En Napoleon av kött och blod träder fram i Lindqvists fullmatade biografi

Herman Lindqvists styrka är att han förmår återge historiens stereotyper sina bräckliga kroppar av kött och blod och sina själar, växelvis genomblixtrade av ljus och mörker. Det är vad som sker med Napoleon, "monstret från Korsika", i den stort upplagda biografi som Lindqvist skrivit om honom och som bär hans namn.
I år är det 200 år sedan Napoleon själv krönte sig till kejsare i Paris Notre Dame. Det är anledningen till att boken kommer just nu. Det är första gången denne Bonaparte framträder i helfigur på svenska.
Och vad får vi se förutom krigsgeniet som under 1800-talets första årtionden ändrade Europas karta, gjorde sina bröder och systrar till kungar och drottningar, två gånger tog makten i Frankrike och slutligen dog som fånge, sjuk och kanske arsenikförgiftad, på den pyttelilla vulkanön Sankta Helena 800 mil från Frankrike?
Jo, vi ställs öga mot öga med en man som älskade barn, tog sig an dem och lekte med dem.

Där står också framför oss en man som behandlade tjänare med uppskattning, fiender med tolerans och sina soldatkamrater med kärlek samtidigt som han i hetsigt mod delade ut skällsord och örfilar till dem som retat honom.
Pöbeln avskydde han och så snart han kom till makt blev han den förste att avskaffa dödsstraff i Frankrike. Men på slagfälten dog fransmän och andra européer i tusental under de sextiofyra fälttåg han hann med. Samtiden såg honom som bibelns odjur eller en ny och fasansfull Attilla medan kvinnorna i hans liv, hans båda hustrur Joséphine de Beauharnais och den österrikiska prinsessan Marie-Louise och hans älskarinna, den polska grevinnan Maria Walewska (minns ni vad Greta Garbo gjorde av henne på film?) beskrev honom som en älskansvärd människa.
Hans karisma förnekade ingen.

Med samma energi gick han till väga var han än tog makten.
Sålunda såg han under sitt fälttåg i Egypten till att landet fick post- och myntverk, gatubelysning och sjukhus för fattiga. Han lät rensa gatorna från djurkadaver och öppna reguljärtrafik mellan Kairo och Alexandria.
Också på Elba, dit han förvisades sedan han abdikerat, satte han med rasande fart igång förbättringar: sophämtning, stenläggning av gränderna, gatubelysning, odling av allt från potatis till olivträd för att göra ön självförsörjande och så vidare.

Sveriges insats, som inte var alltför ärorik och där kungen Gustav IV Adolf av Napoleon avfärdas som "galning" och "dårfiink", skymtar med jämna mellanrum liksom den kyliga relationen mellan Napoleon och Bernadotte, Sveriges blivande kung.
På köpet får man sig till livs historien om hur Napoleon utan att informera de inblandade beslutar om bröllop för sin adoptivson, Joséphines son. Paret får en dotter som i sinom tid blir Sveriges och Norges drottning, nämligen Josefina, kung Oscar I:s gemål.

Biografin över Napoleon är med andra ord fullmatad, informativ och ibland överraskande. Ett onödigt årtalsfel, där det i en bildtext påstås att Napoleon lät skilja sig från Joséphine 1810 istället för 1809 får man väl stå ut med.