"En död hand över norra ön"

För ett par veckor sedan berättade GT om Jan-Olov Svensson i Fide, som i desperation kapade ner träden på ett tre hektar stort område då länsstyrelsen hotade tvångsinlösa marken.
Jan-Olov Svensson är långt ifrån den ende som sitter i den sitsen.
På norra Gotland vill länsstyrelsen bilda ett över 200 hektar stort, sammanhängande naturreservat. Torsten Andersson och Arvid Olofsson är två av de berörda.
- Jag köpte den här marken 1957 och jag har brukat den sedan dess, berättar Arvid Olofsson när GT träffar några skogsarbetare i trakterna kring Fardume träsk norr om Lärbro en varm eftermiddag i maj när göken gal och solen skiner.

Priset för lågt
Torsten Andersson har ägt sin skog ett tiotal år, och nu ligger både han och Arvid Olofsson i förhandlingar med länsstyrelsen.
Torsten Anderssons och Arvid Olofssons kamp mot länsstyrelsens planer på att omvandla deras skog till naturreservat har vid det här laget pågått i ett par års tid. I Torstens fall handlar det om cirka tio hektar, i Arvids dubbelt så mycket.
Och priset är alldeles för lågt, tycker de.
- Man kan få 900 kronor kubiken för riktigt bra kärnvirke. Men i dag erbjuder de 300 kronor per kubik, och då är inte själva marken värd något alls, suckar Torsten Andersson.
- Vi ligger alltså en lång bit ifrån varandra...

Ger sig inte
Arvid Olofsson ligger inte bara i förhandling. Han fick avverkningsförbud av länsstyrelsen i slutet av förra året - "för att jag hade fällt träd utan att kvista dem, hade de tänkt sig att jag skulle kvista dem innan de fälldes?" - men överklagade till länsrätten.
- Jag kommer att överklaga ända till regeringsrätten om jag behöver, säger Arvid Olofsson bestämt.
- Och får jag rätt ska jag anmäla dem till JO.
Länsstyrelsen avsikt med norra Gotland är att göra ett stort naturreservat över cirka 210 hektar.
- Det blir som att lägga en död hand över hela norra Gotland. Fleringe, Hangvar, Hall, Hellvi, Furillen... allt blir stängt, resonerar Torsten Andersson.
- Vad vill de med det? Tänk alla arbetstillfällen som försvinner om skogsbruket läggs ner: att fälla, kvista, ta hand om timret ger arbete, och transporterna...

Borde regleras
Han betonar att han inte har någonting emot naturreservat. Men att han inte tycker att det är rätt att kräva av enskilda markägare att mark som fortfarande är produktiv ska bli reservat.
- För en enskild markägare betyder det hur mycket som helst. Belåningsvärden och taxeringsvärden försvinner, säger Torsten Andersson.
- En och samma ägare kan förlora rätten till i princip hela sin mark. Det borde åtminstone regleras med att man får ta max en viss procent av varje persons mark, resonerar Greger Johansson, som hjälper Arvid Olofsson ta hand om några hundra träd som fälldes i slutet av förra året.

Vill ha som i Finland
Torsten Andersson och hans markägarkollegor på norra Gotland har länge förespråkat den variant man använder i bland annat Finland. Där sker skogsvården på mer frivillig basis, i samarbete med skogsmarkägarna i stället för mot deras vilja.
- Det skulle betyda oerhört mycket om Gotland hade använt sig av ett liknande system. Det skulle gå så mycket enklare och man skulle få med sig markägarna i processen på ett helt annat sätt, säger Torsten Andersson, som anser att varken kommun eller länsstyrelse förstår vidden av att göra så pass mycket mark till reservat.
- Jag saknar intresse från politikerna i den här frågan. När man pratar med dem en och en säger de att det är förjävligt, men ingenting händer. Och länsledningen, den har ju möjlighet att ändra det här. Länsledningen har ansvaret för det framtida Gotland, och gör man ett naturreservat av det är det dött för all framtid!