En fanfar för Jörgen i dag slutar han efter 39 år bakom stolen
Det har gått upp och ner. Det varit kort och långt. Och långt och kort.Så korthugget kan Jörgen Borén sammanfatta 49 år i sin trendkänsliga bransch.I dag lämnar han frisörstolen på salongen Nennes.
Medan saxarna klapprar rycks kunderna in i det aldrig sinande gnabbet mellan frisörkollegerna Nenne, Kim och Jörgen. Och Jörgen Borén, äldst i gården, är ingalunda den sämste i grenen munhuggeri.
Jo, det kan vara något litet bullrigt ibland. Det blir en hel del gagg, medger Jörgen.
Det är också det som han verkligen har gillat med att ha jobbat här i den salong som så många gotlänningar strömmar förbi på väg till och från sina ärenden på Öster. Salongen ligger "som sleven mitt i grytan", som Jörgen uttrycker saken själv, och här trillar det in kunder i alla åldrar.
Vi träffas i salongen när det närmar sig stängningsdags en kväll i den vecka som ska bli Jörgens sista bakom sin frisörstol. Lugnet har lagt sig. Jörgen putsar dagens sista kund.
Så det är verkligen så att du ska sluta? Ja, då får man tacka för de här åren. Du har varit en klippa, säger den nyklippte sedan Jörgen borstat av och gjort en sista putsning inne i örat.
Hela veckan har varit fylld av avsked för Jörgen. Flera kunder har varit inne och försökt att få boka in sig och bli en av hans sista kunder idag, men det går inte. Denna dag, liksom alla andra dagar, gäller det att ta en nummerlapp.
Jörgen Borén tog "bananskals-vägen" till frisöryrket. Han var 16 år när frisören Gunnar Svennefelt öppnade eget på S:t Hansgatan och behövde en lärling. Året var 1954. 1957 gjorde han sitt gesällprov och sedan jobbade han hos Per Björk på Adelsgatan innan han 1964 anställdes i just den här salongen. He Pe hette den då, efter innehavarna Lars-Erik Hellström och Jarl Persson. När Jarls son Nenne tog över i början av 90-talet blev Jörgen kvar som anställd.
Anställd har han alltid varit:
Jag var inte så sugen på att bli min egen. När jag började fanns det nog 14-15 herrfrisörer i stan. De flesta av dem stod i egna salonger för sig själva, men det ville inte jag.
Hårtrender har kommit och gått, liksom kundernas vanor. När han började handlade det inte bara om klippning, utan också om rakning och Jörgen minns myndighetschefen som aldrig rakade sig själv. Han gick till salongen varenda dag. På juldagen fick skägget växa, men redan på annandagen tvingade mannens skäggväxt Jörgen att gå till jobbet igen. Men det hör till en svunnen tid. I dag handlar det mest om frisyrer:
Det har gått upp och ner. Det varit kort och långt. Och långt och kort. De senaste åren har det varit kort och rufsigt, men nu ska det visst vara längre igen.
När jag började hade man att välja mellan mittbena, sidbena och bakåtkammat. Sedan har frisöryrket alltmer blivit mer hantverk och frisyrerna mer personliga.
Jörgen har själv varit modeintresserad. Som ung valde han för egen del att kamma luggen bakåt i en väldig våg. Föll luggen fram, så räckte den ned till hakan.
De flesta trender har han gillat, men en del har varit omöjliga. Det sena 80-talets trend med en platt avklippt snagg var kämpig att få till när håret var mjukt eller tunt.
Men nu får de andra sköta den biten, säger Jörgen. Som "den äldste uven i branschen" har det på senare år fallit på hans lott att ta sig an de äldre kunderna.
Frisörbranschen är inte bara trendkänslig, utan också konjunkturkänslig. När folk får ont om pengar blir det mindre kunder i salongen.
Vi kan märka här inne hur det är där ute, säger Jörgen och pekar mot flödet av människor där ute i gallerian.
Just nu är färre som kommer för att klippa sig veckan före lön.
49 år i frisörbranschen brukar sätta sina spår på kroppen, men Jörgen Borén har haft tur. En axel har krånglat, men armar, ben och klipphanden är i gott skick.
Konstigt egentligen, men det kanske är så att de kroppsdelar som man håller igång hela tiden, de klarar sig. Det är värre om man stelnar.
Och hålla igång, det tänker Jörgen göra. Redan i morgon åker han med färjan till Småland. Där har dottern köpt ett hus med renoveringsbehov så Jörgen vet vad han har att göra.
Så jobbar vi med nyheter