En liten grundkurs för dig som vill vara med

Varför kompostera?
Övergången på Gotland till ett nytt system för avfallshantering från hushållen, har på nytt riktat stålkastarljuset på komposten.
Många har redan valt att kompostera - av ekonomiska skäl (månadshämtning enligt det gamla systemet gav lite besparing) och/eller miljöskäl.
Nu när avfallet från hushållen ska tas om hand enligt ett nytt system, är det många som väljer att kompostera själva i stället för att betala för att kommunen hämtar matavfallet och kör det till kommunens storkompost i Roma..
Så det är väl bara att sätta i gång då? Köpa en varmkompost och hälla ner halvätna frukostmackor, mögliga "fynd" från kylen, matresterna från middagen och diverse annat smått och gott. Och så väntar man bara några veckor och - vips! - så är kompostjorden klar.
Eller? Nej, stopp!

Kompostera är väldigt enkelt och lätt när man väl kommit i gång och gjort de första misstagen. Men det finns några regler man måste hålla sig till. Och det finns tre ord som är centrala i kompostörens underbara värld:
Syre.
Fukt.
Värme.
Så en liten grundkurs är nog inte helt fel. För det första, och utan att gå på djupet med hur kompostering fungerar rent biologiskt, krävs som så ofta annars i livet en viss balans. Annars fungerar det inte. Balansen, det som ska finnas i komposten, handlar om kol och kväve. Andra viktiga ingredienser är syre och vatten. Lägger man enbart i matrester händer det som inte får hända: matresterna packas samman och ruttnar, stanken lockar till sig råttor och flugor och den kompost som du fått tillstånd för av miljö- och hälsoskyddskontoret, stämplas IG, icke godkänd!
Dessutom: komposten kommer att ge ifrån sig metangas och lustgas som påskyndar växthuseffekten.
Alltså: tillsätt kol i någon form, vanligt och enkelt är att man häller i sågspån och rör om/luftar. Tumregeln säger: ungefär lika mycket spån som avfall. Och strömedlet ska tillsättas varje gång du öppnar locket och kastar i det som ska komposteras. Finfördelat trädgårdsavfall (torra löv, torrt gräs, tunna kvistar), halm och torvströ fungerar också utmärkt. Eller gärna en mix av strömaterial.

Att kompostera är en rörande syssla. Utan att man rör om och luftar materialet finns risk att det packas samman. Och där syret inte kommer åt, startar i stället nämnda förruttnelse. Låt gärna hushållspapperet åka med i komposten; där papperet hamnar bildas luft/syrefickor.
En sak är säker om det blir syrebrist: flugorna upptäcker vad som är på gång långt före dig. Snart kryllar det av fluglarver i komposten och det är inte kul alls. Dels är det allmänt otrevligt med ett kompostinnehåll som krälar och rör på sig, dels kommer en ansenlig del av de färdiga flugorna att hälsa på hemma i bostaden. Ett bra knep: se till att kompostens översta skikt alltid är täckt med ett flera centimeter tjockt lager sågspån. När du reser bort och inte kan ha tillsyn på komposten, öka på täcklagret ytterligare.
Att kompostera är också att hålla koll på fuktigheten. I en dyngsur kompost trivs inte krypen, svamparna och bakterierna som ska göra jobbet. I en torr kompost vantrivs de också. Och vad värre är: när din kompost torkar flyttar gärna myrorna in. Det kan man förstå: de bosätter sig i rena skafferiet, skyddat med tak och allt...Myrplågan är inte så svår att bil av med, tack och lov: fram med slangen och vattna ofta så flyttar dom ut.
Hur vet man då att komposten är i gång så att processerna som ska göra mull av dina matrester fungerar som det är tänkt?
Ett enkelt sätt att kolla det är att sniffa i kärlet. När nedbrytningen fungerar ska det inte lukta surt eller ruttet. Och så ska det vara fuktigt och varmt! Temperaturen kan faktiskt sticka i väg till närmare 70 grader, fast då är det dags att svalka innehållet genom att lufta, blanda i mer strö och kanske tillföra mer vatten. Blir det för varmt drar maskarna sin väg. Mer normalt är 40-50 grader mitt i komposten. Då trivs maskar, gråsuggor, bakterier och alla andra som gör jobbet som resulterar i prima mull med visst näringstillskott.
Den färdiga jorden är just detta: mer mull än näring. Man kan inte sluta göda trädgårdslandet bara för att man tillfört kompostjord.

När man komposterar är det bra att ha tillgång till ytterligare ett kärl, en efterkompost, som man kan fylla på efterhand som komposteringen blivit klar. Raka ut den färdiga eller nästan färdiga kompostjorden och låt den ligga till sig i det extra kärlet (som också ska vara luftad och i övriga ha samma egenskaper som den "riktiga" komposten). Blanda gärna ut kompostjorden med annan jord innan du strör ut den i trädgårdslandet eller krukorna. Ren kompostjord kan vara mycket näringsrik och kan orsaka näringschock som skadar växternas rötter.

Bra att tänka på:
lPlacera komposten på en skuggig plats.
lVälj storlek på behållare med omsorg (eller bygg en egen, tips om hur man gör finns i böcker att köpa eller låna på biblioteken eller så söker du på internet).
lStarta alltid komposten med ris eller grenar i botten för luftningen och tillsätt färdig kompostjord, med maskar, så det finns en bas av rätt sorts liv som ska ta hand om avfallet.
Vad kan man lägga i komposten?
lDet är OK att lägga i: vedaska (max 2 deciliter/100 liter annat material), bark (finfördelad), barr (måttliga mängder), ben (krossade), fjädrar, frukt, grenar/kvistar, gräsklipp (blanda väl med dus!), grästorv, hö och halm, jord, kaffefilter, tepåsar, kottar (luftar bra), köksavfall (kött- och fiskrester; var extra noga med täckning med strö), löv, ogräs, papper, sjögräs och tång, snäckskal (krossade), stallgödsel, stenmjöl, sågspån, tidningspapper (riv sönder), torv, urin, vass, äggkartonger, äggskal.
lUndvik: kalk, handelsgödsel, sand och lera (bryts inte ner), fett i stora mängder, salt, tobaksaska/fimpar, dammsugarpåsar (innehåller tungmetaller), icke organiskt material (glas, plast, metaller)
Källor: Gotlands kommun och www.odla.nu