Det var en relativt pigg 76-åring som på onsdagsmorgonen tog plats i rättegångssalen. Han bad själv om att få avbryta i måndags eftermiddag då han var trött och sa att han kunde redogöra för sin berättelse bättre under onsdagen.
Tidigt under förhöret på onsdagen citerade Axelman Horatius, ett citat med innebörden att han tvingas bli långrandig och flera gånger under förhöret svävade han ut och fick avbrytas av rättens ordförande.
"Jag ville möjligen skrämma honom"
Under förmiddagen handlade rättegången om skotten mot Joakim Hansson. Åklagare Susanne Wihlborg vill att Axelman döms för mordförsök. Axelman förnekar uppsåt men erkänner kroppsskada.
Han bedyrade flera gånger under förhöret att han inte hade för avsikt att skada Joakim Hansson.
- Jag ville möjligen skrämma honom. Jag siktade inte på honom, det skulle jag aldrig göra. Han har ju fem barn.
Istället menade Axelman att han precis som i en westernfilm sköt runt omkring på golvet och att Joakim Hansson blev skadad av flera rikoschetter.
Aggressioner
Han återkom också flera gånger till, som han beskrev det, det omänskliga han utsattes för när 50 år av arbete och slit på Brucebo inte var värt något i stiftelsens ögon och att han skulle bli utkastad. Samtidigt beskrev han under rättegången Joakim Hansson som sin vän. Det var egentligen var först den 1 december han blev riktigt arg på honom. Adovokat Rickard Ploman, som företräder Joakim Hansson, menade dock att dagboksanteckningar så tidigt som i september förra året visade att han under en längre tid skrivit om sina aggressioner mot Hansson.
Torbjörn Axelman fick flera gånger försöka dra sig till minnes vad som hände den där första decemberdagen. Enligt honom överlämnade Joakim Hansson något form av dokument som ytterligare förstärkte budskapet om att Axelman nu måste flytta och att det dokumentet var något av droppen.
Vad var din tanke då i köket, frågade åklagare Susanne Wihlborg:
- Jag önskar jag kunde svara på det. Jag var chockad.
Han beskrev det också som att en avgrund öppnades.
Tavlorna blev droppen
En manlig konsttuderande som arbetar med att inventera konsten på Brucebo, och som var med den aktuella dagen, ger dock en något annorlunda bild av vad som hände. Han är säker på att inga dokument överlämnades och att det istället handlade om två tavlor som Joakim Hansson bad Axelman att överlämna till stiftelsen. Axelman hade vädjat om att de skulle få hänga kvar över jul, när hans barn och barnbarn kom på besök, men tavlorna skulle tas med, ska Hansson ha sagt.
Vittnet befann sig tillsammans med Axelman och Hansson i köket bara några minuter före skottlossningen.
Han beskrev hur han såg att Axelmans ”fasad rämnade” och hur han trodde att Axelman skulle börja gråta. Han tyckte att det var så obehagligt att han då valde att lämna köket.
- Jag tyckte synd om honom, berättade studenten.
Han säger också att även om stämningen var tryckt redan på morgonen och Axelman var upprörd så hade han aldrig kunnat föreställa sig att Axelman skulle ta fram en revolver och börja skjuta.
Bär ofta vapen
Det blev en hel del frågor om Axelmans vapen och huruvida han bar det på sig eller gick och hämtade det. Axelman hävdar att han redan hade det på sig sedan morgonen. Han sa att han ofta bär det aktuella vapnet, en liten revolver, i bakfickan. Särskilt när han är ute på morgonen. Tanken är då att han ska kunna skjuta mink med det.
Före lunch hölls förhör med ytterligare vittnen och under eftermiddagen förhörs de två poliser som sköt Axelman senare på kvällen den första december.