Det var knappast en bomb som släpptes i veckan, när Region Gotland presenterade Ulrika Jansson som ny ekonomidirektör.
– De vet vem jag är och vad jag kan och jag har känt ett stort förtroende från ledningen under hela rekryteringsprocessen. Jag har varit tillförordnad på posten sedan augusti, men jag har varit inom regionen betydligt längre än så, säger hon.
Ända sedan år 2000, närmare bestämt, även om uppdragen har varierat genom åren. Hon har varit en del av ekonomistyrningen länge och har bland annat lett hela årsredovisningsarbetet.
– Utifrån ser det väl ut som att jag gjort en karriär internt, även om det aldrig varit meningen. Jag har mest sökt efter nya utmaningar. Det som är nästa steg är att verkligen leda verksamheten. Det formella ledarskapet blir det nya och det känns spännande.
Ulrika Jansson lämnade barndomens Dalarna 1993, drog till Gotland för att studera och blev kvar.
Hon figurerade en del i medierna redan tidigt, men då mest på sportsidorna. 1996 vann hon, som Dalhem IF-spelare, fotbollspriset GA-trofén.
– Det var väl strax efter Dalhems riktiga storhetstid, men jag var med och tog laget upp i division 1.
Idrottsintresset finns i högsta grad kvar.
– Ja, på fritiden blir det idrott i någon form för vår familj, antingen på tv eller i verkligheten. När corona kom och matcher ställdes in upptäckte vi hur mycket tid vi faktiskt lägger på fotboll.
Fick ni panik?
– Nej, det var trevligt, vi tog tag i trädgården och sånt.
En klyschig fråga, jag vet, men det är upplagt för den: Har du fotbollen med dig i din nya "lagkaptensroll"?
– Jag är helt övertygad om att man kan ta med sig idrott, särskilt lagidrott, in i yrkeslivet. Att vara tävlingsmänniska gör att man vill göra ett bra jobb, även om det inte finns något slut på "tävlingen på jobbet". Och kanske att man också vill göra allt lite bättre nästa gång.
Frågan är om det blir mindre tid till fotboll och sånt nu. Men Ulrika Jansson verkar ta det där med ro.
– Jag vet inte än hur min nya roll kommer att påverka mig, men jag är inte rädd för att arbeta för mycket. Jag försöker tänka att jag inte kan jobba på helgen också, om jag ska orka nästa vecka. Och jag är bra på att stänga av.
Men det blir kanske fler som "stör" dig på jobbet nu när du är chef?
– Absolut, det är ju en del av uppdraget, att vara tillgänglig för samtal. Jag har insett att jag måste ha en annan inställning till tiden, att det inte går att jobba klart egentligen, utan man får avsluta ändå.
För visst finns det en del att göra, som Region Gotlands ekonomidirektör.
Inte minst med tanke på vilken speciell tid vi lever i.
– Jag tänker att vi måste vara beredda på förändringar och snabbt ställa om. I början av året såg det ut att bli ett stort underskott för regionen, men nu går vi mot det bästa resultatet på länge.
Vilket till väldigt stor del beror på statens krispaket...
– Ja, så är det och det måste vi verkligen poängtera. De utmaningar vi har står kvar. Vi har svårt med kompetensförsörjningen och samtidigt ett ökande behov av välfärdstjänsterna.
Hur ska vi möta det där då?
– Jag tänker att det finns begränsade medel och då ska de användas till det vi finns till för att göra. Sedan kan vi alltid effektivisera.
Kan vi verkligen göra det ännu mer?
– Ja, det kan man alltid, det finns nog ingen verksamhet i hela världen som är fullkomligt optimal. Men det betyder inte att vi bara ska springa fortare.