En demokratinörds bekännelser

Sen fredagseftermiddag i en lägenhet på tredje våningen. En luftig fyra, lång hall, sparsam möblering.
Det är relevanta detaljer att nämna.
Det är här vi träffas, jag och Hanna. Politikern Hanna, Nyman som hon hette tills hon gifte sig i somras, fullmäktigeledamot för socialdemokraterna sedan senaste valet.
Men också, och mest, människan Hanna. För det är ju henne jag är nyfiken på.
Det första jag får syn på är en bok på soffbordet; "1001 böcker du måste läsa innan du dör". Så vi börjar väl där.
- Jag älskar att läsa. Jag är så otroligt vetgirig och dessutom är det avkopplande...jag läser så ofta jag bara kan.
Vad ger det dig? Berätta.
- Alltså...jag tycker om att resa också, det är lite samma sak...man får nya perspektiv, nya sätt att tänka. Sen läser man ju olika böcker av olika skäl, är jag stressad kan det bli en deckare som underhållning. En period snöade jag in på biografier...

Viktiga första intryck
...som till exempel?
- Ingmar Bergmans tyckte jag mycket om, "Laterna Magica". Man fick en helt annan bild av honom, här såg man lidandet och tragiken bakom den store konstnären...ja, biografier kan vara verkligt fascinerande.
En del människor, ofta idrottsmän, faktiskt, närmast skryter om att de inte läser böcker.
- Ja, Tomas Brolin sa väl nåt sånt, "så sjuk blir jag aldrig" eller nåt, haha...man kunde väl önska att de som tänker så i alla fall skulle ge det en chans. Det finns så mycket att vinna.

Vårt möte har föregåtts av en del telefonsamtal om tid och plats.
Och så lite funderingar kring det där med fotograferingen. "Jag har inte hunnit städa" som Hanna sade när hon ringde mig dagen före.
Alla har vi ju olika referenser men när jag kommer in genom dörren, till det där sparsamma och luftiga, förstår jag faktiskt inte vad hon menat.
Snyggt, sobert, inte en sak som tycks ligga fel. Levande ljus, färgsättning som korresponderar, så har jag sett på kultursidorna att man kan skriva.
Du ville att det skulle se "hyfsat ut" på bilderna för att du ville ge ett gott intryck...varför är det viktigt att ge ett gott intryck?
- Vilken rolig fråga...ja, du...det är väl en rädsla för att uppfattas som slarvig eller oorganiserad, tror jag...
Skulle det vara jobbigt?
- Ja, det skulle man nog kunna säga...jag är mån om att inte missuppfattas, att inte ge felaktiga signaler, att hålla vad jag lovar...tydlighet. Ja, tydlighet, det månar jag om, vill du ha en semla?
Ja, jo, tack, gärna. Men du, intrycken, är intrycken vi ger viktiga?
Hanna har lämnat soffan, gått ut i köket och svarar därifrån att...
- ...ja, det tycker jag nog, det är därför jag är mån om att vara tydlig. Det som händer i ens egen tankeprocess i ett möte formar ju bilden av den personen, så är det ju.

Mitt eget intryck av Hanna kommer från Gotlands Tidningars redaktion, där hon ibland vikarierat som ledarskribent på Folkbladet.
Det är bara där vi tidigare träffats. Orädd, övertygad och fylld av tyckande.
Hon gick in i politiken i tidigt 2000-tal genom ett behov av att, som hon säger, göra skillnad. Att göra något åt det hon var frustrerad av, det hon hade så många åsikter om.
Här, när vi trots allt kommer in lite på politiken, skiner hon upp och börjar prata fort och mycket.
Ögonen lyser, leendet sprider sig.

Den hårfina gränsen
- Jag är nog en demokratinörd, faktiskt. Det system vi har är så fantastiskt, det är så fascinerande att alla kan vara med och känna sig delaktiga...tyvärr är det färre och färre som företräder fler och fler, men demokrati...ja, det är vackert.
Men hur kul är det med politik, jag menar egentligen!?
- Det är alldeles för roligt, haha. Jag har lärt mig så mycket, lärt känna så många fina människor...men så är det förstås roligt till en viss gräns. Det kräver mycket inläsning och förberedelser, det är en skör gräns när det börjar tära för mycket.
Har du kört på för hårt, har du känt det så?
- Härom året, när jag pluggade, då var det lite svårt att sätta stopp...bara en stund till, bara några sidor till...då var det sömnen man drog in på, det var slitsamt ett tag. Det får en att tänka efter.

