Etik och jaktlagsstiftning ska diskuteras på Lövsta
Etiska övertramp och rena jaktbrott, även om det handlar om okunskap inför ett nytt villebråd, slår mot hela jägarkåren och jakten som företeelse.
En foderplats i syfte att locka in viltet från grannmarken är inte tillåtet.
Foto:
Som ett led i detta arbete kommer jaktvårdskonsulent Henrik Falk, som alldeles nyligen utsetts till Jägareförbundets kontaktman mellan regionkontoret i Märsta och Gotlands Skarpskytte- och Jägaregille, att i kväll möta medlemmar och intresserade om bland annat dessa frågor vid ett möte på Lövsta.
Provokationer
I veckan har GT besökt en jaktmark strax söder om Visby där jaktgrannarna reagerat över hur den kommande jakten kan komma att bedrivas. I kanten av en betesvall, uppskattningsvis mellan 1-2 hektar öppen mark mellan en väg och skogen, har jakträttsinnehavaren satt upp ett jakttorn. I kanten mot skogen som ligger på grannmarken ligger rester av utfodring.
- Tidigare fanns här även två saltstenar och två foderhäckar som efter påpekande från oss nu plockats bort, men fodret ligger fortfarande kvar på marken, säger Tore Timgren, ordförande i Visby Södra Jakt- och Viltvårdförening.
Vid ett av föreningens styrelsemöte höjdes röster om att polisanmäla, men Tore Timgren hoppas att en dialog kan lösa frågan.
- Jakttorn och utfodringsplatser så nära vägar och hus anser många vara stötande och det kan inkräkta på säkerheten, säger Tore Timgren som ser den här jakten som oseriös.
- Här finns inte heller några marginaler till jaktgrannarna. Ett rådjur går gärna några meter efter skottet och det kommer garanterat att bli frågan om eftersök på grannmarken, säger han och berättar att det på annat håll förekommit eftersök på deras jaktmark utan att någon i jaktlaget fått meddelande om detta.
Föreningen som innehar 2 500 hektar jaktmark bildades i fjol för att bland annat få bukt med överträdelser av jaktetik och lagen.
Rättade sig efter lagen
Henrik Söderholm som bedriver jakten på den lilla marken har nu tagit bort foderhäckarna sedan jaktgrannarna kunnat peka på att lockande av vilt inte är förenligt med vare sig sig jaktlagen eller etiken.
- Jag visste inte riktigt vad lagen sa när jag satte upp foderhäckarna, men jag plockade bort dem direkt när jag fick påpekandet. Men tyvärr hamnade en del av fodret på marken, förklarar Henrik Söderholm.
Förhoppningen är ändå att kunna skjuta något förbipasserande rådjur på marken när jakten börjar i höst.
- För övrigt uppmanar jag alla yngre jägare, precis som jag själv, att sätta sig in i jaktlagen och tänka på jaktetiken innan man börjar jaga så att man inte stöter sig med jaktgrannar eller de som ogillar jakt i alla dess former, säger Henrik.
- Prata med varandra!
- Det finns några rättsfall att luta sig mot i det här fallet, förklarar Henrik Falk som förutom en juridisk genomgång vid kvällens möte också kommer att tala om alla de frågor som intresserar gotländska jägare. Han misstänker att det blir en del frågor runt rådjursjakt.
- De som fällts för lockande av vilt har också skjutit vilt som vida överstiger vad marken kan avkasta, men det är alltid svårt att sätta de gränserna, säger han.
- Det är inte vi jägare som dömer, det gör domstolen från fall till fall, så vad man kan hoppas och vad som är bra för alla parter är att jaktgrannar pratar med varandra. En polisanmälan för att nå klarhet är en krånglig väg och leder oftast ingen vart, säger Henrik Falk.
- Jag förstår också att jaktgrannarna kan känna sig provocerade, men ett jakttorn som i det här fallet är ändå det optimala ur säkerhetssynpunkt, allra helst då det som här finns hus i närheten, säger han.
Ytterligare ett problem som kan dyka upp på små jaktmarker är eventuella eftersök.
- Det är enligt lagen otvetydigt att det finns en underrättelseplikt och kan man inte få tag i jakträttsinnehavaren så måste polisen underrättas innan man går in på grannens mark, förklarar Henrik Falk.
- Om det inträffar så be polisen att göra en anteckning om underrättelsen, det är inte säkert att de gör det annars, säger han.
- Ibland händer det att även att ett eftersök kommer till en ny markgräns och då måste samma procedur göras en gång till.
Underrättelseplikten gäller alltid, om så djuret bara ligger några meter in på grannmarken och man ser det från sin egen mark. I detta fall är det är bara för att undvika djurets lidande man avlivar först och ringer sedan, säger Henrik Falk.
Men det är alltid jakträttsinnehavaren som har rätten till det fällda viltet och som själv kan ta över eftersöket.
Hundar och bilåkning
Flera av de gotländska jägarna hoppas också att frågan om långbenta och snabbdrivande hundar vid rådjursjakt, samt bilåkning i samband med jakt blir en fråga på kvällens möte. Frågan har på sina håll blivit så irriterad mellan jägare på ön att en jägare som GT varit i kontakt med inte längre vågar släppa sin egen jakthund.
Det finns också jägare som fått sina jakttorn vandaliserade efter dispyter med sina jaktgrannar.
- Vi jägare ska alltid använda lämpliga hundar för all jakt och stövare är absolut inte lämpliga vid rådjursjakt, menar Henrik Falk.
- Och motorfordon vid jakt, för att förfölja eller genskjuta vilt är förbjudet. Här är lagen tydlig, men det finns ändå inte speciellt många rättsfall om detta, säger han.
120 gotländska jägare har redan samlats för att lära mer om rådjursjakt och förvaltning av detta vilt, men verksamhetschef Rolf Brittas som är med på Gotland för att presentera Henrik Falk och diskutera framtiden med Jägaregillets styrelse, hoppas att det blir fler kurstillfällen för jägarna.
- Jag hoppas att alla gotländska jägare tar det tillfället, oavsett vad man har för inställning till rådjuren. Man får tänka vad man vill, men inte alltid göra, förtydligar han.
Många goda råd
Både Rolf Brittas och Henrik Falk är fulla av råd inför framtidens jakt på Gotland.
Att man måste sätta sig in i jaktlagstiftningen och följa den. Det finns även en del oskrivna jaktetiska frågor som är värda att vara noga med. Allt fler medborgare granskar jägarna i dag.
Att sätta viltet i första hand, både vad gäller etik och naturligtvis hålla på jakttiderna.
Att vi jägare alltid föregår med gott exempel. Det blir kollektivet som får klä skott för enskilda misstag.
Att man tar tillvara på utbildningstillfällena och om man är osäker i en fråga så ska man alltid ta kontakt med någon av jägarorganisationerna.
Till sist hoppas de på en öppen attityd mot ickejägare. Polisanmälningar leder oftast ingen vart.
Så jobbar vi med nyheter