En klok och älskad röst har tystnat
- Min erfarenhet har lärt mig att inte bära på det jag inte kan göra något åt. Jag gläder mig åt det som finns.Och gjorde något åt det, ska nog tilläggas.Barnmorskan och distriktsköterskan Berit Larsson är död. Hon blev 87 år.
På sjuttiotalet var hon en av de tyngsta drivkrafterna i Socialstyrelsens Sex och Samlevnadsprojekt på ön och som föreläsare, rådgivare och debattör snart rikskänd i mödravårdsfrågor.
Projektet föddes när några obyråkratiska människor möttes för att diskutera abortförebyggande åtgärder inför den nya abortlag som skulle träda i kraft 1975. Alternativet födelsekontroll skulle vara lika lättillgängliga som abort Riksdagen beviljade medel, Gotland blev försöksområdet, snart ett omtumlande forum för kurser, temadagar, politikerdagar, föreläsningar, lektioner, oroande kvinnoläger, indignerade kaffestunder - höll Socialstyrelsen verkligen på att förföra en hel ungdomsgeneration?
Berit Larsson hade ett minnesvärt sätt att fnysa åt dumheter. Sedan tog hon itu med dem, dumheterna.
Som distriktsköterska på södra Gotland på 40- och 50-talen ställdes hon ofta i svåra situationer där hon inte kunde hjälpa ständigt gravida kvinnor till ett värdigare liv. Fattigdomen var utbredd, Det var svårt att bedriva upplysning om preventivmedel, det fanns inga gynekologer på landet och åka till Visby från Sudret för ett pessar - otänkbart.
Själv åkte hon till Stockholm, berättade hon.
Berit Larsson gick i folkskolan tills hon var 12 år. Sedan skulle hon hjälpa till på gården, vilket hon inte ville. Runt omkring sig såg hon 30- och 40-talets usla bostäder, kvinnors ständiga rädsla för nya graviditeter, sjukdomar och fattigdom.
"Ja, det var ett mycket hårt liv i det gamla bondesamhället. Husbondeväldet regerade och det var mannens rätt att äga både kvinnan och egendomen. Samtidigt som hela det ekonomiska ansvaret lades på honom omyndigförklarades kvinnan. Den enda kvinnan som räknades, var den gifta kvinnan som födde barn. De gifta kvinnor som inte fick något barn utsattes för ett oerhört tryck, ja de nästan förföljdes." (ur Gotlandshuset)
Vidareutbildade sig
Vården lockade, hon och prästens dotter var de enda av 26 klasskamrater som vidareutbildade sig. Det kunde hon och hennes systrar tackat sin far, riksdagsmannen Johan Ahlsten för, han var en framsynt man som verkade för en kurs för flickor på Folkan i Hemse.
Hennes unga år var en tid då kvinnor nästan alltid levde i rädsla för att bli med barn, att man förnekade kärleken och teg om sexualiteten.
- Det hade varit underbart att vara ung idag, sa hon ibland. Då hade jag inte alls varit så rädd som när jag var 20.
Hon gifte sig med Valter Larsson från Vamlingbo när hon var 24. Med sig in i äktenskapet förde hon, som de flesta unga kvinnor, samma rädsla för oönskad graviditet, samma tystnad, samma brist på kunskap.
Hon skulle dock komma att göra något åt situationen. Sexualundervisningen, aningens handfallen, kom igång på 50-talet och handlade mest om avhållsamhet. Att gå ut och tala om preventivmedel fann Berit svårt. Det tog många år innan hon kände sig säker och kunde föra de nära samtal hon så småningom blev så bra på.
- Jag tackar Gud för att samlevnadsprojektet kom igång, sa hon. Visst tyckte en del att vi förförde unga till något de annars inte skulle tänkt på. Men jag visste att det hade unga människor redan grubblat över, medan vuxenvärlden traditionellt teg. Teg och varnade.
Honnörsordet, som utgick från Socialstyrelsen var "bejakad sexualitet" och det tog Berit med sig, när hon mötte och stöttade tusentals kvinnor.
"Utåt såg det ut att fungera mellan man och hustru men kom man nära såg man den stora ojämlikheten som fanns mellan könen. Språket var torftigt mellan människorna och ofta rådde tystnaden. Arbetet var det viktigaste. Men det hårda förtrycket av kvinnorna skapade också motreaktioner. I hemmet gick ofta mannen nästan som en främling. Kvinnorna höll ihop gentemot männen och hemmet var deras revir." (ur Gotlandshuset)
Rikare liv
Egentligen handlade Socialstyrelseprojektet om att övertyga gotlänningarna om att en statligt styrd sexualitet inte bara handlade om att bokstavligen tränga sig in i sovrummen - det lovade också ett rikare, mindre skuldbelagt liv.
Det begrep Berit Larsson, det var ett redskap hon nu kunde arbeta med.
En toppstyrd byråkratis påbud förvandlade hon tillsammans med kreativa människor på Gotland till livgivande, befriande samtal där hon alltid och oerhört generöst delade med sig av sitt liv och sina erfarenheter.
Saknesamt är ordet.
Så jobbar vi med nyheter