Hanna är uppvuxen i Småland; Mariannelund och, främst, Sävsjö. Hon kom till Gotland när hon var 13, men då hade hon redan varit här varje sommar, pappa är från Gerum.
Vi pratar om barndomen, uppväxten. Själv kommer jag från Vetlanda, bara knappt tre mil från Sävsjö. Jag känner bygden och flickorna. I alla fall gjorde. När jag gick gymnasiet kom de snyggaste tjejerna just från Sävsjö.
Hon säger att hon inte hade en aning om det.
Barndomen, Hanna, vad tänker du på när du tänker på den?
- Ja,du...jag vet inte...
Men exakt när jag ställde frågan, vad tänkte du?
- Jag tänkte nog på gatan där jag bodde, Sandsjövägen i Sävsjö...det var nog en typisk lycklig barndom, kompisarna bodde nära och man var ute och lekte, idylliskt sådär...mormor och morfar bodde i Rörvik en bit utanför, man var där mycket...
Hon ler när hon berättar, vänder sig bakåt, inåt; minns. Säger sen att hon tappade semlorna på vägen hem, om jag tyckte de såg demolerade ut.
Hanna, förresten, är det ett bra namn?
- Vadå? Nja, som barn tyckte jag väl inte det, då hade jag velat heta som i sagoböckerna, Petronella eller Elvira eller nåt, men nu är det helt okej, vadå, vad ska jag svara!?
Det finns många sköna Magnus. Magnus Uggla, Magnus Ladulås, Magnus Wiman, Magnus Härenstam...vad finns det för Hannor?
- Den enda jag kan komma på är Hannah Graf, haha, och hur kul är det?
Men bytt namn har du gjort. Efternamn. Var det svårt?
- I början var det otroligt ovant, men vi hade ju tänkt gifta oss så länge och jag hade liksom umgåtts med tanken, men ändå, i början när jag hörde "Hanna Westerén", "Vem är det?", liksom. Men nu har det fallit på plats.

"Vissa vrålar JAA"
Jag frågar var hon träffade sin man Markus, det är kul att ställa såna frågor, och hon säger att det var nåt så "otroligt torrt" som "på jobbet" där hon slog klorna i honom innan han hann blinka och sen aldrig släppte.
Och i somras gifte de sig, hade ett riktigt lite sagobröllop:
- Koviks kapell, ett litet intimt bröllop, inget stort spektakel, bara familjen...åh, jag var så glad, det var betydligt mer känslosamt än jag trott, jag är inte så lättrörd annars men det känns som jag lipade mig igenom hela bröllopsakten.

Så här långt in i intervjun har jag noterat i kanten av blocket om hur Hanna förändrats under samtalet: från reserverad och undrande till öppen, glad och lössläppt.

Hanna Westerén och hennes Markus gifte sig kyrkligt medan Hanna är mest van vid det borgerliga, vigselförrättare som hon är.
- Det är så spännande varje gång, jag har väl vigt 14, 15 par och man vet aldrig hur det blir. Jag har haft de som närmast vrålat JA och bara vill ut på gatan och dansa till de där den ena parten närmast verkat tveksam.
Vilka känslor finns i dig inför en vigsel?
- Att jag är så otroligt glad och ödmjuk över att få göra det. Det är ett previlegium, verkligen.
Hanna Westerén har för egen del inte upplevt det politikerförakt som finns i samhället. Däremot undgår hon det inte på insändarsidor och andra debattforum; "vi och dom", odugligförklarandet.
- Ibland är det som att folk glömmer bort att politiker också är mammor och pappor och, på lokal nivå, oftast är fritidspolitiker, att vi finns mitt i det vanliga livet som vi ibland anklagas för att inte veta något om.
Varför finns ett förakt? Tänk om det är befogat?
- Jag tror det beror på det demokratiska underskottet, som jag sa förut, vi är för få som företräder för många, att färre söker sig till politiken, men också att många människor av olika skäl känner sig utestängda och maktlösa, vill du ha mer kaffe?

Viktigt att banta kraven
Det är bra, tack. Vi lämnar det där, ser framåt istället: vad drömmer du om?
- Ja...det är väl det där vanliga, att mina närmaste ska få vara friska, man inser mer och mer att det är så lite man kan ta för givet...det är sånt jag tänker på. Att man tar vara på varje dag.
Jo, man säger ju så. Men hur gör man det?
- Jag vet inte, man är väl dålig på att efterleva det, men...om man tillåter sig att banta några av de krav på sig som man ofta själv satt upp, då skulle man få lite mer tid för eftertanke, tror jag.
* * *
"Politiker förolämpad via sms" löd rubriken i Gotlands Tidningar någon vecka efter att den här intervjun gjordes.
Efter en debattartikel om sverigedemokraterna fick Hanna flera anonyma meddelanden där hon kallades "dum", "lögnaktig" och att hon "saknar verklighetsförankring".
Så vi tog kontakt igen.
- Det där med politikerförakt vi pratade om...jag hade aldrig varit utsatt för det förut. Man blir ju illa berörd. Det kan nog bero på att många människor av olika skäl känner sig utestängda och maktlösa.

En demokratinörds bekännelser

Hanna Westerén sätter sig i soffan och säger "jaha?".Om en stund kommer hon berätta att hon är demokratinörd.