En ödmjuk

- Då kör vi, säger Louise Hoffsten energiskt med östgötsk resonans.
Hon berättar om senaste albumet From Linköping to Memphis. Efter fem års tystnad i skivbutikerna valde hon 2005 att spela in en platta i Elvis gamla hemtrakter.
- Mitt egna skivkontrakt hade gått ut så då åkte jag till Memphis i två veckor.
Skivan spelades in med etablerade musiker på ett litet independentbolag. Resultatet fick fina recensioner.
- Det var inte samma press där. Det var lugnt och viktigt att alla musiker skulle må bra. Jag var väldigt väl förberedd och hade valt ut låtarna jag ville spela in, säger hon.

Ensam är stark
Louise Hoffsten - Sveriges bluesdrottning. Manteln är sydd men den tycks inte passa henne själv.
- Jag är ingen renodlad bluesartist.
Kvinnorna är få i hennes musikfack men det är aldrig något hon tänkt på. Hon slog igenom väldigt ung, men har lyckats vara sig själv hela spåret.
- Jag har alltid gått min egen väg, jag vet inte hur man går någon annan väg, säger hon och skrattar.

Oöverlagd feminism
Feminism har i mediecirkusen förlorat sin kraft, men i samtalet gör den sig hörd i mitt bröst: Det är så här kvinnan ska ta plats, för att hon har ett budskap och inte just för att hon är kvinna. När vi gör det vi brinner för faller fixeringen vid könsroller bort.

Blues och MS
Mycket har hänt sedan Lousie Hoffsten, 40, debuterade som artist.
- När man är ung är man odödlig. Det är senare i livet som man förstår att livskontraktet har ett slut och funderar över vilket sätt man ska använda livet på, säger hon.
Louise Hoffsten har MS. Plötsligt kunde en känd profil ge sjukdomen ett ansikte. Medias intresse var maxat. 1998 kom hennes bok Blues som handlar om sjukdomen, men efter det är fokus avstyrt.
- Den var en nödvändig terapi för min egen skull. Var sak har sin tid. Jag skrev för att jag behövde det just då. Det kanske kommer en tid då jag behöver det igen, det vet jag inte.

Blöjbyten och tysta drömmar
Idag är Louise Hoffsten småbarnsförälder.
- Har du barn? frågar hon.
Liksom för alla nyblivna föräldrar har sonen Adrian förändrat hennes liv.
- Du kommer att förstå.
- Musiken är lika viktig, men nu är det sonen som bestämmer. Vi försöker att samarbeta, säger hon och skrattar varmt.
- Jag är väldigt glad. Trodde inte jag skulle få barn.
- Jag har blivit mer rädd om livet. Han behöver ju sin mamma. Det tar mycket tid, men så måste det vara. Jag har sagt ja till det.
Framtiden är ett vitt ark.
- Jag har drömmar men det är inget jag tycker om att prata om. Då skiter det bara sig.
- Jag sätter inte upp höga mål. Jag tar hand om dagen. Blöjbyten och snart dagis, det är det som gäller.

Uppskattat ö-besök
Den 20 juli spelar Louise Hoffsten på Warfsholm i Klintehamn. Det är för andra gången och ett uppskattat återseende.
- Jag har varit alldeles för lite på Gotland. Det är vackert och levande med egen dialekt och kultur.
Bandet hon anländer med är sammansvetsat.
- Vi har skitkul ihop. Jag får kickar jämt och är jättestolt att få spela med dem, säger hon.
- Musiken är ju mitt liv, berättar Hoffsten.