Ett beslut de aldrig ångrat
När Julia Norberg började gymnasiet träffade hon Michael Greve. Efter några månader blev de kära i varandra. Och trots att de bara varit i ihop i två veckor när de insåg att de skulle bli föräldrar, så tvekade de aldrig.- Det var självklart för oss båda att vi skulle behålla barnet.
Theodore Greve är en kille som gillar dammsugare.
Foto: Bengan Zettergren
I fredags fyllde Theodore två år. Och även om det stundtals varit jobbigt för familjen så har Julia och Michael aldrig ångrat sitt beslut.
Ville ha barn tidigt
Julia och Michael träffades när de började på omvårdnadsprogrammet på Elfrida Andréegymnasiet i Visby hösten 2006. Det började med vänskap, men på nyårsafton det året blev de tillsammans på allvar.
- Jag har alltid känt att jag ville ha barn tidigt. Och när jag mötte Michael, som var så oerhört positiv och fri i motsats till mig, så kände jag verkligen att jag ville ha barn med honom. Michael och jag pratade om det och först sa han att småbarn bara var skrikande bajsmaskiner. Men så fick han träffa min syster och hennes tvååriga dotter och då ändrade han sig, berättar Julia.
Första reaktionen
Bara två veckor efter att de blivit ihop förstod Julia att hon var gravid. Graviditetstestet hon gjorde hemma var otydligt i sitt svar, så Michael och hon bokade en tid på ungdomsmottagningen.
- Vi gjorde ett nytt graviditetstest och medan vi väntade på resultatet så fick vi information, både om sånt vi behövde veta om vi skulle behålla barnet och vad som skulle hända om vi valde att inte göra det, säger Julia.
Testet visade att Julia var gravid.
- Ja, jag är inte steril! var min första reaktion, berättar Michael. Mina gamla kompisar hade sagt att jag aldrig skulle bli pappa, eller ens träffa en tjej.
- Jag blev också glad. Tanken på abort fanns inte, säger Julia som genast ringde sin mamma.
Kompisarna försvann
- Hon visste att jag ville ha barn tidigt, och även om hon inte blev jublande glad så sa hon precis rätt sak, att vad jag än bestämde mig för så skulle hon stödja mig. Mamma har sedan dess varit det största stödet för oss. I alla lägen.
Lika positiv var inte reaktionen hos övriga anhöriga, eller hos Julias och Michaels vänner.
- Min dåvarande bästa kompis reagerade med att ge mig en smäll i magen. Det kändes tufft. Kanske gjorde hon det för att hon var avundsjuk, eller insåg att vi inte skulle ha lika mycket gemensamt längre, berättar Julia.
Michaels kompisar försvann, alla utom en.
- De ville bara festa. Men att de inte finns kvar visar att de inte var några riktiga vänner. Julia och Theodore är det bästa som finns. Jag sitter hellre hemma med dem en fredagkväll än att vara ute och festa, säger Michael.
Kärlekskräks
Graviditeten blev jobbig för dem båda. Julia mådde illa och kräktes under större delen, Michael mådde psykiskt dåligt till följd av omgivningens reaktion.
- Det var en period när jag bara kunde äta a-fil och riskakor. Då tog Michael bussen till stan, köpte det, och sedan bussen till Bro igen. Och där emellan spydde han också. Det kallar jag kärlek.
Båda har deltagit vid alla kontroller på mödravården, barnavårdscentralen och annat som rört föräldraskapet.
Ett bra stöd fick Julia också i den grupp för unga blivande mammor som kommunen hade på gamla Mariahemmet i Visby.
- Varje fredag träffades vi ett par timmar och pratade om kring graviditet, förlossning och föräldraskap. Det var helt underbart.
Båda har mognat
Både Julia och Michael beskriver sig som struliga tonåringar, speciellt på högstadiet. Julia vände det inåt, mot sig själv. Michael var utåtagerande. Att de träffades, och blev föräldrar innebar en vändning i livet.
Och båda berättar om hur mycket de mognat under graviditeten och de två år som gått sedan Theodore föddes.
Julia gick klart första året på gymnasiet, och tog sedan ett sabbatsår. När hon var i sjätte månaden hittade hon och Michael en källarlägenhet i Visby och flyttade ihop. Den var på bara 19 kvadratmeter så när Theodore var tre månader flyttade de till en lägenhet på Storgatan i Slite.
Separation och förening
Där bodde de i ungefär ett år, tills slitningarna i Julias och Michaels relation blev för påfrestande.
- Vi hade inga rutiner för städning, tvätt och matlagning så det blev mycket bråk om det, berättar Michael.
I november förra året blev Julia gravid. Men hon fick missfall i januari, något som blev ytterligare en påfrestning. Så i mars separerade de.
Julia bor sedan dess i en lägenhet på Stationsgatan i Slite, Michael bor en bit därifrån. De delar på vårdnaden om Theodore.
- Det fungerar bra, men det kanske beror på att vi umgås hela tiden så vi är i min lägenhet för det mesta, säger Julia och ger Michael och kärleksfullt leende.
Sedan ett par månader är de tillsammans igen, kanske delvis tack vare den familjerådgivning de gått på, och de planerar att flytta ihop så småningom.
Ingen lysande ekonomi
Och framtiden har de klar för sig. Michael tog studenten förra året. Just nu läser han bland annat latin, psykologi och mandarin för att få ihop fler högskolepoäng. Målet är att bli brandman.
Och Julia återupptog gymnasiestudierna när Theodore var tio månader. Hon tar studenten i juni nästa år.
- Då är jag undersköterska. Jag ska plugga vidare till sjuksköterska, jobba ett tag och sedan utbilda mig till barnmorska.
Ekonomin är inte lysande. Michael lever på studielån, Julia får socialbidrag.
- Ingen av oss är van vid att ha gott om pengar. Så det går, konstaterar Julia.
Båda vill ha fler barn.
- Minst en handfull, säger Michael och får medhåll av Julia.
Så jobbar vi med nyheter