Endast fyra politiker har varit närvarande vid samtliga sammanträden S och v har högst frånvaro i kommunfullmäktige
Vi väljer nytt kommunfull-mäktige om några veckor. Vi kryssar för våra personligafavoriter på valsedeln.Men kommer de politiker som väljs in verkligen att dyka upp på sammanträdena?Ordinarie ledamöter har varit frånvarande en femtedel av tiden under de senaste två åren.
I genomsnitt har de ordinarie ledamöterna kallat in ersättare vid vart femte sammanträde.
Det finns stora skillnader i närvaron mellan ledamöterna. Fyra politiker har varit med vid alla sammanträden under de två senaste åren: Torgny Lihnell (mp), Roland Olofsson (s) och Per-Olof Jacobsson (c) och Inger Harlevi (m). Men omkring tio fullmäktigeledamöter har varit frånvarande under en tredjedel av sammanträdestiden och någon har varit borta vid 12 av 14 sammankomster.
Det är dock ingen av fullmäktiges mesta frånvaro-värstingar som står kvar på partiernas listor till detta val.
<span class=MR>Stora partiskillnader</span>
Skillnaderna mellan partierna är stora:
tDe fyra miljöpartisterna har bäst närvaro, tätt följda av de 13 moderaterna. De har en frånvaro på omkring 11 procent.
tKristdemokraternas ordinarie ledamöter har också varit förhållandevis flitiga på fullmäktige. Frånvaro: 12 procent.
tGottlandspartisterna, centerns ledamöter och folkpartisterna ligger på samma frånvaronivå på omkring 17 procent.
tSocialdemokraterna och vänsterpartiets ledamöter hamnar i en annan klass när de är frånvarande vid omkring vart fjärde sammanträde. Vänsterpartisterna har en frånvaro på 23 procent och socialdemokraternas frånvaro ligger på 26 procent.
<span class=MR>En mer personlig plats</span>
Spelar det här någon roll egentligen? Den ordinarie ledamot som inte finns på plats ersätts ju av en partikamrat, kan man tycka.
Men personvalet har gjort platsen i kommunfullmäktige mer personlig. Vissa ledamöter fick så stort stöd av väljarna att de kryssades in i kommunfullmäktige trots att de stod långt ned på listorna. Det var just honom eller henne som väljarna ville ha.
Kommunfullmäktiges ordförande Inger Harlevi har förståelse för att kommunfullmäktigeledamöter kan få förhinder:
Det här är en konsekvens av att det är ett fritidspolitikeruppdrag. Av arbetsskäl måste man prioritera sin huvudförsörjning. Och även fullmäktigeledamöter kan bli sjuka.
Att en ny ledamot har svårt att i ett slag rensa almanackan och göra sig fri till alla fullmäktigesammanträden har Inger Harlevi stor förståelse för. Hon hade själv problem med den saken i början av den här mandatperioden. Men efter ett par år borde politikerna ändå ha lyckats få in fullmäktige i rutinen, tycker hon:
Under de två senaste åren borde det nog ha sett bättre ut än så här, menar hon.
På partierna som har den högsta frånvaron i fullmäktige tycker man att man lever upp till väljarnas förtroende genom att en ersättare går in i stället för den som är frånvarande.
<span class=MR>"Gör ingen skillnad"</span>
För min del gör det ingen skillnad vem det är som sitter där för oss, menar vänsterpartisten Brittis Benzler och fortsätter:
När Jan-Erik Eriksson kryssades in efter förra valet så visste vi att han skulle ha svårt att komma ifrån på grund av sitt arbete. Men i hans ställe har vi haft duktiga ersättare och det har blivit ett sätt att lära upp folk. Och våra ersättare är aktiva i fullmäktigegruppen, så de är inte dåligt pålästa.
<span class=MR>Eftersträvar blandning</span>
Socialdemokraternas Åke Svensson tycker att närvaron är viktig för dem som väljs till kommunfullmäktige:
Den är viktig för att vi ska kunna fullfölja partiets politik, säger Åke Svensson, men påpekar samtidigt att en varierande närvaro är något som fullmäktige måste räkna med om man vill ha en bredd och ledamöter som representerar samhällets alla delar.
Vi eftersträvar en blandning på våra ledamöter, och vissa kan därför få svårigheter. Exempelvis kan ensamstående mammor ha svårt att stanna kvar på fullmäktigesammanträden som pågår till långt in på kvällen, säger Åke Svensson.
<span class=MR>Ersättare saknas</span>
Det förekommer att fullmäktigeledamöter lämnar sammanträdena utan att ha någon ersättare på plats. Teoretiskt sett kan detta innebära att maktförhållandena mellan partierna förskjuts och att ett beslut får en annan utgång än vad väljarna tänkte sig när de valde fullmäktige i september 1998.
Men det har aldrig skett i praktiken. Ingen votering har fått ett annat resultat än vad det skulle ha fått om alla ledamöter hade varit närvarande, tror Inger Harlevi.
Fotnot: Närvaron i kommunfullmäktige har kontrollerats under de sammanträden som har ägt rum under 2001 och 2002. Om en ledamot har varit frånvarande under delar av ett sammanträde har detta räknats som att han/hon har varit frånvarande halva tiden.
Så jobbar vi med nyheter