöta på gamla bekanta ibland.
– Vi hälsar på varandra, men man behöver inte stanna och prata, säger Emma.
Samtidigt har andra band stärkts och gamla återknutits.
– Jag har fått mer konktakt med mina barndomsvänner. Jag har inte så många vänner i dag, men de jag har vet jag att jag kan lita på.
Emma har också behållit kontakten med Eva Lindvall, som hon mötte på alkohol- och drogrådgivningen.
– Jag kunde öppna mig för henne, säger Emma som till exempel ringde Eva när hon fick sitt nuvarande jobb.
– Jag har alltid drömt om att jobba på kontor – nu har jag mitt eget kontor. Jag tycker att det är kul att gå till jobbet och har fått mycket beröm.
På jobbet känner få till Emmas historia.
– Jag är inte hemlig med det, men det är inte det första jag säger till en chef.
Emma har fundera mycket på varför hon hamnade i ett missbruk.
– Jag är en beroendemänniska – jag har lätt för att hamna i beroende.
Emmas mamma är också före detta missbrukare.
– Jag har alltid haft i bakhuvudet att ”jag kan inte bli missbrukare, mamma skulle märka det”. Mamma märkte det men kunde inget göra för man ljuger och stöter bort människor när man är inne i missbruket.
Det finns alltid bakomliggande orsaker till missbruk, menar Emma.
– Ofta är det en känsla man vill döva eller dölja, eller så vill man känna mer. Det finns alltid en anledning, säger hon.
För hennes del spelade också tidpunkten in.
– När jag ser tillbaka på det där året när jag började, så ser jag att det hände ju jättemycket då; jag var i slutet av ett förhållande och hade kompisar som höll på.
Nu är läget ett helt annat.
– Jag står stadigt. Jag mår otroligt bra och de jag har omkring mig är de bästa. Jag behöver inte nöja mig med någonting, säger Emma.
Varför tror du att spicet försvann från ön?
– Det beror nog mycket på dödsfallen, vi var många som kände till dem. Folk har insett att det är farligt.
Fotnot: Emma heter egentligen något annat.