En resa till helvetet tur och retur

Familjehemsplaceringar, missbruk och kriminalitet.Och så en vända på Hinseberg.Eva Jansson har haft ett tufft liv.Men så bestämde hon sig för att sluta vara ett offer, sluta tycka synd om sig själv.- Idag kan jag känna mig stolt över mig själv, vara glad åt den jag är.

Foto:

Gotland2007-11-10 04:00
Men så har det inte alltid varit.
-Jag har varit för jävlig. Men nu står jag stadigt på fötterna. Och arbetet med stödgalan ökade min självkänsla, säger Eva Jansson, ordförande för Kris på Gotland.
Kris står för Kriminellas revansch i samhället. Det är en organisation för före detta kriminella och missbrukare som stöttar varandra. Och stödgalan som Eva Jansson pratar om är den som ordnades för de hemlösa på Gotland för några veckor sedan.
Själv fick hon sämsta tänkbara start i livet. Båda hennes föräldrar var missbrukare. Pappan var alkoholist och mamman blandmissbrukare. Det gick inte att kombinera med något som liknade normalt familjeliv.
-När jag var ett och ett halvt år fick jag vara barnvakt åt mina tre månader gamla tvillingsyskon medan mina föräldrar var ute och festade.

Testa gränser
Eva placerades i familjehem. Och det skulle bli många "hem" genom åren.
-När jag var 18 år hade jag bott i 19 olika familjer. Jag är född i Uppsala, men har bott på många platser i Sverige.
Hennes föräldrar höll hela tiden kontakt. Bråkade med familjerna som Eva bodde hos, kom dit och var onyktra, aggressiva och hotfulla. Kidnappade henne till och med från en familj i Enköping. Och själv rymde hon ett antal gånger.
-Jag var jättetrasig när jag var ung. Jag litade inte på vuxna, skulle hela tiden testa gränser. Jag var hemsk, en böld i arslet.
Och tidigt kom drogerna in i Evas liv.
-Min mamma bjöd mig på amfetamin och rohypnol när jag var tio år. Det var första gången, men tre år senare var jag missbrukare. Jag ville testa för att se vad det var min mamma valde istället för mig och mina syskon. Och sedan var jag fast, berättar Eva.

Första barnet
För drygt 15 år sedan kom hon till Gotland första gången. Till Tors Gård i Bro där makarna Bogdon drev behandlingshem. Gotland kändes som hemma och hon blev kvar på ön i nio år. Hon fick sitt första barn 1994 och hade några drogfria år.
Men struligheterna fortsatte. Hennes mormor dog och då tog hon ett återfall, och sonen placerades i familjehem.
Och en sommarkväll var hon och en kompis hemma hos en man vid Stora torget.
-Han försökte våldta mig och jag fick panik. Jag slogs och lyckades ta mig därifrån. Min kompis hade fått tag på en kniv och mannen blev rejält skadad. Vi fick ett och ett halvt års fängelse var på Hinseberg, dömda för grov misshandel. Jag anser mig fortfarande oskyldig till det.
Så bosatte hon sig i Gävle, träffade en ny man. Han var missbrukare och han misshandlade henne mycket och ofta. Men när hon blev gravid för fyra år sedan bestämde hon sig för att nu fick det vara nog. Hon kom till ett behandlingshem i Hudiksvall, och där kom vändpunkten.
-Där arbetade vi efter tolvstegsprogrammet och det gav mig så oerhört mycket. Framför allt fjärde och femte steget.

Skyddad identitet
Mannen som är pappa till hennes yngsta barn fortsatte att terrorisera henne, trots besöksförbud. Eva fick skyddad identitet och flyttade så småningom till Gotland.
-Men i dag är jag inte rädd längre. Jag känner att jag inte längre behöver ha skyddade personuppgifter. Jag står stadigt på fötterna, vet vad jag gör och står för det.
Självförtroendet är fortfarande lågt och självkänslan dålig. Men det går framåt. Nu har 39-åriga Eva fyra års drogfrihet och hon trivs med livet. Hon har två söner, 13 och tre år, och den yngsta bor med henne i Visby.
-Jag har inte ens godkänt betyg från grundskolan. Jag fick streck i sex ämnen. Men genom min bror i Uppsala fick jag höra om Kris och när jag flyttade tillbaka till Gotland tog jag kontakt med den lokala avdelningen här. Då träffade jag också gamla vänner, människor jag lärt känna när jag bodde på Gotland.
Eva engagerade sig i arbetet med Kris. Efter diverse avhopp i styrelsen satt hon plötsligt som ordförande för ett år sedan.
-Det har varit ett tungt lass att dra. Men jag hjälper mig själv genom att hjälpa andra. Och nu känns det som jag börjar få ordning på det mesta. Kris är en jättefin kamratförening. Så vill de andra så fortsätter jag gärna som ordförande i ett år till. Men bara under förutsättningen att jag får bättre uppbackning, och en kassör.

Kris, Kriminellas revansch i samhället, är en ideell förening som bildades i oktober 1997.
I Kris hjälper före detta kriminella och missbrukare varandra att bryta med sina liv i kriminalitet och drogberoende.
Hederlighet, drogfrihet, kamratskap och solidaritet är föreningens fyra honnörsord.
Kris har 27 lokalföreningar, varav en på Gotland. Här finns ungefär 30 medlemmar och föreningen har en lokal i Visby där man träffas. Lördagen den 17 november firar föreningen på Gotland tre år. Då har man öppet hus i lokalen på Jungmansgatan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om