En dag med kaneldoft
För sjätte året i rad uppmärksammades i går den svenska kanelbullen i en riksomfattande kampanj.Många bullar blev det.Men kanelbullens dag har fler sidor än så.
Foto:
Café Norrgatt i Visby var ett av de konditorier som lockade med bakverket. Något man för övrigt har gjort sedan Visbys första konditori utanför murarna såg dagens ljus i slutet av 1940-talet.
<span class='mr'>Kardemumma och kanel</span>
Nuförtiden gör vi en annan modell, förklarar bagaren Algot Lindström. Förut rullade vi ihop degen och "choppade" bara av dem. Men nu sporrar vi upp strängar som vi sedan tvinnar och snurrar ihop.
Efter cirka 40 år som bagare vet Lindström inte bara hur en kanelbulle ska bakas, utan ockå vad den ska smaka.
Kardemumma i degen och kanel inuti. Och så smör och mandelmassa som vi brer på.
<span class='mr'>Fem plåtar</span>
De nya, stora bjässarna har Algot Lindström inte mycket till övers för.
En kanelbulle ska vara lagom stor. Man ska ju inte äta sig mätt på en bulle.
Någon lavinartad åtgång, gårdagens uppmärksamhet till trots, förberedde man sig inte på.
Nej, annars brukar vi väl göra två plåtar ungefär. I dag tror jag vi har gjort fem, säger han medan lärlingen Emil Wiberg bär i väg en av plåtarna till jäsning.
Kaféets ägare Bernhard Brunner tog gårdagen med ro.
<span class='mr'>Semlorna är störst</span>
Kanelbullens dag är ju en ganska ny företeelse. Men det märks ju att de har satsat lite extra mycket i år, förklarar han.
För ett lokus med cirka 140 sorter i utbudet och där fettisdagen är årets stora dag, i fjol gick det åt 2800 semlor på en dag, har kanelbullen förstås en given plats.
Normalt brukar det väl gå iväg 40 stycken per dag ungefär. Den säljer ju mer än de andra varorna på veteproduktssidan.
<span class='mr'>Offensiv satsning</span>
Men ingen rök utan eld.
Högtidlighållandet av kanelbullen är en offensiv satsning från Hembakningsrådet visavi en bransch som har det tufft.
Bageri- och konditorsbranschen befinner sig i en kris. Mindre bagerier försvinner hela tiden, säger Brunner. I dag har alla större matvaruaffärer en egen bakeoff-ugn. Det förgräddade brödet som man köper in är nästan uteslutande producerat i södra Europa.
<span class='mr'>Sött till familjen</span>
Ytterligare aspekter på vårt ökade intag av sötebröd framfördes av en av kaféets gäster.
Kerstin Klevemyr från Väskinde har diabetes sedan många år och undviker allt sött.
Jag håller mig bara till diet, förklarar hon. Jag tar ingen insulin eller tabletter, jag låter bara bli att äta.
Hon beskriver sig som sträng mot sig själv och får medhåll av maken Gerhard och sonen Johan.
Det går bra om man bara bestämmer sig, säger hon. Men jag köper gärna hem något sött till familjen.
Så jobbar vi med nyheter