En hövding red in i Visby
Visbydagen bjöd på olika världar. Den gamla och den nya eller kanske den bättre och den sämre. Det hänger förstås på vem som tittade. Det fanns något för alla.
<7GT_Bildrubrik>VÄLRUSTADE.</7GT_Bildrubrik> Andrea Pettersson och Filippa Stennert testade rustningar på Kapitelhusgården.
Foto: Bengan Zettergren
Botaniska trädgården bjöd på en riktig "liveshow" när de skördade sina grönsaker och kokade soppa ute i gröngräset.
Kravodlade limpor bjöds ut och för dem som ville ha ännu mer råg i ryggen fanns en Rättvis marknad. Det gick att handla gammalt skräp och nytillverkade hantverk.
Köplusten fick lite extra stimulans av mannekänger på Adelsgatan, som vandrade på en ovanligt lång catwalk iklädda allt annat än medeltidskläder.
Svindlande fart
Finkulturen hade sin givna plats, men Mauro Sposito fick också vara med. Han trollade fram målningar i en svindlande fart med hjälp av sprayfärger, lite tussar, knivar och andra små hjälpmedel. Sittande på backen kunde han visa publiken hur han arbetade. Spray Paint Art kallas det.
- När jag började måla för 19 år sedan tyckte man inte att det var någon konst men nu är den accepterad, säger Mauro Sposito som fick applåder efter varje färdig målning.
Han var ett riktigt dragplåster.
Dansbandsmusiken dånade ur högtalarna och det var lätt att urskilja Peter Lundblads slagdänga "Lika blå som dina ögon" . Så lättsamt har det nog inte alltid varit på Stora Torget. Här fanns både avrättningsplats, skampåle och schavott, där folk fick stå och skämmas.
5 000 år tillbaka
Sådant berättade Per Wideström om. Han är arkeolog och spred lite ljus över stadens historia.
Först gick han 5 000 år tillbaka i tiden och berättade att de hittat spår efter människor från stenåldern i södra delen av Stora Torget.
- Sedan kan vi inte se att det händer så mycket förrän på 1100-talet då Visby växer fram som stad, säger han och berättar att på den tiden fanns ett trälagt gatunät.
Hundra år senare började man använda stora kalkstenar istället.
- Det är intressant att se hur välorganiserat det var då. Lika överallt. Det tyder på att man jobbat efter ett gemensamt beslut för hela staden, vilket inte är så vanligt, sa Per Wideström.
På 1300-talet fanns ett rådhus på Stora Torget.
- Det var i fyra våningar och med tinnar och torn, berättade han.
Sista resterna av det revs i slutet av 1800-talet om man bortser från det som Per Wideström nyligen hittat. Just nu görs nämligen en utgrävning, innan torget ska få sin stora ansiktslyftning.
- Vi har hittat en latrinkällare som borde höra till nedkastet från rådhuset.
Där nere finns ett rum som är 3,5 meter långt och 2,5 meter brett. Höjden är cirka 2,5 meter. Ett litet hål på omkring en halvmeter i fyrkant hade grävts fram. Det ledde ner till den lockande undre världen.
- Det är vissa faror förenade med att gå ner dit, sa han som förstod att många ville göra ett besök där.
Invigde till häst
Om han nu gillade att gräva sig neråt, hade landshövding Cecilia Schelin Seidegård istället klättrat upp ett snäpp.
Hon hade hoppat upp på en riddarhäst rygg och valsade runt på torget samtidigt som hon invigde årets Visbydag.
- Hoppas ni inte ser att jag är lite rädd, sa hon som har viss erfarenhet av liknande upplevelser.
Hon hade mycket fint att säga om denna festdag:
- Det här är 15:e året i rad som det hålls och det började året efter att Visby blivit världsarv.
Linné ska ha jämfört Visby med Rom.
- På 1800-talet ville man jämna staden med marken för att få in mer ljus och luft, berättade hon.
Fortfarande görs stora ingrepp.
- Här ska vi bo och leva och då kan det inte vara som ett museum, men det krävs fingertoppskänsla, sa hon och syftade på alla beslut hon och länsstyrelsen måste ta.
- Vi har en skatt att vårda men vi ska inte vara bakåtsträvande.
Så jobbar vi med nyheter