I så gott som 40 år har mina jular varit sig ganska lika. I takt med att syskonbarn vuxit upp och jag har flyttat från mina hemtrakter har det visserligen varierat vilka i familjen jag har firat jul med. Ett år reste jag och min man ifrån allting och firade i Åre. Men bortsett från det har firandet följt ungefär samma mönster. Tills i år. Julen 2011 kommer inte att bli som de andra.
Från början var idén att jag och min man skulle fira ensamma, göra precis vad vi vill och kanske hasa runt i särken till långt fram på julaftons eftermiddag. Ingenting skulle planeras och målet var att bara få vila och ta det lugnt. Ganska nöjda med den planen började vi fråga runt hur andra tänkte fira julafton. Det visade sig till min stora förvåning att det både i den inre och yttre bekantskapskretsen fanns flera som skulle vara ensamma. Någon hade släkt som bestämt sig för att göra annorlunda i år och någon hade släkten alltför långt bort. De vi pratade med sa sig ha valt ensamheten. Men efter att ha skrapat lite på ytan visade det sig att de mera sagt nej till att resa bort, än sagt ja till ensamheten.
Så vad gjorde jag? Bjöd hem dem förstås! Äta ska vi göra allihop och varför sitta var och en på sitt håll när vi kan käka ihop? Den enkla middagen för två på julaftonskväll vändes snabbt till att jag utlovat julbord. Och det känns faktiskt inte alls betungande. Jag tycker det ska bli jättekul och ser fram emot att duka fram sill, köttbullar, skinka och hembakat bröd. Matstunden kommer att förgyllas av fantastiska samtal med människor som vi känner mer eller mindre väl.
En kollega har till och med frågat om han kan få kika in en stund om den egna släkten blir alltför påträngande. Klart han får!
Det kommer att bli annorlunda, och spännande!
God jul, allihop!