En annan sida av rösten i radio

När vi träffas kommer Sverige om några timmar att besegra Grekland med 2-0 i fotbolls-EM.
Men det vet vi ännu ingenting om.
Men Joakim är laddad, det är han alltid inför stora mästerskap. Han är en mästerskapsmänniska som går igång på EM, VM och OS.
Den här morgonen har han haft blågul landslagströja på när han sänt morgonprogrammet i Radio Gotland.
Och när jag ringde för att bestämma intervjutid sa han, helt utan betänketid:
- Tisdag kväll går bort, den är helig, då är det match.
Det är så, alltså? Heligt?
- Jo...jag följer de stora evenemangen, det är kul, då kan man skrika...det blir liksom en gemenskap, alla människor ser på och talar om samma sak. Men själva matcherna vill jag se i fred.
Inte i storbild på krogen?
- Nej, du...då vill jag vara koncentrerad och följa medi spelet.

Joakim Åstrand har en av (Radio) Gotlands mest kända röster. Han har arbetat på stationen sedan 1977, det är 31 år nu.
Han är också en person som, visar det sig, väcker känslor och reaktioner.
Jag märkte det inte minst i samband med att jag skulle göra den här intervjun; "jag orkar inte höra, han bara pladdrar" sa någon, "fråga varför han är så fjompig" sa en annan.
Kanhända kommer vi in på det.
Men först rösten.

En obehaglig siffra
Märker du att folk känner igen den i din vardag?
- Märkligt nog inte så mycket, faktiskt...och fördelen med radio är ju att man inte syns och därmed blir man inte så igenkänd, men visst, visst händer det.
Berätta.
- På banken kan de säga "ja, du behöver inte visa leg, vi känner igen din röst"...men det kan också vara svårt när jag privat ringer till vårdcentralen eller nånstans, då tror de alltid att jag vill göra en intervju. "Nej, jag har bara ont i magen", liksom.

Vi träffas i familjen Åstrands hus i Visby innerstad. Kristallkrona över köksbordet och nescafé i kopparna. Ytterligheter.
Han har visat runt i den gröna trädgården med spår av medeltid men nu sitter vi i det rymliga köket. Det förekommer middagar här ibland, ett livsnjutande med god mat och gott vin.
Men nu är det tyst i huset, ingen musik, ingen radio på, han uppskattar tystnaden när han är ledig.
Vi har ju alla vår bild av honom, vi som hört honom i morgonsändningarna, på förmiddagarna och alla andra tider i Radio Gotland.
Hur han pratar och står i så det stundom bubblar över.
Men det måste ju finnas en annan Joakim också; en annan sida, en skiftande nyans.
Så jag frågar, i jakten på denna:
Vilken är den insikt som slagit dig senast?
- Att livet går alldeles för fort.
Är det så?
- Ja. Men det märkte jag aldrig förrän jag fyllde 50, jag fick nåt brev på posten med en femma och en nolla...att se den siffran, det var...obehagligt.
Hur menar du?
- Jo, alltså...jag tittar sällan bakåt, jag har inte tid att gräva i det som varit, jag är för otålig...men då stannade jag ändå upp för en stund...vad har jag gjort, egentligen?
Varför påverkades du så starkt?
- Förr eller senare stannar ju klockan, så är det ju...jag minns när jag var barn, då var 50 en oerhört hög siffra...och nu är jag själv där och till och med förbi, det är...märkligt.

Satsning på musiken
Det har firats student i Åstrands hus den senaste veckan. Sonen Alex har gått ut med mössan mot skyn och jag frågar Joakim vad han ville när han själv var i den åldern, vilka var planerna då, vart var han på väg?
Joakim ser ut i rummet, tittar bakåt, inåt. Säger sen att han bara levde för musiken, vilket han på ett sätt fortfarande gör.
Han har visat sin lilla studio i källaren; ett trumset, klaviatur, massor av gitarrer på väggen. Snart ska Krogkvartetten ut på sommargig igen.
- Jag spelade mycket när jag var i Alex ålder, turnerade med Classes...ett dansband, jag var ju Deep Purple, liksom, pop och rock, men fick man frågan tackade man ju inte nej.
Vad drömde du om, minns du?
- Drömmarna var ju de häftiga studiorna i Stockholm...jag ville spela och jag ville bli ljudtekniker. Och det blev jag ju sen...här på radion.
Kan du se dig själv i det din son går igenom nu?
- Jo, det kan jag ju...han har sitt band och det är jättesatsning och...visst kan jag det.
Vad var det du aldrig gjorde, vad är det du ångrar?
- Så här i efterhand...det hade varit kul om jag satsat lite mer på musiken, men jag var för lat...och så fick jag jobb, och det slet mig liksom i två delar, men musiken, det hade varit kul.

