”En dag när han kom hem från skolan så hade han märken på armarna”, berättar ”Lena”.
Erik, som egentligen heter något annat, fyller snart 11 år och har nivå tre av autism, vilket är den högsta graden. Genom åren har han även blivit diagnostiserad med en intellektuell funktionsnedsättning, adhd och en språkutvecklingsstörning. Det var när han skulle börja förskoleklass som problemen började.
– Det var katastrofalt. Han hade inga lektioner, gjorde ingenting, och det kändes som att han mest var där som ett tidsfördriv. Personalen ringde minst två gånger i veckan och berättade att han var arg eller ledsen och att vi skulle komma och hämta honom, säger Eriks mamma Lena, som egentligen också heter något annat.
Då det inte finns anpassad grundskola för förskoleklass fick Erik gå i en ordinarie klass. Föräldrarna fick ha många möten med skolan, om en situation som blev ohållbar.
– En dag när han kom hem från skolan så hade han märken på armarna efter att någon hade hållit i honom, vilket man absolut inte kan göra. Inför sommarlovet ringde rektorn och sa att de inte klarade av det längre, trots att de lovat att ha honom på fritids över sommaren. Vi fick i stället sjukskriva honom hela sommaren, som sjuåring, berättar Lena.
En helt ledig sommar låter inte helt fel för många barn och ungdomar. För Eriks del ser det dock annorlunda ut.
– I och med hans diagnoser så är han väldigt ”fyrkantig” och hans rutiner är väldigt viktiga. Han har snöat in sig på att det är skola som gäller måndag till fredag, och ledigt på helgerna. Sommarlovet blir lite av en pärs, eftersom man frångår alla rutiner. Det är skitjobbigt, säger Lena och fortsätter:
– Han vill veta sitt schema och när han inte vet det, så blir han så jäkla orolig. Då kan han bli utåtagerande, kasta grejer och så vidare. Det är på grund av stress, ångest och oro i kroppen. Rutinerna är jätteviktiga, de är A och O.
Hon berättar att Erik på grund av sina diagnoser, knappt har något umgänge med andra barn.
– Han får ingen socialisering med barn i sin egna ålder. Han tycker det är jättetråkigt, för han vill ju verkligen, säger Lena.
Efter sommaren hamnade Erik till slut på anpassad grundskola. Ganska snabbt togs beslutet att han inte kan gå ihop med andra elever, utan behövde en egen lokal.
– Då sattes han i en barack. Problemet var att när han hamnade i affekt så gick det inte att bryta mönstret, för det fanns inte något annat rum att bryta det i. Han var då väldigt utåtagerande, och det var personal som slutade för att de inte orkade. Det var jättetufft för alla parter. Man såg på Erik när han kom hem, att han var väldigt trött, säger Lena.
När en ny rektor tillträdde för den anpassade grundskolan var Lena hoppfull.
– Hon var väldigt snabb med att situationen måste ändras. Vi tänkte att det här blir jättebra, säger Lena.
Erik flyttades till gamla Idrottens hus i norra Visby. Han blev kvar där i två år och mamman menar att det ska fungerat bra.
– Men sen den 4 februari ringer rektorn och säger att huset fått skyddsstopp. Jag förstår ingenting, det är inget de flaggat för.
Anledningen till skyddsstoppet var den fysiska arbetsmiljön i lokalen.
– Det handlade både om ventilationen, men även om utrymningsvägarna som vi ansåg inte var framkomliga. Vi bedömde att den inte var hälsosam att arbeta i. Varken för den elev som hade sin undervisning där, och inte heller för personalen. Det handlar helt och hållet om att den fysiska arbetsmiljön helt enkelt inte uppfyllde kraven, säger Linda Rung, huvudskyddsombud och ordförande för Sveriges lärare Gotland.
Linda Rung, huvudskyddsombud och ordförande för Sveriges lärare Gotland.
I stället fick Erik vara hemma hela veckan. Föräldrarna, som är separerade, fick dela upp dagarna de var hemma med honom. Någon ersättning fick de inte, då de inte får ta ut vab (vård av barn) med ersättning från Försäkringskassan, eftersom Erik inte var sjuk.
– Som ensamstående så drabbar en vecka hemma mig hårt ekonomiskt. Det är många tusenlappar, säger Lena.
I ett samtal mellan Lena och rektorn, kom det fram att inspektionen av lokalen gjordes redan i november.
– De har alltså haft ett par månader på sig att fixa problemen. Jag tycker det är fel att man inte fått reda på det tidigare, att man inte informerats. Kommunikationen har inte varit den bästa, säger Lena.
Helagotland har varit i kontakt med rektorn, som förstår Lenas irritation angående det sena beskedet om skyddsstopp.
– Jag förstår att det finns en frustration, men det var de fackliga som tog beslutet om skyddsstopp, och när det blev klart så började vi direkt leta nya lokaler, säger rektorn.
Erik har nu fått en ny plats för sin undervisning, ute vid Gotland Grönt Centrum.
– Där kommer det bli helt annorlunda då den tidigare lokalen inte hade någon form av skolgård. Vid Lövsta kommer det finnas en stor gräsmatta där han kommer kunna vara mer fritt. Dessutom blir det inte en lokal, utan ett helt hus, med fyra personal närvarande om dagen, säger rektorn.
På grund av sina diagnoser har ”Erik” i stort sett inget umgänge med andra barn. ”Han tycker det är jättejobbigt”, säger hans mamma.
Kontraktet för den nya lokalen sträcker sig dock bara till juni, med chans till förlängning över sommaren. Lena känner därmed en oro över att man då måste hitta ytterligare en ny lokal och att det kan bli en oviss sommar för Erik.
– Vad händer om han inte får vara kvar i den lokalen heller? Han kommer anpassa sig till den nu, vilket tar tid för honom då han tycker det är väldigt jobbigt med miljöombyten. Så lagom till att han anpassat sig, finns det en risk att vi hamnar på ruta ett igen och står och stampar. Han har aldrig haft en trygg punkt under de här åren och det är så himla tragiskt, säger Lena.
Hon tycker att skolledningens arbete med att hitta en mer permanent lösning för Erik, varit undermåligt.
– Det är som att när de hittat en ny lokal, så är problemet löst och de slutar anstränga sig. Jag har full tillit till personalen, men tilliten till skolledningen börjar försvinna. Jag tycker att det blivit så fel. Det finns en ständig oro, säger Lena.
– Jag förstår att de vill ha något långsiktigt, men jag har inte mandat till att välja och vraka mellan lokaler. I de bästa av världar så kan vi jobba så pass bra med självständighetsträning, att Erik på sikt kan vara del av en klass, säger rektorn.
Lenas tankar inför framtiden är blandade.
– Just nu är tankarna överallt och ingenstans. I nuläget vill jag bara veta om han får vara kvar på Gotland Grönt Centrum eller inte. Sen är det många år kvar av skolan och det är svårt att förbereda sig för det, säger Lena.