ENSAMHETENS TID
"Social isolering är hälsofarligt". Det slås fast av den nationella vårdguiden 1177.
Problemet med skadlig ensamhet har ökat under coronakrisen, särskilt inom riskgrupperna och bland de äldre. Det visar bland annat en enkätundersökning från Socialstyrelsen.
Samtidigt måste vi hålla oss isolerade, mer eller mindre, för att inte drabbas av smittan och för att inte sprida den vidare. Det här förblir en mycket svår ekvation att lösa.
– Vi har diskuterat det här fram och tillbaka, hur gör vi? Precis innan coronan var vi på gång med föreläsningar och studiecirklar om psykisk ohälsa, men nu får vi inte ha några fysiska träffar alls, berättar Birgitta Nylund, ordförande för PRO Visby.
Det är Gotlands största pensionärsförening, med 640 medlemmar och vanligtvis arrangeras många evenemang. Nu är det mesta inställt.
– I somras hade vi öppna träffar utomhus och vi märkte ett stort behov av att träffas. Men nu är det vinter och kallt. Vi vet inte hur vi ska hålla kontakten med medlemmarna nu. Det finns kontaktpersoner inom PRO, men de hinner inte med.
Märker ni att problemet har blivit större?
– Ja, vi är väldigt oroliga. Vi hör från medlemmarna att "barnen vill inte ens att jag går till affären" och sådant och att de varit väldigt isolerade, svarar Birgitta Nylund.
För egen del lever hon ensam i en lägenhet i östra Visby. Men Birgitta Nylund ser sig inte som en av de verkligt "drabbade". Det är ju individuellt också, det där med ensamhet.
– Jag försöker minimera mina kontakter och beställer nu min medicin till brevlådan och så. Men jag har ett stort socialt nätverk som jag pratar med i telefon eller träffar ute. Och jag har familjen nära. Så för min del fungerar det, säger hon.
Två personer som fått bidrag för att jobba med ensamhet i coronatider är Unn Dahlman och Mikael Bergman. Projektet kallas "Håll lågan vid liv", pengarna kommer från Tillväxt Gotland och syftet är att skapa samlingspunkter för att bryta isoleringen – men på coronasäkra sätt.
Deras engagemang kring detta är dock äldre än den pågående pandemin.
– Ja, vi började tänka på detta innan covid, även om det har blivit ännu viktigare nu. Vi jobbar båda två med psykisk ohälsa och ser hur det bryter ner människor att vara ensamma och att sakna ett sammanhang, berättar Unn Dahlman.
Nyligen var det officiell premiär för "Håll lågan vid liv", ett evenemang som helt enkelt är en öppen mötesplats, utomhus.
– Vi tänkte ganska "back to basic", var samlades folk förr, jo runt lägerelden. Så vi har också gjort en säker mötesplats vid elden, där man kan känna gemenskap och dela med sig om man behöver säga något. Vi tänker på ordet "låga" både som livsgnista och som eld och ljus. Tanken är att det här gärna får sprida sig, gärna även på landsbygden.
Omkring 12-15 personer kom och gick under den första kvällen, uppskattar arrangörerna. Gruppen var blandad och stämningen god.
– Det var fint, någon ville prata, någon sjöng en visa och andra var bara där, beskriver Unn Dahlman.
Vad pratade ni om?
– En kvinna undrade, nu när man bara ska umgås med familjen, vad man ska göra om familjen bara är en hund? Och en man var frånskild och sa att han är helt ensam nu.
Enligt Unn Dahlman finns det en hel del skamkänslor kring att känna sig isolerad.
– Vi måste verkligen prata om det här. Eller som någon sa kring elden: "Ensamhet kan skada mer än viruset".