Vi ska snart prata om döden och hur den påverkat och påverkar Joakims sätt att förhålla sig till det "nu" som alltid finns omkring oss.
Men först det där om "pladder".

Döden hopade sig
I radio pratar du och pratar, ibland kan tyckas helt utan tanke, och jag vet folk som stänger av för att de inte orkar lyssna och ärligt talar så är Radio Gotland inte heller mitt förstaval, men...när stannar du upp och reflekterar?
- Så här är det, jag är en oerhörd kontrollfreak, det kanske inte många tror. Jag förbereder mig oerhört mycket och vill ha ordning på allt...och jag har nog lärt mig tackla det negativa. Jag vet att jag inte är älskad av alla, det får man ta. Även om det så klart är roligare att få positiv kritik.
"Joakim Åstrand, känd från radio", hur låter det?
- Om jag var känd bara för att prata i radio, då vore det pinsamt...jag gillar journalistiken och skeenden i sina sammanhang, nyheterna, att vara mitt i det som händer, det är min drivkraft i yrket. Och att vara mig själv, det har jag aldrig ändrat på.

Inom några få år samlade sig döden runt Joakim Åstrand; en vän avled i hjärtinfarkt, en annan vän förlorade sin dotter, hans syster i Israel gick bort just före sin 60-årsdag. Det var i samma veva som Joakim själv skulle fylla 50. Även Joakims pappa gick ur tiden.
- När min syster dog...jag hade alltid tänkt att när jag blir 60, då ska jag börja leva...och så rycks hon bort när hon är 59..."nä, det går inte att vänta", det var så jag tänkte.
Berätta.
- Det är här och nu det ska ske, ingenting ska vänta. Allvar ska man snabbt förebygga, det gör jag på alla sätt jag kan...men när jag själv dör, då ska jag ta sovmorgon dagen efter.
Bra idé. Kan du njuta av nuet?
- Njuter gör jag...men jag ligger hela tiden före, planerar, njuter av det som komma skall, haha. Det är det där om att inte se tillbaka, att alltid titta framåt.
Vi talar om döden och Joakim säger att han älskar begravningar. Hur livet sällan är så nära som då.
- Jag trivs med begravningar, det låter kanske knäppt...men där finns en eftertanke, en stillhet...det är hur sorgligt som helst men där finns också nåt skört och fint som jag lärt mig att tycka så mycket om.
Det låter vackert när du säger det.
- Ja, det är vackert.
En annan sak: vad förvånas du över i tillvaron?
- Över sexgalningar som låser in sin familj i källaren, det blir jag förvånad över. Och att nån snodde min cykel. Varför gör man det? Jag blir förvånad över folk som är galna, man ska inte behöva vara det.

Vi pratar om ditt och datt. Om soundtracket till hans liv ("Bohemian Rhapsody" med Queen för att den innehåller så många olika delar), om The Eagles som kan få honom att känna smaken av Mendoza Tinto, ungdomens dryckjom.
Om hur han svårligen förstår varför man ska ha musik på på fester för "då vill man ju prata!". Och om vilken som är hans ovanligaste vana ("Att läsa av elmätaren, ett tag gjorde jag det varje dag, det blev som att gå ut med hunden").

...och döden gav en skjuts
Han säger också att han är en levnadsglad person som gillar att ta tag i saker, gillar att gräva, att jobba med huset, trädgården och att laga de där middagarna när festen knackar på dörren.
En livsnjutare, som sagt, mitt i allt kontrollbehov. Till dels säger han att det verkligen är döden runt honom som givit ytterligare en skjuts dit.

Vi avrundar här. Joakim ska på en skolavslutning på eftermiddagen och sen framåt kvällen är det match.
När jag ringde inför den här intervjun sa du att det var en ära att få vara med...varför sa du så?
- För att det var kul att du ringde, för att jag är mer van att ställa frågor...jag märker nu att det är svårt att bli intervjuad, man vill ju framstå som någorlunda vettig. Det var kul att få prata så här länge...du kanske har väckt nåt i mig nu, jag kanske är i behov av en psykolog?
Ja, kanske det. En sista fråga: har du någon Radio Gotland-mugg?
- Ja, en. Där uppe på hyllan.

En annan sida av rösten i radio

Joakim Åstrand har en av Gotlands mest kända röster.Den ska vi prata om.Men vi ska prata om begravningar också.