Ett försöksår skulle visa behovet av ett härbärge

Den 15 januari förra året öppnade Huddinge härbärge. Det är landets första och enda härbärge i kommunal regi. Andra härbärgen drivs av ideella organisationer, men alltid med någon sorts stöd från den kommunen som härbärget är beläget i.
På Gotland har kommunen genom både tjänstemän och politiker förklarat att man anser att det inte finns behov av ett härbärge där bostadslösa missbrukare kan få bo tillfälligt.
Därmed så är det i praktiken omöjligt för någon annan att starta en liknande verksamhet. Men debatten går vidare.
<span class=MR>"Som om dom är möbler"</span>
Göran Olofsson och Britt-Marie "Britten" Karlsson-Buur har båda tidigare varit engagerade inom den kommunala missbruksvården på Gotland. De reagerar nu mot kommunens företrädares syn på missbrukarna. De tycker att snacket om att köra ut påverkade från kommunala boenden och låta dom gå brandvakt vittnar om bristande medkänsla. Filosofin om att missbrukaren själv kan välja att avstå från sitt missbruk har inte mycket med verkligheten att göra.
Man pratar om missbrukarna precis som om de är ett skåp eller en möbel, säger Göran Olofsson. Men det handlar ju om människor som måste respekteras även om dom halkat snett.
Många går att rädda, säger Britten. Men det finns en del missbrukare där man kan konstatera att det inte finns någon räddning. Men även dessa har rätt till ett värdigt liv så länge de lever.
Göran och Britten vet att det tillhör vanligheterna bland missbrukarna att man drar sig för att söka kontakt med det sociala. Det är många som inte har någonstans att bo. En toalett i innerstaden i Visby som har golvvärme betraktas som femstjärnigt boende av de bostadslösa.
Göran och Britt jobbar nu båda två på natthärbärget i Huddinge, som de var med och startade. Under de långa sammanhängande ledigheterna åker de hem till Gotland. Under arbetsperioderna bor de i en husbil, som de köpt för att klara pendlandet och boendet på ett smidigt sätt.
Det tog lite tid att etablera verksamheten. Men nu är Huddinge härbärge känt. Det öppnar på kvällen och stänger på morgonen. Och gästerna kommer, de flesta via polis eller socialjour.
Huddinge härbärge har 15 platser, varav två är avsedda för kvinnor.
Härbärget ställer inga krav på att den som skall komma in måste vara nykter. Men han får lämna ifrån sig eventuellt medförda droger när han släpps in. Han får tillbaka det han lämnat ifrån sig när härbärget stänger 08.30 på morgonen. Det är få som bor där bara över natten, berättar Göran och Britten.
Ett vanligt boende kan vara 6-8 veckor. Ett par killar har bott över ett år på härbärget eftersom härbärget blivit deras trygghet i tillvaron.
Vi håller på och lirkar med dom kom kommer hit, förklarar Göran. Vi har bättre möjligheter än en socialsekreterare som träffar dom en kvart då och då i och med att vi är med dom hela tiden.
Målet är att få in missbrukarna i den kommunala vårdkedjan.
Vår uppgift är att vara medmänniskor, säger Britten.
Det finns några få och klara regler när det gäller boendet på härbärget. Det är inte ett helt kravlöst boende, men kraven är inte orimliga.
<span class=MR>Kan ordnas enkelt</span>
Göran och Britten har upplevt att Huddinge härbärge under sitt första år visat att det behövs och att det gör en viktig insats i missbruksvården.
Hur borde ett härbärge i Visby ordnas?
För det första borde man ju göra en rejäl undersökning av behovet, säger Göran Olofsson. Men det förutsätter att någon vill och vågar gå omkring bland missbrukarna på Öster. Det gäller exempelvis att ta sig in på de offentliga toaletterna och se hur det ser ut.
Sannolikt skulle det visa sig att behovet att ett härbärge är odiskutabelt.
Ett härbärge kan ordnas mycket enkelt, säger Göran och Britten.
En barack eller en rivningsfastighet duger bra. Byggnaden behöver inte ligga i Visby. Man kan tänka sig att man i Visby hämtar upp människor med behov av tak över huvudet med en liten buss.
Boendet skall vara mycket enkelt men det skall förutom sovutrymmen finnas matsal, tv-rum, toa och dusch.
Det finns en väsentlig skillnad mellan ett härbärge som drivs kommunalt och ett som drivs av en ideell huvudman. Det kommunala härbärget får inte ge sig ut och tigga. Det kan däremot de ideella göra och det visar sig att det finns en god portion givmildhet bland folk.
Det har löst sig ganska bra i Huddinge ändå, säger Göran. Vi får ju lov att ta emot saker som folk kommer med utan att vi har varit ute för att tigga.
Till härbärget kommer det ofta bröd från ett närbeläget bageri. Man får kläder och för en tid sedan fick man exempelvis en laddning av försvarets långkalsonger, som gick åt som smör i solsken.
Det var kul när våra killar sprang omkring som tomtar i sina långkalsonger. Det visade att det ibland behövs så litet...
Britten har kommit på att man åstadkommer ett större lugn på nätterna om man serverar riktigt mat på kvällarna i stället för den mer vanliga soppan. Men livet på härbärget inrymmer mycket annat än lugn och harmoni. Det är nerpinkade och nerbajsade gäster, som doftar t-sprit. Det är heroinister som är beredda att sälja sin mamma om det bara kan ge pengar till nya doser. Det är ett brokigt och ibland stökigt liv. Göran och Britten betonar inte de negativa sidorna. Deras fokus ligger på att med medmänsklighet hjälpa utsatta människor till ett bättre liv. De låter inte hopplösheten ta över.
Erfarna. Göran Olofsson och Britt-Marie Karlsson-Buur jobbar på Huddinge härbärge och är inställda på att göra mesta möjliga för att rädda missbrukare från ett ovärdigt liv.Foto: KARIN BLOMQUIST