Jan Lundström driver butiken i Visby tillsammans med sin hustru. För honom och andra handlare kom pandemin som en chock.
Dagligvaror går inte att välja bort, därför rustades butiken så gott det gick.
– Vi visste ju ingenting, i början gick vi som på tå. Vi lyssnade, följde rekommendationerna så gott dit gick, säger Jan Lundström.
På golvet tejpades fotsteg och avståndsmarkeringar, skyddsplast monterades mellan kassa och kund, handsprit och handskar ställdes till förfogande för såväl kunder som personal.
– Vi pratade mycket om det inom personalen, hur vi skulle förhålla oss. Såg vi kunder som inte höll avstånd påtalade vi det, men på det hela fungerade det bra, säger Jan Lundström.
Det mest överraskande var människors bunkring, främst konserver, pasta och toapapper.
På bara några dagar i mars var det rent i hyllorna. Lika dant överallt, på Gotland, i Sverige, i världen.
Panikköpandet började i Hongkong redan i februari. Där stal en grupp beväpnade rånare 600 rullar toapapper. I Australien tryckte en tidning tomma sidor för folk att ha i nöd, men också för att sätta fokus på bunkringsbeteendet.
– Vi tvingades sätta upp skyltar i hyllorna att varorna var slut. Det berodde inte på att vi inte beställt utan att leverantörerna inte hann med, säger Jan Lundström.
Det har gått ett halvår sedan världen välte, vi är inne i ”det nya vanliga!”. Sommarens mildrade reserekommendationer räddade ekonomin för många företag.
I dag rör sig folk mer naturligt i pandemin, lämnar utrymme i butikernas gångar, håller avstånd.
Om du ser framåt, vad har pandemin lärt oss?
– Hur sårbara vi är. Vi tänker ofta inte så långt, men har blivit varse hur allting hänger ihop.
När tar ni ner skyddsplasten vid kassorna?
– Kanske aldrig. Det fungerar bra och är ett bra skydd, nej, den kan nog komma att bli kvar, säger Jan Lundström.