En internationell hjälpinsats rikare

I mitten januari kontaktade Räddningsverket Margareta Henriksson och undrade om hon ville säga ja till ett uppdrag där hennes samlade kompetens som sjuksköterska samt vård- och katastrofmedicinlärare behövdes. Uppdraget var att utbilda militär och polis i de fredsbevarande styrkorna i det oroliga gränsområdet i Darfur i västra Sudan i första hjälpen och olycksfallsvård.
- Jag hade hört talas om att folkmord pågått sedan 2003 där många kvinnor våldtagits och förstörts till livet. Jag visste också att vår förre utrikesminister Jan Eliasson jobbar med samtal för att FN ska få komma in i området men att regeringen i Sudan är helt emot det, säger Margareta Henriksson.
Efter att ha rådgjort med familjen valde hon trots riskerna att tacka ja till två månaders uppdrag.

Medicinteamet
Medicinteamet som bestod av fyra svenska sjuksköterskor med liknande bakgrund reste från Arlanda en vecka senare och landade på flygplatsen i Sudans huvudstad Khartoum. Med sig i bagaget hade Margareta Henriksson erfarenhet från flera internationella räddningsuppdrag. Bland annat efter jordbävningskatastrofen i Turkiet 1999, och bombningarna i Bagdad i samband med Irakkriget 2003 då GA:s läsare röstade fram Margareta Henriksson till årets Gotlänning.
- Det kändes overkligt att komma fram, men det var lugnt på kvällen och räddningsverkets platschefen i Khartoum mötte, berättar Margareta Henriksson.
Morgonen där på flögs den nya hjälpgruppen till provinshuvudstaden El Fasher. Räddningsverket samarbetar med de fredsbevarande afrikanska styrkorna i Afrikanska Unionen och AMIS och räddningspersonalens boende låg i anslutning till högkvarteret. Första dagen ordnades visum och sudanesiskt körkort och dagen därpå började arbetet. I Darfur finns 7000 fredsbevarande soldater utplacerade. Målet var att hinna utbilda så många som möjligt och arbetet med att bygga upp kontakter med chefer runt om på förläggningarna började omgående.

Riskfyllda resor
Darfur är till ytan lika stort som Frankrike. Vägarna är dåliga och flyg eller helikopter är de enda möjliga transportmedlen mellan olika läger. Hela tiden fanns risk att stridigheter skulle blossa upp mellan regeringsanhängare och rebeller och inför varje resa fick den militära säkerhetschefen avgöra om det var möjligt att åka iväg.
- Jag kände mig lugn hela tiden, men visst hörde vi om saker som hände. Hela tiden hölls rapporter om säkerhetsläget, och ständigt rapporterades om incidenter, berättar Margareta Henriksson.

Utbildningsdagar
Månaderna i Darfur innebar intensiva utbildningsdagar med upp till drygt 100-tal i utbildning per dag, och många fler som ville vara med.
- De var mycket disciplinerade och lyssnade, och de kände ett behov av att lära sig det här. Glädjen var enorm, säger Margareta Henriksson.
Räddningstjänstens insatser har pågått sedan april förra året och sammanlagt har flera tusen hittills hunnit fått sin utbildning. Förutom intensiva arbetsdagar innebar månaderna väntan för att nå fram till olika läger. Här blev det tid till mer vardagliga samtal med militärer.
- De hade ofta lämnat fru och barn, och visste inte när de skulle komma tillbaka. De hade inte fått lön sedan november och kunde och vågade inte åka någonstans.
I väntan på att säkerhetsläget skulle bli tillräckligt stabilt för avfärd från huvudkvarteret i El Fasher blev det också tid att möta den civila befolkningen. Daglig marknadsförsäljning och hästkapplöpning var två återkommande händelser. När internationella kvinnodagen firades i el Fasher tog hushållerskan Suan som är trebarnsmor och änka med Margareta Henriksson för att hon skulle få ta del av firandet.
- Dagen firades med glädje, musik och dans och Suan sa att det är det här du ska minnas, inte allt det hemska som händer häromkring, berättar Margareta Henriksson.