Ett bröllop av sällan skådat slag!

Bokstäverna T och G hängde i den av föräldrar förfärdigade äreporten vid infarten till gården och Thomas och Gertrud stod det på transparangen över dörren till byggningen. De namnen hade lärarna och eleverna i Öja skola lånat från en berättelse om hur det gick till vid ett bondbröllop förr i tiden. Berättelsen är skriven av Theodor Erlandsson. Det är denna berättelse de tagit fasta på i sitt bröllopsprojekt.
Skall man förflytta sig tillbaka i tiden är Bottarvegården ett lämpligt ställe. Där har tiden stannat. Det var i samband med att frågan om vad man skulle kunna göra på museigården som förslaget om en bröllopsfest dök upp. Det var eleverna som kom med förslaget i samband med ett Bottarve-besök. Nu är den tanken förverkligad.
Satt under spegeln 
I själva verket var det alltså inte Thomas och Gertrud utan Gustaf Lövbacker och Madelene Nilsson, båda elever i sexan och båda från Vamlingbo, som satt på den förnämsta platsen under spegeln i salen när bröllopsfesten inleddes. Madelene bar svart klänning, som seden var förr i tiden, och hon bar en krona som använts av flera generationer på gården Tume där hon bor.
Runtomkring brudparet fanns alla som var självklara vid en bröllopsfest - bruttbonde, bruttöverska, präst, brudens och brudgummens föräldrar och alla bröllopsgästerna. Alla var gammaldags klädda så långt det bara gick. En och annan jogging-sko fick gå an, men över forknölarna var det en annan tidsålder som gällde. 79 gäster fyllde Bottarvegården och de bjöds på en något modifierad bröllopsmiddag.
Oåtkomlig stek 
Den obligatoriska steken fick man klara sig utan. Den låg i frysen i Öja skolas bespisning och var på grund av rådande strejk oåtkomlig. Ingen ville göra sig till strejkbrytare så därför fick det bli kassler och potatissallad i stället. Allan "Nore" Hansson var engagerad som fiolspelman och det visade sig att det går att spela staikstrik även vid servering av kassler.
Sittningen vid de fint dukade borden började stramt och stillsamt. Prästen Martin Löf-Nyqvist ledde bordsbönen. Allt eftersom tiden gick lättade det, det stora allvaret byttes mot skämt och glam och sorlet steg, precis som på en riktig fest.
Efter en timme eller så märktes det att det fanns ben som var ganska fulla av spring. Då passade det bra att alla fick röra på sig och bege sig ut till teaterladan där ett 20-tal pensonärer från Sudergården njöt sitt eftermiddagskaffe.
En del av dessa pensionärer har varit engagerade i skolans bröllopsprojektet på så vis att de har blivit intervjuade av skoleleverna om sederna förr. Nu fick de se ett brudfölje av sällan skådat slag. Det hurrades på gammalt gotländskt maner med tre hoj och ett långt hurra och det sjöngs både G-durmarsch och Gamle Valu.
Brudvisning 
En obligatorisk del vid ett gammaldags bröllop är brudvisningen och en sådan stod på programmet även här. En hel del anhöriga i form av föräldrar och far- och morföräldrar kom till gården vid 15-tiden och då tågade hela bröllopsföljet ut från byggningen och runt ungmansstången på gårdsplanen. Det kastades ris, hurrades och sköts salut. Och sedan dansades det polonäs - trots att det regnade.
Andra bröllopsfester brukar sluta fram på "småtimmarna". Det gjorde inte den här. Den slutade i rimlig tid och eftermälet lär inte kunna bli något annat än att det var en osedvanlig lyckad fest. Det är nog alla inblandade överens om. Som pedagogisk metod är Öja skolas modell troligen svår att överträffa. Man lär genom att göra saker. Eleverna i Öja skola kommer säkert att bära minnet av bröllopet vid Bottarve med sig resten av livet.