Ett andligt konstverk
Hon heter Maria. Hon är vacker, levande och kärleksfull. Inte fullt utvecklad ännu, lite skarp i kanterna. Som en fjäril i en kokong.
Från att ha varit ett stort kalkstensblock på 1,3 ton har skulpturen i stenen nu börjat synas. Konturerna, formerna.
- Nu har jag fått in all energi i stenen. Det är klart. Allt i mig är också klart så att jag vågar hugga. Det som är kvar är att våga vara tydlig, våga göra henne tydlig i mig.
Ett personligt engagemang
Vi sitter vid en bänk i den vackra miljön mitt i Roma Kungsgård. Sensommarsolen värmer skönt och vi samtalar om allt. Om Maria som kristen symbol, om livet, om världen, om känslor, om sanningar och osanningar.
Det blir allt mer uppenbart att Mariastatyn, ett påtagligt andligt konstprojekt, betyder väldigt mycket för Linus. Han är en del av henne och hon en del av honom.
- Maria bad mig att hugga en sten till henne som hon kunde verka genom.
Vissa bitar kan han inte hugga bort från statyn förrän han är klar med sig själv. Det är därför projektet tagit så lång tid. Han trodde att det skulle ta två år, men insåg snart att skulpturen krävde mycket mer tid än så. Det går inte att skynda på en sådan process. Han kan inte bara hugga för huggandets skull. Det måste stämma. Vara rätt.
Det är bara när jag släpper min fasta punkt och låter allt vara som det är, som jag kan se och höra Maria och ta bort den sten som hindrar henne från att synas och bli närvarande. Så uttryckte Linus det själv för tre år sådan.
Idag har han kommit längre. Idag är det lättare att gå dit och bara hugga.
Han hugger för alla
Mariastenen står placerad vackert inramad av klosterruinen i Roma och hennes vita kropp syns tydligt mot den grå stenfasaden. Ovanför henne finns ett fönster. Runt om henne på marken syns slingrande gröna växter med små vita blommor. Rosar kanske funderar Linus och inspekterar.
På den platsen hoppas han att besökare vill möta Maria. På söndagarna kan vem som helst komma dit för att se när han hugger fram kvinnan ur stenen. Maria som för honom inte bara symboliserar gudinnan, den kvinnliga aspekten av gud. Hela området är en plats för vila, en plats där vi kan möta oss själva.
Linus förstår att Mariastatyn kommer att påverka besökarna väldigt olika. Det har han redan märkt.
- Vissa blir så berörda att de gråter och det är helt underbart. Andra går bara förbi.
Vare sig besöket blir en andlig upplevelse eller inte är det intressant att se när Linus hugger i stenen. Flisorna flyger åt alla håll. Och sakta sakta, ser man henne ta form. Maria.
Så jobbar vi med nyheter