En Buick från -58 vann juryns hjärtan

Carina Molin och Marie Bondesson går runt mellan bilraderna och inspekterar tävlingsbidragen för att få ett gediget underlag för sin bedömning. De har ännu inte bestämt sig för vilka bilar de ska rösta på. Snygg färg är viktigt. Den får absolut inte vara rosa eller lila, men gärna röd.
De räknar även sittplatserna. Hela familjen måste få plats. Dessutom bör bilen vara någorlunda praktisk, i den mån det är möjligt när det gäller de här majestätiska vrålåken.
Hur gör man när ska fickparkera en sån här? För att inte tala om när man ska tvätta den? frågar sig Marie, själv Jeepägare, medan hon betraktar ett gigantiskt fordon.
Vi går mycket efter bekvämlighet. Och så ska det vara nedfällt. En cab ska det vara, säger Carina som själv kör en Renault Megan.
Det är kul att gå runt och titta, även om de egentligen tycker att det är viktigast att en bil ska kunna transportera dem från punkt A till punkt B.
Fast det är klart. Det vore rätt kul att köra en sån här, funderar Marie Bondesson.
Ja, några månader om året i alla fall, säger Carina Molin.
Nu har en hel hop bilintresserade samlats kring konferencieren Lars-Åke Krantz som kallar sig själv bilpratare och som befinner sig vid en Ford "Street Rod" från 1946, svart med eldgula flammor.
Det är inte alltid det elektroniska och det nyaste som är bäst. Här har man gått tillbaka till mekaniken, om än i förädlad form, säger han i mikrofonen.
När han öppnar motorhuven dras publiken dit som flugor till en sockerbit, snabbt och beundrande.
Nu vill jag titta på motorn. Vad har du under huven, frågar han ägaren Christer Svensson från Sundsvall och får en utförlig och ingående teknisk beskrivning till svar.
<span class=MR>Med sedan starten</span>
Lars-Åke Krantz har varit med på Kneippbyns årliga bilutställning sedan starten för ett par år sedan. Han anser att det här är det bästa midsommarfirande man kan ha som bilentusiast.
Förutom att fara runt på en rad olika bilträffar runtom i Sverige skriver han böcker och kåserier. Han tycker sig ha sett ett ökat intresse för den här typen av bilar de senaste åren och tror att det beror på att de som har sett de här bilarna som barn nu faktiskt har råd att köpa dem.
Dessutom har den här kulturen blivit accepterad på ett annat sätt i dag. För tjugo år sen vinkade man knappast åt en raggare, han kunde ju hoppa ut och kidnappa en...
På Kneippbyn får publiken rösta på den bil de tycker bäst om.
Det är just det som Lars-Åke Krantz tycker är så unikt för den gotländska bilträffen: Besökarna har upphöjts till domare. Alla får vara med och tycka. Påståendet att "fel bil vann" kan därmed aldrig bli aktuellt. De bilar som står närmast entrén är oftast de som också kommer närmast publikens hjärta, avslöjar han.
Förutom publikens val kommer även Lars-Åke Krantz att välja ut sin favorit, ett slags "juryns val" bland de 120 bilarna. När han gör det går han varken på bil eller modell, berättar han.
Jag ser till skicket. Det gäller att komma närmast nyskick.
Många av tävlingsbilarna kommer till utställningsplatsen på trailer för att just detta eftertraktade skick ska bevaras.
Den här skulle ryka direkt, säger han och pekar på en liten repa i rutan på den bil han för tillfället bedömer.
Jag gillar verkligen den här bilen, men när man tittar med domarögon letar man fel, säger Lars-Åke som genom åren har haft mellan trettio och fyrtio amerikanare. I dag äger han fem stycken, men skulle inte kunna tävla med någon av dem eftersom de är i så kallat bruksskick.
Nu har han bestämt sig. Det blir den gröna buicken från 1958 som kommer att bli hans, det vill säga juryns, val.
Det blir den här, jag känner det. Det är superbil, konstaterar Lars-Åke Krantz.
Det blir också den som vinner publikens röst i 1950-talsklassen.
Vinnaren. Denna mossgröna Buick blev en av utställningens vinnare.
Provkörning. Emil Jansson försökte testa svängradien på denna mintgröna uppenbarelse.
Detaljer. En tärning håller luften kvar i däcket som tillhör den här välputsade navkapseln.
Bilpratare. Lars-Åke Krantz åker runt på bilträffar runtom i Sverige. På lördagen var han konferencier på utställningen på Kneippbyn. Foto: SOFIE EKHOLM