Under Almedalsveckan, detta kÀndismingel, dÀr skattebetalarna fÄr stÄ för notan, hörde vi som vanligt politiker anvÀnda honnörsord som mÀnniskovÀrde, respekt och yttrandefrihet. NÀr vi sedan vÀnder vÄra blickar mot den krassa verkligheten, mÀrker vi snart hur dessa ord förlorar sin tillfÀlliga glans och visar sig ha en ytterst ihÄlig klang. Försvaret som i tid och otid talar sig varmt för sin sÄ kallade vÀrdegrund, detta till synes förpliktande ord, gÄr i spetsen för att oskadliggöra en av sina officerare, som haft frÀckheten att utnyttja sin yttrandefrihet, genom att i praktiken krÀnka hans vÀrdighet och ta ifrÄn honom den respekt han borde fÄ Ätnjuta. Jag kÀnner inte generalmajor BrÀnnström, men behandlingen av honom Àr sÄ hÄrresande att den för tid och evighet borde tysta dem som haft frÀckheten att nÄgonsin Äberopa sig pÄ nÄgon form av vÀrdegrund. Ett moraliskt haveri av gigantiska mÄtt! Det liknar vad vissa av vÄra politiker och militÀrer under mÄnga Är lÄtit vÄrt försvar genomlida utan att stÀllas till ansvar. Men nu gÀller det nÄgot oÀndligt mycket viktigare, en enskild mÀnniskas heder och Àra! HÀr skulle ocksÄ larmklockorna ringa!
