Envishet bär långt i Tofta

I ett moln av avgaser och en kaskad av vatten försvinner motorcykelföraren ner i den stora lerpölen. Jublet stiger från publiken vid sidan av banan. Gotland Grand National handlar om lera och entusiasm.

Till sjukstugan. Erik Jansson körde omkull och gjorde illa foten, men eftersom han kom hela vägen från Örebro valde han att köra ett varv till för att få se lite mer av Gotland. På envishet kommer man långt.  FOTO: HENRIK RADHE

Till sjukstugan. Erik Jansson körde omkull och gjorde illa foten, men eftersom han kom hela vägen från Örebro valde han att köra ett varv till för att få se lite mer av Gotland. På envishet kommer man långt. FOTO: HENRIK RADHE

Foto: Henrik Radhe

Gotland2009-11-02 04:00

I lördags hölls den årliga endurotävlingen Gotland Grand National (GGN) på Tofta skjutfält. Enduroracing är en riktig åskådarsport, som gör sig bäst vid sidlinjen ute i skogen där man kan höra och känna lukten av motorcyklarna. Motorljudets ständiga buller bildar fond åt publikens samtal, och avgaslukten ligger tät över skogsgläntan där de tävlande i motionsklassen passerar.
Det var 2 285 förare från nio länder i årets upplaga av GGN, den 26:e i ordningen. Ofta är det ännu lerigare än i år, men eftersom det inte regnat på några dagar är banan förhållandevis torr. Det betyder högre hastigheter och ökad risk för olyckor ute i spåret.

Grus mellan tänderna
Mattias Lagebo från Eskilstuna tvingades bryta loppet efter två varv. Hans ögon har blivit röda av leran som krupit innanför skyddsglasögonen och han har grus mellan tänderna.
- Det gick skitbra tills bakhjulet gick sönder, säger han.
Vid "hästskon", en särskilt vådlig kurva med en ordentlig lerpöl, är det många förare som tappar kontrollen över sin motorcykel. Här har publiken samlats i stora skaror. Janne Malmberg från Visby är en av veteranerna i publiken. Det är 22:a året han är här.
- Det är en tradition som man inte får missa. Man tar med sig en äggmacka och en termos med varm choklad, och så kollar man tävlingarna och springer in i folk man känner, säger Janne Malmberg.
Hans kompis Hasse Lindberg berättar att han fick en GGN-start när han fyllde femtio år.
- Det höll på att sluta i katastrof. Jag kom en fjärdedel av ett varv, sen var jag tvungen att bryta. Det är jobbigare än man tror, säger han.
I samma ögonblick sprutar en kaskad av lera över de närmaste åskådarna, till deras förtjusning. Ännu en förare har kört ner sig i lerpölen och får nu kämpa med att få sin motorcykel på rätt köl igen för att komma i kapp. Hasse Lindberg visslar till.
- Oj oj, det var en rejäl vurpa, säger han.

Ambulansjeep
Förarna är väl skyddade med hjälm och skydd för ryggen, armarna och benen. De flesta tar sig upp snabbt efter att ha gått omkull, men för somliga går det sämre.
De som skadar sig förs med ambulansjeep till Röda korsets provisoriska sjukstuga, där de tas om hand av två läkare och två sjuksköterskor, tillsammans med ambulanssjukvårdare och 120 ideellt arbetande rödakorsare.
Racingförarna är en ganska tacksam patientgrupp att arbeta med, säger sjuksköterskan Helene Sjögren som jobbar på GGN för sjunde året i rad.
- Det är en helt annan värld det här, en kontrast till det vanliga livet.
En ambulansjeep kommer in och lämnar av en skadad. Tomas Karlsson, gotlänning bosatt utanför Arlanda, har vridit till knät ute i spåret. Han får smärtstillande och ska skickas vidare till lasarettet för röntgen. Trots skadan ångrar han inte att han ställde upp i årets tävling.
- Nej då. Det här var sjätte gången jag var med, och det ska bli fler gånger, säger han.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!