Endast 242 av 10 000 flistak finns kvar på ön och 48 behöver åtgärdas

Inventeringarna har gjorts för att få en uppfattning om beståndet, dess tillstånd, typ av byggnad och det kulturhistoriska värdet.
Det här är karaktäristiska byggnader för Gotland. Vi behöver veta mer om de här kategorierna och vilka vi har på ön, sade Tor Sundberg, länsstyrelsen, om ag- och flistaksbyggnaderna.
Inventerat
Det är byggnadsantikvarie Stefan Haase som har inventerat taken.
När det gäller flistaken finns i dag bara en rest kvar av det som en gång har funnits, enligt min gissning omkring 10 000, men det kan ha varit fler.
På södra och östra Gotland var flistaken mycket vanliga fram till 1800-talets mitt. Kvar finns i dag 242 stycken, varav hälften är strandbodar. Endast 20 är bostadsbyggnader. Många av de gamla flistaken har byggts om och täckts med plåt eller andra takmaterial. Av det totala antalet är det 137 stycken som har flis kvar. 29 stycken är i dag byggnadsminnen, men det finns utrymme att bevara fler, ansåg Stefan Haase.
Det han tycker är märkligt är varför man inte även på öns västra sida valde att bryta upp kalksten för att använda till flistak. Han hade ingen förklaring.
Nej, jag fattar inte det. För det var ju fullt möjligt.
Sex strandbodar i Eke
På 1990-talet har flera traditionella flisbyggnader uppförts, bland annat sex strandbodar vid Djaukroks fiskeläge i Eke. Förmodligen görs det av nostalgiska och traditionsbevarande skäl eller helt enkelt för att man tycker att det är mysigt, enligt Stefan Haase.
Av de 242 byggnaderna behöver 48 åtgärdas berättade han, men ville inte gärna visa listan på vilka eftersom det skulle kunna ge folk falska förhoppningar. Kostnaden för att åtgärda ett tak uppskattas till cirka 200000-300 000 kronor och arbetet kräver särskilda kunskaper.
Vi talar om en 25-årsplan eller ett par tak om året.
Även när det gäller agtaken finns många stora tak att lägga om, berättade han.
Det är frivilligt arbete som utförs av täckarlag och sånt går inte bara att beställa.
Agtaken återfinns nästan enbart på norra och södra Gotland och skiljer sig åt vad gäller konstruktionen.
På norra ön är taken nästan dubbelt så tjocka jämfört med på södra.
Gemensamt är att de flesta är branta för att vatten snabbt ska kunna rinna av.
Det är viktigt att behålla olikheterna och att man inte börjar att göra nåt "standardagtak", menar Stefan Haase.
Längst har traditionen levt kvar på Fårö där ag ännu på 1930-talet var ett levande material, främst på lamb- och russgiftar. Av de 148 agtak som finns kvar i dag finns 78 på Fårö.
Småindustrier 
Pär Malmros har gjort inventeringen av småindustrier på Gotland.
Resultatet har sammanställts i en databas bestående av 2 600 poster och 1 500 bilder. Inventeringen innehåller de mest intressanta och välbevarade industrimiljöerna när det gäller det sena 1800-talets och 1900-talets industrier.
Några exempel är kvarnen i Dalhem, sillsalteriet i Kappelshamn och Etelhems krukmakeri.
Men det är mycket som skulle behöva åtgärdas.
Allt är inte är möjligt att bevara. I vissa fall får man kanske ta en bild och nöja sig med det, sade Pär Malmros.
Just vardagsmiljöerna har man tidigare inte brytt sig så mycket om.
Man har mer koncentrerat sig på det unika, enligt Tor Sundberg.
Nu vill man arbeta för att tillgängliggöra de här miljöerna.
"I ropet"
Jan Utas som är byggnadsvårdschef på länsmuseet och den som har hållit en vakande hand över inventeringen, konstaterade att just nu är "i ropet" att bevara industrimiljöer i samband med att regeringen har avsatt pengar till att rädda det industrihistoriska arvet.
Inte bara det fysiska utan även kunskaperna. Det finns pengar att söka för det här. Nu när vi är på väg in i ett IT-samhälle är industrisamhället på avveckling sägs det ju. Det som nu återstår på Gotland, och som vi har sökt pengar för, är en utvärdering och en åtgärdsplan. Sedan kommer själva åtgärderna så småningom, berättade han.