Eric lämnar stadens ljus
Han bor i en husvagn på Norderstrands camping. Sedan 1992.Vårt första möte sker i mörker.Eric Swanström är elöverkänslig.- Jag har ett icke-liv, säger han.
året runt bostad. Sedan 1992 bor Eric Swanström i sin husvagn på Norderstrands camping. I förtältet har han sin cykel, radio och annan utrustning.
Foto:
Datorn boven
Nu ska de tändas den 10 februari. Kommunen har röjt ett litet område, vid sidan av kyrkogården, där husvagnen ska stå. Men hur ska den komma dit?
Problem är annars något som Eric Swanström är van vid. Han brukar lösa dem - på sitt sätt.
Han jobbade som arkeolog åt Riksantikvarieämbetet den där dagen 1991 när det plötsligt började svida och bränna i hans hud. Senare förstod han att det var datorn som var boven. Besvären blev värre, det brände i ansikte och händer, men läkarna som undersökte honom hittade inga fel.
Reagerar mot dagsljus
Det fortsatte att göra ont och Eric Swanström förstod så småningom att han drabbats av elöverkänslighet. Han flyttade från sin lägenhet i innerstaden ut till en stuga i Vibble.
Snart kom nästa slag. Han började reagera även mot dagsljuset.
- Det finns inga ord för hur det känns. Jag bara sjönk.
Med tiden köpte han en husvagn och flyttade ut till Nordstrand.
I dag tål han varken påverkan från solen eller från elektriska anordningar, som alstrar elektromagnetfält. Han värmer sin vagn med gasol, som också driver spis och kylskåp. Radion som går på batteri, kan han bara ha på i förtältet, inte inne i vagnen.
Väl påpälsad
Ett litet stearinljus tände han när vi träffades första gången inne i vagnen, men det blev han tvungen att blåsa ut, ljuset fick hans ansikte att hetta.
Eric Swanström tillbringar de flesta av dygnets timmar inne i vagnen. Där har han sin säng och soffa, sina bokhyllor och anteckningar. Han är rejält klädd i långkalsonger, tjocktröjor och yllesockor. Mössan drar han långt ner i pannan.
Cyklar till affären
Men han måste ju införskaffa livets nödtorft. Då tar han sin cykel och beger sig till Torgkassen när han vet att där är lite folk. Han cyklar också hem till sin lägenhet för att gå på toaletten, tvätta kläder och nyttja telefon och fax.
Och han går ut med Dina, den svarta labradoren.
1997 blev livet lättare och han började använda datorer igen. I september 1999 var optimismen så stor att han köpte sig en bärbar dator.
- Men när jag satt med den i knät brakade helvetet lös! Jag blev så otroligt sjuk! Den där datorn förstörde resten av mitt liv.
Hans liv krympte återigen. Eric Swanström blev förtidspensionär 2001.
På Norderstrand har han känt av ett allt större tryck, skorstenen på Snäck har fått allt fler antenner för mobiltrafik, de utbyggda masterna och all ny teknik i grannarnas husbilar och husvagnar påverkar honom starkt.
- Jag drar mig undan, men omvärlden söker upp mig.
Sjukvård en omöjlighet
Vad händer om han plötsligt blir akut sjuk och måste till lasarettet?
- Det blir min död! De har inget elsanerat rum där.
Hur ser dina drömmar ut?
- Om jag vann 50 miljoner kronor skulle jag köpa en markbit och bygga ett hus med ett aluminiumskal och vattenburen värme. Till detta ett servicehus med varmvatten, badkar, kyl, frys, telefon och fax. Plus en hushållerska som handlar och lagar mat åt mig!
Ibland roar han sig. Han jobbar på en forskningsrapport om en av bildstenarna i Bildstenshallen. Snart hoppas han kunna presentera en ännu hemlig ny tolkning av bilderna på en av dem.
Räv runt knuten
Han längtar efter kvällarna när han får gå och lägga sig. När han kan ligga i mörkret och lyssna till radion. Och göra sina andningsövningar. Medan Dina snusar bredvid.
- Allt går ut på att överleva.
När vi lämnar husvagnen snubblar vi nästan på en räv, som helt lugnt sitter där i mörkret. Vintergrannarna gör inget väsen av sig.
Så jobbar vi med nyheter